Cathariiina skrev 2024-09-02 09:34:23 följande:
Det är dock inte nödvändigt att styvbarnen får ut "resten" när TS dör. Enligt lag räcker de att de får ut laglotten, som de får direkt, och sedan får det vara bra med det.
Detta att styvbarnen får vänta på sitt arv tills styvmodern (eller styvfadern) också gått bort, brukar man skriva som ett villkor, för att de inte ska plocka ut sin laglott direkt. D.v.s.: om de avstår från att plocka ut sin laglott när deras biologiska förälder dör, så får de i stället hela sin arvslott när styvföräldern dör. Plockar de ut sin laglott direkt, så får de det beloppet och sedan inget mer.
Detta med att vänta är dock ett risktagande från styvbarnens sida, för de kan inte veta om styvmodern kommer att ha några pengar kvar när hon dör. Hon kan ha festat upp alltsammans med en ny karl, eller skänkt bort stora summor till en romansbedragare eller ett katthem eller en karismatisk pastor. Det har hon rätt att göra.
Självklart kan man välja mellan att skriva att tidigare barn bara ska få sin sin laglott och inget mer eller så skriver man att tidigare barn bara ska gå ut sin laglott när föräldern dör och får vänta på resterande del.
ja det är en chansning att den överlevande partnern lever upp den andra delen men skriver man att tidigare barn bara ska få ut sin laglott får dom ju i alla fall ingen del av resterande. Men ofta är det ju så man skriver för att en överlevande make/maka inte just ska behöva sälja sitt boende för att lösa ut tidigare barn.
Men givetvis beror ju mycket på ålder, går någon bort säger vi vid 40 årsåldern kan ju den överlevande partnern leva upp arvet, kanske gifta om sig så att en ny partner får ta del av den tidigare partnerns arv vilket troligtvis den som gick bort
vill utan att barnen då får sitt arv.
Men gäller det ett par som tex träffas när både har tidigare barn och paret blir äldre då kan just en sådan skrivning att barn får ut sin laglott och sen vänta på resten till andra dör vara det bästa för den överlevande partnern.
Jag har exempel ifrån min egen släkt, där ett par träffades i 50 årsåldern, bägge hade barn sen innan, dom gifte sig och skrev sen testamente där dom just skrev
att respektives barn skulle få ut sin laglott vid den enes död och sen få resten vid den andres död. Ingen visste ju vem som skulle gå bort först men alla barn var med på detta just för att ingen i paret skulle behöva sälja bostaden för att lösa ut barn. Nu dog mannen först vid 87 års ålder, hans barn fick sin laglott, när kvinnan dog några år senare fick hans barn sin resterande del och hennes barn hela sitt arv på en givetvis.
Laglotten till mannens barn finansierades just av bankmedel, fonder mm.
Ingen ville att någon skulle behöva sälja lägenheten men bägge i paret vill att sina barn skulle få hela sitt arv. om man bara gav laglotten till dom barn vars förälder dog först skulle det ju innebära att dom som var barn till den sista som dog fick mer då dom skulle få även den första avlidnas arv.
De flesta vill ju att dom egna barnen ska ärva men inte att överlevande make/maka ska behöva sälja bostaden för att lösa ut barn.
Jag är själv gemensamt barn till föräldrar som varit gifta innan och har barn sen innan dvs jag har halvsyskon ( även om vi inte kallar varandra det utan säger bara syskon) mina föräldrar har skrivit samma sak.
Bägge vill att alla barn ska få ut sitt arv men inte att någon av dom skulle behöva flytta, det vill ingen av mina syskon heller.
