Inlägg från: Anonym (Härdsmälta) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Härdsmälta)

    Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

    Anonym (CM) skrev 2024-08-25 13:33:28 följande:
    Naturligtvis har vi pratat om det.  Hon känner till min otrohet som visserligen ligger långt tillbaka i tiden men hon ville fortsätta vårt äktenskap. 

    Varför ska min fru som jag varit gift med under lång tid nöja sig med ett drägligt liv?  Det handlar om anständighet. 

    Mig skulle det inte påverka så mycket men hon skulle verkligen ha fått avstå från mycket. Varför skulle hon behöva göra det?

    Vi skulle behövt sälja vårt älskade sommarställe som vi hoppas ska gå vidare i familjen. 

    Det handlar om mer än känslor. Det handlar om livets realiteter. 

    Nu närmar vi oss pensionsåldern och där skiljer sig våra respektive ekonomiska möjligheter ännu mera. Jag får en hygglig pension medan min fru får inte ens hälften och skulle nog inte klara sig ekonomiskt på egenhand.

    Så länge hon inte hittat någon annan hon hellre vill leva med så ställer jag upp.
    Många kvinnor hamnar i just denna sits, att vid en skilsmässa hamnar de i ren fattigdom då de arbetat deltid, kanske skött hem och barn och sämre betalda jobb och knappt får ihop det medan mannen som arbetat heltid i alla år med en högre lön går mindre ekonomiskt drabbad ur äktenskapet.  Men om det enbart är ekonomiska och praktiska åtaganden som gör att du stannar kan du då inte köpa dig fri ? Redan nu är ju dina pengar hennes så vad blir skillnaden rent ekonomiskt om du är väldigt generös så hennes framtid blir mer tryggad, men att du då samtidigt får din frihet ? 
  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (CM) skrev 2024-08-25 16:18:09 följande:
    Om vi skulle ha skilts så skulle det varit för 15 år sedan och då såg vår ekonomi annorlunda ut.  

    Du skriver att allt som är mitt också blir hennes. Ja, det inkluderar även bostadslån, lån på bilen mm.  

    Min lön är relativt hög medan hon jobbat deltid inom vården. Självklart skulle hon ha drabbats mycket hårdare än mig. Det underhållsbidrag jag skulle ha bistått med skulle inte på långa vägar ha kompenserat henne. Spelar ingen roll hur generös jag är skulle hon ändå fått flytta från vårt hus. Medan jag skulle kunnat stanna kvar då lånen står på mig. 

    Jag säger ju att det var av anständighet jag inte tog steget och skiljde mig. Det var inte av praktiskt ekonomiska skäl utan därför att det skulle drabba min fru och vår familj hårt. Därför offrade jag mina känslor för anständigheten.

    I dag 15år senare har jag ingen anledning att skilja mig. Fast ibland när jag tänker på det, som nu, kan jag ångra att jag var anständig och inte lämnade min fru i  en situation hon inte bett om eller förtjänar.

    Det är nog tyvärr så att livets realiteter kan stå i vägen för den egna lyckan.

    Att ge henne fri lejd samtidigt som du kompenserar henne rejält rent ekonomiskt kan ju vara ett sätt att uppträda anständigt ? ingen skulle kritisera en skilsmässa där hon få bibehålla en viss ekonomisk trygghet genom en generositet från dig. Det så klart att vid en skilsmässa försämras oftast båda parters ekonomiska läge när man ska bekosta allt själv från boendekosnad, el, bredband etc etc det är Ju ofrånkomligt för alla. Men med en ekonomisk kompensation från dig skulle du ha rent samvete gentemot din fru. 


    Du verkar vilja vältra dig i självömkan av din egen uppoffring här. Du låter oerhört bitter. 


    ville kvinnan du var otrogen med fortsätta med dig då i samband med att er otrohets affär uppdagades ? Var hon ett bättre alternativ eller var hon verklighetsflykten, drömmen och spänningen från i ditt fall livets oundvikliga leda ? 

