Det du beskriver låter mer som att de är extra vuxna i barnets liv snarare än jämbördiga vänner.
Även om de kanske använder ordet vänskap för att beskriva relationen så är det väl föga troligt att trettonåringen är någon som den vuxna skulle vända sig till för att diskutera äktenskapsproblem och andra vuxenangelägenheter.
Det som är märkligt är att de inte har presenterat sig för dig.
Om jag skulle bjuda hem ett barn i den åldern så skulle jag självfallet presentera mig för föräldrarna och fråga om det var ok att barnet hälsade på.
Det behöver inte vara något skumt men det är allmänt hyfs och för att föräldrarna inte ska behöva vara oroliga. Hon som själv har barn borde verkligen inse det.