Är biologisk kvinna men vill vara man trots att jag attraheras av män. Förvirrad?
Jag har sedan jag var 7 år känt att jag vill vara en pojke. Detta har följt mig genom livet.vJag är idag 34 år gammal och känner fortfarande att jag vill vara en man. Jag har under alla år vart förvirrad över hela situationen eftersom jag aldrig attraheras av en kvinna jag attraheras bara av män.
När jag var barn försökte mamma få mig att vara den perfekta lilla flicka hon önskar sig vilket ofta gjorde mig ledsen och arg för det var inte jag.
Jag har också blivit ledsen när andra kommenterat mitt utseende tex farmor sa alltid till mig när jag var tonåring att jag hade så fina kvinnliga former. Jag mådde jättedåligt av det
Jag är nog mer manligt till sättet och känner att vissa kvinnogrejer är jobbig så som mens, se kvinnlig ut. Något jag känner är helt fel är att befinna mig inne på damernas omklädningsrum. Jag känner mig helt malplacerad. Blir jätte obekväm. Såklart vill jag inte in på herrarnas heller. Eftersom jag känner som jag gör och ser ut som jag gör vill jag byta om och duscha där jag kan läsa om mig. Blir alltid lika glad när jag ser den lösningen på campingar.
Hur som helst jag är gift med en man och han är den första jag erkänt detta för. Det var så pass jobbigt att erkänna att jag började gråta. Hans reaktion var inte alls vad jag väntat mig. Han stöttar mig och säger att om jag vill förändra mig så kommer han stötta mig. Han säger att det går att göra en könskorrigering utan att ändra om sitt könsorgan. Det vet jag redan då jag följer två på TikTok som gjort denna resa. Jag har sagt till min man att jag inte vill utsätta honom att ofrivilligt bo med en man. Han ser det inte som ett problem då det är mig han älskar och jag är samma person även om jag byter kön.
Senaste dagarna tänker jag mer på det här. Har funderat på namnbyte till något mer könsneutralt så som Teddy eller Charlie. Leker med tanken att söka vården för detta. Samtidigt så brottas jag med tankar på mina föräldrars besvikelse, mina äldre släktingar (speciellt farmor) som kommer säga att jag är sjuk. Vad ska chefer och kollegor tänka? Vist jag själv skulle nog känna mig stolt om jag själv fick bli den jag vill vara.
Fler i liknande/samma sits? Eller någon transman som kan dela sina erfarenheter?