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (Euw) skrev 2024-08-25 17:21:45 följande:

    Jag är 50 och är skild själv, lyckligt skild. Klart det var ekonomiskt bättre som gift, men har set faktiskt bättre nu som singel än att leva olycklig med en man som också var olycklig.
    mina föräldrar är skilda sedan många många år och även om det var en jobbig tid och min mamma hade det tufft ekonomiskt så hade jag aldrig velat att hon skulle stannat med en man som var otrogen. Hon är stark på egen hand. Hennes pension är inte bra pga föräldraledigheter och deltidsjobb under många år, DET är något jag önskar min pappa hade hjälpt henne med. men det är som det är och hon har ett väldigt bra liv ändå.


    Sommarstugan kan ni ju ha kvar tillsammans eller att du låter henne nyttja den. Eller så stoppar du de pengarna in i pensionsparande för henne. Nej, du är rädd för att stå på egna ben och rädd för vad andra ska tycka pm du säger som det är, att du vill leva själv och söka kärleken på nytt.


    Eller så består valet att stanna med frun trots allt i att han inte har möjlighet få en ny kvinna. Han får sittaoch drömma och sjunga  om Anitas ljuva jungfrulemmars tryck i vars materia han vill röna efter att han uppmanat denna ljuva rosenknopp att blott till sitt hjärta lyss. Kyss
  • Anonym (Härdsmälta)

    Ts hur går det för dig ? Svallar ff känslorna lika högt efter mötet i mässhallen i somras ? Är impulsen lika stark att byta till den andra kvinnan ? Har du hjälp att reda i allt detta ? Det har bara gått några dagar iofs men du får gärna uppdatera lite hur du tänker. 

  • Anonym (Härdsmälta)

    Tillägg: En sak jag blir nyfiken på är just detta med den sexuella biten när män åldras. Kan 65-åriga män ff prestera sexuellt ? Enligt anonym källa, som är i den åldern, har majoriteten av män inte längre förmågan kvar. Med det sagt kan ju förälskelse och behov av bekräftelse ff spira och det kan ju till viss del förbättra en mänskas libido, men räcker det hela vägen sas ? Frågan är inte menad som en kränkning av målgruppen mer ställd utifrån okunskap i ämnet. 

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (Camilla) skrev 2024-08-28 19:42:45 följande:
    Jo då! Både libido och performance är högre än du anar. Att det kan ta tid är bara positivt. Sedan finns diverse hjälpmedel att stötta erektionen med. Varför inte en ring och ett piller? Tänk inte på det. Den äldste jag har hört om från tillförlitlig källa (moi) var 82 som fick sitt recept förnyat på små blå piller. Absolut underbart! 

    Men om snopen inte blir hård kan han ändå liksom vara lika crazy kåt då mannen ? Att blodet rusar i ådrorna och han bara måste komma intill hos kvinnan. Men snoppen reagerar inte? Hur känns denna kåthet fysiskt ? 


    Mikael Leijongård 58 uttalade i en intervju att det finns mer i livet än att knu**a. Ungefär som att det inte kändes lika angeläget längre. Lite befriande med män som kan uttala en sån sak och gå i frontlinjen för de som kanske kan känna lite likadant ? 


    Samtidigt positivt med dina rader för de som ff vill hålla igång sexlivet. 

  • Anonym (Härdsmälta)

    Ts en uppdatering ? Hur har det gått för dig med allt ? Du hade bokat tid hos en samtalsterapeut pga villrådighet kring en gammal älskarinna du sprang på i vimlet och som satte allt i ditt liv på sin spets. hur har det gått med allting? 

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (Hopplös) skrev 2024-09-16 23:08:39 följande:

    Jag skäms över att skriva det men det har inte hjälpt så mycket ännu med terapeuten, vi har haft två samtal hittills så det kanske behövs fler. Hon har gett min en och annan insikt, vad jag är rädd för här i livet. Jag är rädd för att bli lämnad, men det är ju just precis det jag äventyrar med båda kvinnorna just nu. 


