Singel och gravid i sorg

Nej han är inte pappan, det är en killkompis som jag kännt länge men som jag inte hade träffat på några år. Träffade han en kväll, och det räckte för att bli gravid. Det känns väldigt ?typiskt? när jag haft förhållande innan men då fått missfall, men nu har det inte blivit något missfall änsålänge och nu är mitt liv helt i obalans.
Jag har min pappa, vet inte om jag får något stöd där dock.. men min syster och min vän stöttar mig. 

men jag vet verkligen inte vad jag ska göra, jag vill inte göra abort men jag vet inte heller om jag är redo att skaffa barn ?själv?. Jag känner mig väldigt förtvivlad och ensam just nu och har gjort sen min mamma gick bort. 

tack för kramen, det värmde

Tack alla för era fina svar och stöd. Det är ju i sådana här lägen man skulle behövt sin mamma som mest och det smärtar. 
Jag tvivlar väldigt mycket på mig själv, på ett sätt som jag aldrig gjort innan när jag tänkt på att skaffa barn.
Kanske för att jag hade ställt in mig på och räknat med ett missfall nu med och att det nu blivit mer verkligt när jag gått såhär ?långt? och sett hjärtat slå.
Jag vill ju tro att allt sker av en anledning. Skulle jag göra abort och det sen visar sig i framtiden att jag kanske aldrig hittar den rätta eller kan få behålla ett barn sen så hade jag ångrat mig för livet. 

tack för er omtanke.

Pappan/min vän bor ca 1 timme ifrån mig. Han vill helst att jag gör abort, pågrund av det logiska, att vi inte ens är ett par/där finns inga känslor samt avståndet mellan oss. Men har sagt att han finns med även om jag skulle välja att behålla.

Jag har fortfarande inte kommit fram till ett beslut och jag känner mig väldigt stressad över att göra det eftersom jag inte vill göra abort för sent.. Jag går in i vecka 10 på söndag och borde helst bestämma mig innan fredag.
Men jag velar framochtillbaka hela tiden. Är otroligt rädd för att behålla och hur livet ska bli och kommer se ut, hur jag kommer klara det när jag redan står mitt i en depression och stor sorg, men jag är så oerhört rädd för att välja att göra abort och sen ångra mig.
Tack snälla för omtanken. ❤

Det va inget planerat barn. Det va en dejt/återträff en kväll mellan oss, då vi hade pratat en del och inte setts på några år. Han stack inte heller, det va jag som redan innan jag fick veta jag va gravid pratade med honom och sa att jag tyvärr inte kände några kärlekskänslor och att jag inte har någon ork heller riktigt till att dejta. 

Vilket han tyckte va lite synd då han tycker om mig men han respekterade såklart det och har ändå varje dag skrivit och brytt sig om hur jag mår med allt.

Hej alla, tack för alla era råd och ord.
Jag har till 99% beslutat mig för att behålla bebis. Inskrivning på onsdag, då i vecka 10+3.
Tack för allt ert stöd ❤️

Mitt ex ja. Som gjorde slut med mig två veckor efter min mamma dog i januari.
Killen som är pappan har inte dumpat mig, vi är inte ens i ett förhållande.

Hej igen alla.

Pappan har helt ändrat sitt sätt mot mig, är helt kall och vill bestämt att jag ska göra abort. Jag hade bestämt mig, skrivit in mig, gjort tidig glukosbelastning och fick se den lilla i förrgår. Idag v 11+3.
Jag har även blivit hotad av en tjejkompis till honom som jag tror också har påverkat honom, där de säger att han bestämt isåfall ska ha hälften av alla föräldrardagar samt begära varannan vecka. 
Nu vacklar jag igen, över att föda ett barn in ett möjligtvis rent kaos från början.
Men jag vet inte heller hur jag ska klara av en abort såhär sent.
Jag går isönder och vet varken ut eller in, vad som är rätt eller mindre rätt.
Hade behövt stöd.. igen.

Tack alla. Såhär har hans sätt varit mot mig tills för några dagar sedan när hans tjejkompis skrev till min syster, som hon är bekant med sen 15 år tillbaka. Där hans tjejkompis blandandet skrev att jag va ?stans största hora? ?att jag inte skulle kunna ta hand om ett barn? ?om så en fel människa tittar fel på ungen så är vi många som kommer anmäla?, att jag är en rutten människa m.m. 
Nu menar han att han varit tydlig från start att han ville att jag skulle göra abort. Det har han sagt två gånger, men i samma mening sagt att han skulle finnas där oavsett. Han har skrivit varje dag, frågar hur jag mår, skrivit godmorgon, godnatt och det är han som håller igång konversationerna som mest. Nu har han vänt helt. 

Har förklarat för honom att om jag nu hade varit han, och ABSOLUT inte velat så hade jag gjort det väldigt tydligt från början, inte nu i v12. Men nu kör han stenhårt på abortsnack och menar på att han tycker han varit tydlig.