13-åring med vuxna vänner

Det är två olika som blivit nära vänner, de är väl nånstans 30-40 år. Den ena har egna (yngre) barn och familj, den andra lever själv. De har träffats via ett gemensamt intresse och upptäckt att de har fler och ses nu flera gånger i veckan.

OK gemensamt intresse som man kunde tro.

Vad gör de när de träffas? Målar Warhammer-figurer? Ser på koreanska zombiefilmer? Fågelskådar?

Barnet är 13 år och du är vårdnadshavare eller ... ?. Säg att du ska få träffa de bägge vuxna vännerna för att bedöma läget.

Tonåren är en jobbig tid för många och att ha vänner utanför skolan och där man blir accepterad som man är utan att behöva passa in i en mall kan ju vara en otroligt bra tillgång. 

Ser inget problem med det. De kanske har något gemensamt typ fritidsintressen. Äldre har mer erfarenhet medan unga är fullt av liv och uppdaterad på vad som är på gång. Om det känns osäkert bjud kvinnan på lunch.

De umgås runt fritidsintresset men gör också en hel del hemmapyssel. Grejar i trädgården och bakar och sådant. 

När jag var 14 blev jag bästa vän med en tjej som var 26. 
Idag är vi 60 och 72 och vi är ännu vänner.

Vi gjorde allt möjligt tillsammans, har varit på krogen åtskilliga gånger. Sett våra barn från bebisar till utflugna vuxna.

Ser inget fel idet.

Det som är märkligt är att de inte har presenterat sig för dig. 

Om jag skulle bjuda hem ett barn i den åldern så skulle jag självfallet presentera mig för föräldrarna och fråga om det var ok att barnet hälsade på. 

Det behöver inte vara något skumt men det är allmänt hyfs och för att föräldrarna inte ska behöva vara oroliga. Hon som själv har barn borde verkligen inse det.

Det du beskriver låter mer som att de är extra vuxna i barnets liv snarare än jämbördiga vänner.

Även om de kanske använder ordet vänskap för att beskriva relationen så är det väl föga troligt att trettonåringen är någon som den vuxna skulle vända sig till för att diskutera äktenskapsproblem och andra vuxenangelägenheter.

Hade själv vuxna vänner när jag var i tonåren. Träffade dessa genom gemensamma intressen och jobb. Hängde sällan speciellt mycket utanför dessa sammanhang men blev att vi åt tillsammans eller åkte på någon mässa ihop som hörde till vårt gemensamma intresse. Jag var lillgammal och kom inte in i gemenskapen med mina jämnåriga riktigt. Hade vänner som var allt ifrån 18 (dvs några är äldre) till närmare 70, samtliga av samma kön (kvinnor). Hade när jag blev lite äldre (15 år+) även äldre manliga vänner. 

Behöver ju inte vara fel, men bra om föräldrarna vet vad det är för folk barnet umgås med.