    Min kärlek som jag sprang på har jag tagit en promenad med, och pratat. Jag blir helt galen av åtrå och kärlek när hon går bredvid mig, det känns som att jag går på moln. Jag hade hoppats känslorna skulle lagt sig lite nu, men icke. Hon har bedyrat sin kärlek för mig, att hon vill satsa och få några år ihop med mig, men jag blir rädd när hon säger så, rädd att inte räcka till, rädd att bli lämnad ensam kvar efter ett år eller två när hon tröttnat på mig. Jag vet ärligt talat inte om jag skulle orka med en sådan sak. Och skilsmässa därtill. Och barn som kanske vänder en ryggen. Hon har nu sagt att hon inte orkar ha så mycket kontakt med mig längre, förståeligt så klart, och jag känner att den livsgnistan hon gav mig sakta dör ut. Det är tillbaks i samma gamla hjulspår. Min sambo är sitt vanliga lugna jag igen och har inte nämnt min kärlek till den andra alls. 


    Jag är för feg, feg, feg.


    Jag ser att ditt inlägg fått tre tummar ner. Men det är ju ett dilemma du beskriver. inte alls så enkelt som man kanske vill få det till. Det gamla invanda, trygga, förutsägbara, ansvaret för andra etc kontra nyhet spänning åtrå livsbejakelse mm. 


    Jag har några vänner som efter 50 genomgått skilsmässor och varit ensamma en tid sen träffat ny med initial eufori och ny lust till allt i livet. Sen kom vardagen även där. Ingen dålig vardag, bara vardag liksom. 


    i ditt fall har du rädslan för att bli lämnad. i ditt nuvarande förhållande verkar risken liten, hon tycks nästan stå ut med vad som helst. Ärligt talat jag hade aldrig kunnat leva med dig efter dessa dubbla svek. Varför gör hon det ? 


    Den andra kvinnan är ett osäkert kort. Efter några år kanske hon ser alla dina sidor i vardagen och då var ni inte så kompatibla som ni trodde, eller så är du i paradiset resten av livet. Är grejen med henne att hon är just yngre än dig ? 


    Jag får känslan att du redan vet utfallet av din situation, du kommer inte ta steget ? Jag följer din historia med spänning. 


    Lycka till ! 

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (Hopplös) skrev 2024-09-17 10:04:10 följande:
    Fick mig att le litegrann, ja, jag kan säga att kåthet, åtrå och allt annat känns precis som vanligt, det enda är att det inte händer något därnere. Något frustrerande. Dock så kan jag få orgasm fast den är slak, det är precis lika skönt med beröring och stimulans av ollonet fast den inte är hård. 
    Intressant ändå. Och bra att veta. Mannen är alltså lika kapabel till lust och kåthet hela livet. Man skulle tro att när kroppen inte reagerar så var det inte längre så angeläget liksom. 
  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (CM) skrev 2024-09-17 12:45:53 följande:

    TS 
    Om du visste hur väl du beskriver situationen några av oss lever i. Ständiga interna diskussioner med mig själv. Är de här känslorna jag känner för kvinnan äkta eller ej. Är det bara sexuell tillfredställelse jag söker eller är det något mer ?

    Har jag missat chansen till något fantastiskt ?

    Vi vet ingenting om framtiden och det finns inga garantier.


    Är dessa frågor ff kvar inombords i dig trots att din otrohets historia härrör 15 år bakåt i tiden om jag inte missminner mig. Har du ff tankar på om du gjorde det rätta valet då eller är dina funderingar kring om du idag gör det rätta genom att stanna i ett dött äktenskap ? 
  • Anonym (Härdsmälta)

    Men ditt  resonemang.. nej så klart man inte känner exakt likadant vid 25 som vid 40. Men ingen har förmånen att konstant leva i förälskelse ruset eller med en partner som kan fylla alla ens behov heller. Men förhoppningsvis mognar detfram nåt annat en samhörighet kring vad man gemensamt lyckats bygga i livet, en bas med vänner stimulerande jobb ekonomi att resa intressen etc etc. De flesta långa relationer hamnar i svackor en del går åt olika håll andra tar sig igenom det. Du verkar hamnat i nån limbo där ni inte gick  isär men ej heller lyckades lösa knutarna. 
    Den otrohets affär du hade då en gång i tiden . Varade den länge. fick din fru veta. Varför valde du inte att lämna om du kände så starkt för den andra. Var finns hon idag ? 

