• Anonym (Förtvivlad)

    Singel och gravid i sorg

    Hej alla.

    Jag hade behövt lite vägledning och stöd i hur andra hade tänkt.. för det känns omöjligt för mig att tänka klart och tänka ?rätt?.

    Jag är 30 år och förlorade min mamma i januari efter 2 års sjukdom med cancer. Jag vårdade henne och hade då sambo som jag trodde va mitt livs kärlek. Men två veckor efter min mamma gick bort så dumpade han mig och jag flyttade till egen lägenhet. 
    Jag har kämpat med sorgen och att jag blev helt förkrossad av att bli lämnad mitt i allt. 


    Jag har alltid velat ha barn och trodde egentligen att jag redan skulle haft det vid denna tidpunkten. Men mitt liv har varit huller om buller och jag har fått 4 missfall.

    Efter en träff med en gammal kompis som jag inte träffat på flera år så fick jag reda på att jag va gravid. Nu går jag snart in i vecka 9, har sett hjärtat slå och jag står nog i livets mest jobbiga beslut.
    Det va inte såhär jag hade planerat att det skulle gå till, jag ville ju ha en familj. 


    Men jag är singel och sjukskriven fortfarande, sörjer fortfarande min mamma väldigt mycket och att hela mitt liv förändrades och att jag blev väldigt ensam. 


    Jag är rädd över att behålla, att göra detta själv, hur livet ska bli som ensamstående och att gå igenom en graviditet själv men jag är också så rädd över att göra en abort och kanske inte få chansen att få ett barn i framtiden. 


    Jag vet att ingen kan säga vad som är rätt för mig, för det vet jag inte ens själv.. 
    Men hur ska jag kunna komma fram till ett beslut? det känns helt omöjligt. 

  • Svar på tråden Singel och gravid i sorg
  • Anonym (Lina)

    Vad jobbigt sits!Styrka till dig .Oavsett abort/barn så är det svår beslut,vilket jag fattar.Kram.

  • Hellishen

    Hej, fan ta din sambo. Vilken gris. Men helt ärligt så har du det bättre utan en sådan person i ditt liv.

    Men den stora frågan är ju om det är han som är pappan? För isf känns det ju mindre bra att skaffa barn ihop med en sådan.

    Har du pappa? Syskon? Vänner? Andra som kan stötta dig och bebisen?

    Kram till dig

  • Anonym (Förtvivlad)
    Hellishen skrev 2024-08-17 22:01:21 följande:

    Hej, fan ta din sambo. Vilken gris. Men helt ärligt så har du det bättre utan en sådan person i ditt liv.

    Men den stora frågan är ju om det är han som är pappan? För isf känns det ju mindre bra att skaffa barn ihop med en sådan.

    Har du pappa? Syskon? Vänner? Andra som kan stötta dig och bebisen?

    Kram till dig


    Nej han är inte pappan, det är en killkompis som jag kännt länge men som jag inte hade träffat på några år. Träffade han en kväll, och det räckte för att bli gravid. Det känns väldigt ?typiskt? när jag haft förhållande innan men då fått missfall, men nu har det inte blivit något missfall änsålänge och nu är mitt liv helt i obalans.
    Jag har min pappa, vet inte om jag får något stöd där dock.. men min syster och min vän stöttar mig. 


    men jag vet verkligen inte vad jag ska göra, jag vill inte göra abort men jag vet inte heller om jag är redo att skaffa barn ?själv?. Jag känner mig väldigt förtvivlad och ensam just nu och har gjort sen min mamma gick bort. 


    tack för kramen, det värmde

  • Jårdi

    Du kommer klara det, du vill ha barn och klarar mer än du tror. Dessutom har du din syster och vän som stöd. det blev inte som du tänkt dig men kan bli bra ändå! 

  • Anonym (Ensam 4-barnsmamma)

    Lider verkligen med dig! Håller med Hellishen - vilken jävla gris till sambo! Men, som sagt: du ska ju vara glad att du duckade den kulan.

    Så till din fråga: eftersom du säger att du inte vill göra abort, och eftersom det enda som gör dig tveksam till om du ska behålla verkar vara att du är osäker på om du klarar av att vara ensamstående mamma så är mitt råd absolut att du ska behålla! Jag tror att du kommer att ångra dig fruktansvärt annars. Det är lätt att tro att det är jättesvårt att vara ensamstående förälder, men tro mig - det är faktiskt inte speciellt svårt! Om du i övrigt vill ha barnet och känner kärlek till det, och har någorlunda hyfsade praktiska förutsättningar att ta hand om det så kommer du att klara det galant!

    Skickar massor av styrka till dig ❤❤❤

  • Anonym (Jo)

    Beklagar allt TS! 


    MEN, jag skaffade barn med vad jag trodde en bra man. Men efter 11 år tillsammans och två barn så var jag helt ensam från start. Jag ångrar aldrig mina barn, men jag ångrar att jag stannade med den mannen så länge. 


    Med det sagt så kommer du att klara det här galant! Med så många missfall hade jag behållit! 

  • Jaget233

    Men gud lider så med dig. Är i en VÄLDIGT liknande situation som jag gärna inte skriver ut offentligt. Men skriv jättegärna ett meddelande till mig ❤️

  • Anonym (Minna)

    Du har fått jättemycket att bära, tyvärr. Men tror du är en stark människa, och fast det just nu känns extremt jobbigt o fel, så tror jag att du en dag får se bakåt o konstatera att det fanns en plan för dig också. Gå på känslan nu, kanske det blir toppen för ditt barn o dig. Slipper du o prata med nån? Styrkekramar.

  • Anonym (Förtvivlad)

    Tack alla för era fina svar och stöd. Det är ju i sådana här lägen man skulle behövt sin mamma som mest och det smärtar. 
    Jag tvivlar väldigt mycket på mig själv, på ett sätt som jag aldrig gjort innan när jag tänkt på att skaffa barn.
    Kanske för att jag hade ställt in mig på och räknat med ett missfall nu med och att det nu blivit mer verkligt när jag gått såhär ?långt? och sett hjärtat slå.
    Jag vill ju tro att allt sker av en anledning. Skulle jag göra abort och det sen visar sig i framtiden att jag kanske aldrig hittar den rätta eller kan få behålla ett barn sen så hade jag ångrat mig för livet. 

    tack för er omtanke.

  • Anonym (Ensam 4-barnsmamma)
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2024-08-18 15:57:42 följande:

    Tack alla för era fina svar och stöd. Det är ju i sådana här lägen man skulle behövt sin mamma som mest och det smärtar. 
    Jag tvivlar väldigt mycket på mig själv, på ett sätt som jag aldrig gjort innan när jag tänkt på att skaffa barn.
    Kanske för att jag hade ställt in mig på och räknat med ett missfall nu med och att det nu blivit mer verkligt när jag gått såhär ?långt? och sett hjärtat slå.
    Jag vill ju tro att allt sker av en anledning. Skulle jag göra abort och det sen visar sig i framtiden att jag kanske aldrig hittar den rätta eller kan få behålla ett barn sen så hade jag ångrat mig för livet. 

    tack för er omtanke.


    Jag tror att du tänker helt rätt där! Om du orkar får du hemskt gärna hålla oss uppdaterade om hur det går ❤ Jag håller tusen tummar för dig och ditt knytt ❤
Svar på tråden Singel och gravid i sorg