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (CM) skrev 2024-09-17 20:04:57 följande:
    Affären pågick av och till under ett par år. Jag berättade för min fru som knappast förebrådde mig men var väldigt inställd på att vårt liv skulle fortsätta precis som förut. Hon hade inte någon som helst vilja att lämna mig. Om vi skulle separera fick det bli på mitt initiativ. 

    Under alla år har jag varit henne till lags något jag vant mig med. Så det blev som det blev.  Jag vet att det låter som om jag är en toffel och håller med om detta. Det beror inte på att jag är särdeles viljelös utan p att min hustru är väldigt viljestark och styr familj, släkt och bekantskapskretsen. Ingen har en chans att säga emot henne.  

    Jag resonerade med mig själv och kom fram till, att om jag skulle bryta upp, skulle jag i princip förlora allt inklusive barnen, för all framtid. Detta kunde jag bara inte acceptera.

    Hade jag vid 25 vetat hur vårt äktenskap skulle utvecklas hade jag lagt benen p ryggen och sprungit. 

    Jag har säkert del i utvecklingen när jag gärna vill vara till lags.

    När jag mötte den andra kvinnan så var det första gången på många år jag upplevde att någon lyssnade och var intresserad av vad jag tyckte och kände. 

    Det låter väl inte så ovanligt att många män tiger still inför diktator på hemmaplan som styr och ställer. Inte ovanligt kallas hon för regeringen. männen tiger för husfridens skull, orkar inte stå på sig. låter henne hållas och tar den enkla vägen ut istället för att hävda sig ellerstå på sig. En kortsiktig lösning som blev ditt fall i långa loppet. Lite kuvad sådär och kunde inte följa din innersta önskan uppenbarligen. Alla åren som kom och gick, ja se det var livet som passerade revy.  Det är lätt att skylla på hennes dominans men du och alla män har ett eget ansvar att ta er plats i hemmet. men av nån anledning gör ni inte det. Sen när kvitto kommer många år senare när man agerat nickedocka i många år så kommer så bitterheten. Allt man anser sig ha uppoffrat för familjen mm. Men du hade faktiskt ett val. Man måste våga ta striden mot en dominant partner. 


    din situation ditt ansvar. Men jag beklagar din uppgivenhet. 

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (Kvinna ...) skrev 2024-09-18 18:19:21 följande:
    Går att likna med alla fruar som bönar, ber, tjatar och skriker år efter år utan att bli hörd. Mannen lever gott I tron att hon ska göra största delen av hushållet, driva familjen AB och han ska bara lalla med utan att lyssna en enda gång. 

    Till slut står frun inte ut längre utan begär skilsmässa och lämnar. Maken fattar ingenting  "va, vad f*n hände"???

    Bittert....

    Menar du då att kvinnan är helgonet som gjorde all rätt eller dukade hon under pga den egna duktighetsfällan ? Efter vars prestationskrav alla skulle leva ?  Det som jag beskriver existerar också. Tänker på vissa par i ens omgivning där kvinnorna beter sig som krävande vuxen bebisar, som aldrig är nöjda klagar på allt och ska ha allt på sitt sätt annars spårar hon ur. Säkert stress och prestationsångest men ibland kanske kvinnan skulle låta mannen göra vissa saker på sitt eget sätt och inte styra och ställa i allt hela tiden. Hur besticken ska ligga i diskmaskinen, hur matsäcken på utflykten skulle packas osv. Männen lever under ett förtryck ibland  och måste sätta ner foten ibland.  CM verkar varit typen som resignerat under sin dominanta frus regim, eller så vill han inte tillstå sin egen slapphet.vem vet ? 


    Jag är själv kvinna by the way. 

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (CM) skrev 2024-09-29 15:31:32 följande:
    Det är inte alltid djup kärlek uppstår, beror nog på personen kan jag tro. Om jag skulle göra en liten undersökning bland mina jämnåriga vänner och deras partners, där jag frågar om kärleken lever i deras äktenskap så vet jag att 90% svarar att vänskapen är större. 

    Nu förstår jag att ni yngre fortfarande har tron på evig kärlek men det är den djupa vänskapen som håller oss samman på ålderns höst. 

    Må så vara men i ts fall är han uppenbarligen head over heals in love med en annan kvinnan. Betvivlar att djup vänskap ens finns där, snarare likgiltighet och förakt ? Fy fan vad deppigt. 
    Den kvinna han lever med i dagsläget måste vara totalt obrydd om han stannar eller går liksom din kvinna måste varit minst lika obrydd då bakåt vid tiden för din egen otrohetsaffär.  De bryr sig ju inte. När ni ändå hållt fast vid varandra blir det mer av ett konvenans parti, Tror nån det, ni är otrogna, dreglar efter andra kvinnor, förväntar ni er respekt  och engagemang av kvinnan ni lever med, när ni beter er så här ? 


    Man undrar om era kvinnor öht känner nånting för er alls utöver likgiltighet ? De bryr sig inte ens om ni är otrogna så dött är det från deras sida. kanske de stannar med er av barmhärtighets skäl ? 

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (Hopplös) skrev 2024-09-29 00:45:32 följande:
    Om jag bara flummar iväg i tankarna lite och tänker mig in i framtiden?

    Att ha hittat henne igen och få vara nära henne är det största jag kan uppleva men det är inte det viktigaste för mig, bara att få veta att jag kommer få se henne igen ger mig en behaglig fin känsla som för mig är mycket värt. Inte så att jag under alla år känt en ständig saknad efter henne men den har oavbrutet återkommit med sorgliga tankar om att jag aldrig skulle få träffa henne igen. Att hon är yngre är en del, svår att komma ifrån, men jag beundrar henne på så många sätt med allt hon tar sig för. Hon är otroligt ambitiös och går i mål med allt. 
    Min största rädsla är att jag skulle vara en del i att hon skulle ge upp mycket av det liv hon byggt upp och lever nu med hobbys och renovering vad som verkar vara ett härligt liv ute på landet, och det vill jag inte vara. Jag hade nog haft svårt att se min plats i den tillvaron, och hade velat att vi skaffade något eget tillsammans. 
    Jag VILL inte stöta bort henne men jag vill inte på något sätt vara den som saboterar hennes tillvaro hon har nu. 
    Min känsla just nu är att jag skulle kunna ge upp allt jag äger och har och följa henne vart hon ville men verkligheten är något annat. Uppbrott skapar mycket sorg, förtvivlan och avslutade vänskaper, något som vi skulle behöva bena ut tillsammans. Jag kanske skulle bli en börda för henne och omedvetet kräva all (kanske för mycket) tillit och kärlek från henne som kompensation för det jag förlorat. DET är jag rädd för. Låter allt detta för flummigt?

    Vad tänker kvinnan i din befintliga relation kring allt detta ? Och vad tänker du själv kring hennes roll och plats utifrån dina heta känslor till den andra kvinnan ? Är du öppen och ärlig med henne ? För jag tänker att du inte kan spela med helt öppna kort här gentemot den du har ? Du håller henne kvar av egoistiska rädslor samtidigt som du ruvar hit och dit hur du ska göra ? Om du spelar med helt öppna kort och är ärlig löser sig hela situationen kanske ? Hon lämnar dig och du blir fri som en fågel att göra precis som du vill med återstoden av ditt liv ? Indirekt behöver du inte ens ta beslutet själv din nuvarande kvinna torde göra det åt dig eller ? 


    tänker du ens på den du har ? Hon nämns öht inte i ovanstående text. Det är bara du, du, du?och ditt fina hänsynstagande till den andra kvinnan där allt är guld och gröna skogar. 

  • Anonym (Härdsmälta)

    Till ts beskåda dessa rader några gånger och visa dem för din fru då kanske problemet löser sig per automatik ? 
    citat nedan 


    Att ha hittat henne igen och få vara nära henne är det största jag kan uppleva men det är inte det viktigaste för mig, bara att få veta att jag kommer få se henne igen ger mig en behaglig fin känsla som för mig är mycket värt. Inte så att jag under alla år känt en ständig saknad efter henne men den har oavbrutet återkommit med sorgliga tankar om att jag aldrig skulle få träffa henne igen.
    slut citat 

    jag jag jag jag 
    som sagt visa detta för frugan där hemma ? Problem solved ? 

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (CM) skrev 2024-09-29 17:25:34 följande:
    Så att känna djup vänskap duger inte som känsla för dig ? Tycker en aning synd om dig som inte fått möjligheten att uppleva den.  Jag känner djup vänskap med flera personer varav min hustru är en.  Hon känner detsamma för mig, säger hon.  Vi har ett mycket gott liv med varandra vår familj med barn och barnbarn.

    Min fru är en mycket intelligent och inkännande kvinna som tagit mig som jag är med brister och förtjänster. Vi respekterar verkligen varandra, har alltid gjort.

    Jag kan inte tala för TS, känner inte honom eller hans fru personligen men jag kan tänka mig att hans relation liknar min. 

    Hur kan du påstå att jag inte bryr mig om min hustru. Det finns nog ingen i världen näst mina barn och barnbarn som jag är så rädd om. Hon har varit, är och förblir min bästa vän.

    Jag har många långvariga vänskapsrelationer med vänninor och goda relationer i övrigt med föräldrar syskon barn och främst min man så klart. Min definition av djup vänskap med honom sträcker sig inte till att han kan vara otrogen mot mig med en annan kvinna. eller i efterhand komma och säga att allt han gjort i vårt gemensamma liv har varit drivet av plikt snarare än lust. Att han skulle finna unga kvinnor vackra är en sak men att sukta efter dem och därmed kränka mig i processen och sitta och sjunga bittert över ljuva flickan Anita i vars materia han önskar röna, samt göra gällande att jag har styrt allt med järnhand, nej då vore tillit, förtrolighet och min respekt för karln förbrukad faktiskt.
    med det sagt såklart livet har sina ups and downs, få glider på en räkmacka fram. och alla får väl genom ett långt liv förr eller senare nåt slags ok att bära. Du beskriver att ni idag har en djup vänskap som du verkar värna om, med tanke på hur du skrider till dess försvar, vänskapsbanden er emellan alltså, samtidigt har du gett uttryck för många sår och bitterhet genom fler inlägg här i tråden. Och du ser många likheter med ts största velpannan i historien som inte kunnat  spela med öppna kort mot inte mindre än två kvinnor han levt i längre relationen med genom livet. Det är inte ett engångsligg i fyllan vi talar om här utan parallella relationer med andra kvinnor samtidigt som frugan x 2 gått där hemma intet ont anandes och kokar kaffe. Mamman till hans barn liksom. Går detta att rättfärdiga i din mening ? Ni verkar ju ha nån slags manligt samförstånd.
     
    Nu har ni kanske landat i nåt bra ändå du och frugan ? Du skriver att ni respekterar varandra ? Idag menar du då eller,  för där och då svek du henne genom att vara otrogen över tid med en annan kvinna du aldrig kom över, och du hyser ff osäkerheter kring ditt val. så jag vet inte om jag ger så mycket för den typen av respekt som du skriver att ni hyser mot varann faktiskt.  Du har i princip skyllt otroheten på henne också. Respekt ? låter mer som ni båda resignerat . Otrohet från min man den person som ska stå mig ut närmast hade sårat mig bottenlöst. om jag varit likgiltig för sveket hade det betytt att han är obetydlig för mig. Sveket hade däremot gjort mig likgiltig för honom. Hade aldrig återfått nån varm känsla.  Det är kanske detta faktum du och ts gemensamt tampas med ? Era kvinnor ville kanske inte ha er ? 


    Det blir svårt att förstå om du varit nöjd eller missnöjd med ditt liv. Dina inlägg svajar. Men så är livet kanske. Det  kommer bra och dålig perioder. 


     

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (CM) skrev 2024-09-29 21:56:46 följande:
    Det kanske är svårt att förstå men jag är säker på att hon, den andra kvinnan är mitt livs stora kärlek, men livet ville annorlunda. Om vi mötts tidigare i livet så är jag fullständigt övertygad om att vi skulle levt tillsammans idag.  Jag tror att man bara har en stor kärlek i livet. Jag hittade inte min förrän det var försent. Nog om detta det är många år sedan och fastän minnet lever kvar så är jag tacksam mot min hustru som förstod och inte avfärdade mig.  Jag hade förstått om hon gjort det, ett tag hoppades jag faktiskt att hon skulle sparka ut mig. 

    Vi gick i samtal hos en präst som fick mig att inse att vår relation var värd att rädda. Jag gjorde mitt bästa och var totalt ärlig i våra samtal, även min hustru drog sitt strå till stacken genom att lyssna, något vi fortsatt med till dags datum. 

    Min hustru är mycket ärlig så jag vet att hon aldrig älskat mig men hon trivs med mig och ser mig som sin bästa vän.  

    Att livet har sina toppar och dalar vet vi väl alla men min hustru och jag har gått igenom flera kriser och tragedier tillsammans. Vi är starkare tillsammans än var för sig.  

    Du undrar om jag är nöjd med mitt liv. Visst har det kunnat vara annorlunda men det är inte säkert att det varit bättre. Det finns sånt jag ångrar, bla att jag band mig och bildade familj så tidigt. Mina barn har alla väntat längre med att bilda familj något jag är glad över. De har bytt sambos både en och två gånger tills de hittat rätt ändå är chansen att äktenskapen kommer att hålla 50%.

    Nu är ju livet inte bara hem och familj, det finns en personlig sfär också som ofta glöms bort. Den har man själv ansvar för. Att växa som människa, förkovra sig och ta itu med sina svagheter.  

    Så om du valt den andra kvinnan då när du hade chansen och därmed varit lika klok som dina barn är chansen ff endast 50% att det ändå skulle blivit ni långsiktigt enligt din egen utsaga här ovanför. Men du glorifierar henne så till den milda grad, personen du aldrig fick uppleva en lång vardag och slentrian med. Såklart spänning, bekräftelsen och åtrån är det du minns nu. 


    jag har ändå så svårt att få ihop ekvationen av din berättelse. Du hade uppenbarligen chansen att gå till den andra kvinnan som du beskriver som ditt livs kärlek. Din fru vågade du inte lämna för då hade du aldrig mer sett dina barn har du tidigare lite bittert sagt om din fru, du skrivit samtidigt att hon visst var snäll och förstående när du ville komma tillbaks efter otroheten vilket du är tacksam för. du har ömsom beskrivit din fru som en dominant kvinna och ni har mest gjort varandra illa samtidigt är du tacksam att hon tog dig tillbaks trots att hon var tydlig med att hon inte älskar dig, och där fick du ju egentligen biljetten ut ut ert döda äktenskap serverad på guldfat men du tog den inte. Ingen hade beskyllt dig på något vis över att lämna en kvinna som inte ville ha dig ? Varför stannade du ? När hon den perfekta väntade på dig ? Obegripligt. Plikt och anständighet har du tidigare nämnt. men din fru ville ju inte ha dig. För det är det man menar när man säger att man inte älskar en person I min värld. 


    Sommarstugan, huset, lånen, barnen, vännerna allt man byggt upp det invanda bekvämligheten stod kanske iväg ? 


    ok ni gjorde ert val att fortsätta tillsammans och du väljer att drömma om den andra kvinnan du aldrig fick uppleva en vardag med. Hon den perfekta. 


    Och det är kanske ett manligt privilegium att leta efter lycka  i en annan kvinna och du stöttar ts som nu för tredje gången vill leva dubbelliv med en annan dam, andra gången med samma kvinna.

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (Hopplös) skrev 2024-10-01 16:16:41 följande:

    Min nuvarande sambo har sagt när vi pratat om detta ungefär att det bara är en tidsfråga innan jag lämnar henne. Men hon VILL inte att jag lämnar henne, hon har väldigt dålig pension och vi bor i ett torp som hon ärvt som skulle behövt renoveras. Klart hon skulle kunna sälja det och bo i en billig lägenhet också. Jag tänker på min nuvarande sambo väldigt mycket, hon ÄR min bästa vän, hon har ställt upp i vått och torrt och jag beundrar henne så mycket och är henne evigt tacksam för hur mycket hon har gett mig, det finns inte ord som räcker för att beskriva det. Och jag HAR enorma skuldkänslor mot henne som tynger mig. Men jag kan bara inte sluta känna de här kärlekskänslorna för den andra, oavsett hur lite kontakt vi har och hur många år som går.


    Jag har ju berättat för min sambo att jag stötte ihop med min kärlek igen och hon blev ledsen och jag fick lova att vi inte skulle ha någon kontakt. Nu har jag ju inte kunnat hålla det jag lovat eftersom vi sågs en gång till, men kontakten är låg, 5 sms totalt sedan juni. Men det spelar ingen roll för skadan är ju redan skedd och löftet är redan brutet. Hade jag berättat exakt hur upp över öronen förälskad jag fortfarande är i den andra så hade jag kanske blivit lämnad men jag är faktiskt inte helt säker, hon vet ju som sagt om den andra. Jag tänker fortfarande att jag vill vara kvar med min nuvarande sambo, som är min bästa vän, likt signaturen CM. Men jag VET att jag kommer tänka på den andra kvinnan precis lika mycket i framtiden som jag gjort hittills. Det kommer liksom aldrig ändras. 


    I den bästa av världar hade jag berättat som jag verkligen känner och vi hade bestämt att ha ett öppet förhållande med varann där båda får träffa andra, jag hade levt ut förälskelsen med den andra, tröttnat efter något år och tänkt att vad bra, nu kan jag få henne ur tankarna äntligen. Och hoppas att min sambo vill ha mig tillbaka och jag henne. Eller att båda känt att vi faktiskt klarade att leva fritt utan varann, även om det hade känts tomt efter så här många år. 


    Fem sms sedan i somras med en person som tidigare inte dragit sig för att vara otrogen med dig i över två års tid bakom din sambos rygg. Hon verkar inte jätte het på gröten om du frågar mig. Eller ställer hon ultimatum ? Denna gång behöver du lämna om ni ska ha en relation ? Det hedrar ju henne iofs för du hade förmodligen inte tvekat att inleda ännu en otrohetsperiod, du håller inte löften varken trohetslöften eller löften om att inte ta kontakt,  nu måste du välja. 
    Känner din sambo tillit till dig efter att du varit otrogen två gånger tidigare? Hur skulle ert gemensamma liv te sig efter denna historia kan man undra. Du kanske bara skulle ta tjuren vid hornen och lämna ? Kan det verkligen bli bra med din nuvarande sambo efter att du för andra gången bekänt känslor för samma kvinna ? Och att känslor varit ihållande över tio år.  Även om din nuvarande ger uttryck för att hon vill ha dig kvar så är det kanske bara för bekvämlighets skäl Ekonomiska sådana. Du kanske kan köpa dig fri ? På så vis lindrar du ett dåligt samvete gentemot henne men hon verkar ju inte vilja ha dig av rätt skäl ändå sas. På så vis får hon också en chans att gå vidare med sitt liv. och du får möjligheten att börja om med den nya kvinna ? win win   


     

  • Anonym (Härdsmälta)

    Ts en uppdatering vore intressant. Hur har tillvaron utvecklats för dig med sambon å ena sidan och ex älskarinnan å andra sidan ? Har du landat i något beslut kring livet framåt ? 

Svar på tråden Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna