Hur definierar du "Att vara trogen"

Då är man kanske inte så kär. 

Alltså, om man kan vara relativt okej med att partnern är otrogen. 

Om du läst min tråd så har jag aldrig påstått mig vara kär eller förälskad i någon.
Det har aldrig hänt mig. Om att vara kär inbegriper det du skriver om så är jag nog glad att jag sluppit. 

Kanske har jag haft tur som sluppit

Ja, alltså jag har gått i mycket terapi för det där. Sjuklig svartsjuka och kontrollbehov. Men jag får som bekräftelse av honom att det där är helt onödigt, .  Kommer säkert låta ytligt, sexuellt och jättebarnsligt men jag har märkt att även om vi är på en strand med tjejer i bikini, så dreglar han bara över mig i bikini ändå. Han tittar på min r*v hela tiden. Han tittar på mig på precis samma sätt som en ex skulle titta på alla tjejer utom mig om vi var på en strand.

Jag kan distrahera honom från vad som helst känns det som och han ser mig. Det får mig att må väldigt bra och liksom kastat bort all osäkerhet/komplex/svartsjuka jag bar på.

Hade han vart otrogen hade jag skiljt mig, låtsats må bra en period och sedan tagit livet av mig. Jag vill inte hota honom med att "jag tar livet av mig om du..." det är fruktansvärt elakt att göra så. Så jag har en plan för det. Otrohet är definitivt en deal breaker för mig.

Aha, enligt mig är inte kär och förälskad samma sak. 

Varför är man tillsammans med någon man inte är kär i? Är man inte bara vänner då?

Och vad menar du att jag har skrivit som är något negativt i att vara kär! Vet inte rom du tagit fel på mig mot någon annan i tråden.  

Därför att man trivs ihop och vill bilda familj är det enkla svaret. 

Personligen tror jag att det finns många som lever i fullt fungerande äktenskap, som aldrig har varit förälskade i varandra. 

Att vara kär och vara förälskad är detsamma i min bok.  Men jag kan ha fel. 
Det enda jag med säkerhet kan säga är att jag aldrig varit passionerat förälskad. 

Om du jämställer att vara kär med att tycka om, så är jag väl kär i min partner.  Visst är vi vänner, vore konstigt annars.  

Du kanske inte riktigt förstår skillnaden i att leva ett liv tillsammans, bilda familj tillsammans och att bli så passisonerat förälskad i en annan människa att man är beredd att lämna allt, göra allt för den personen.  

Jag har aldrig upplevt den känslan och kanske är det därför jag varit trogen alla år. Men jag känner mig inte som en bättre människa för den skull. Idag käns det som om jag missat en upplevelse som andra haft.

Trodde det snarare var så att man är trogen för man är passionerat förälskad i någon. Annars börjar man väl gärna se sig om efter andra. Hm. 

Att vara trogen bygger tillit. Om man är lojala med varandra och inte är otrogna så växer tryggheten och man kan känna att man har en (enda) människa i livet som man kan lita helt på. Det ger ett lugn, en trygghet, en tillförsikt.

Egentligen ställer TS två frågor. Den andra rör resonemangsäktenskap, vänskapsäktenskap, som inte (längre) är spännande eller tillfredsställande. Man stannar för att man stannar, för barnens skull, av bekräftelsebehov eller för att man är rädd att bli ensam. "Man vet vad man har men inte vad man får."

Jag levde länge i ett äktenskap som inte längre var passionerat. Vi växte isär, som det heter, men fortsatte tillsammans i några år ändå. När det tagit slut och vi hittade nya partners så tror jag att vi båda blev betydligt lyckligare. Men man vet ju aldrig.

Tror att det är väldigt ovanligt att vara passionerat förälskad i 30 år,  men vad vet jag? 

Det är bra mycket vanligare att man är trogen i 30 år.  Om det vore så att passion krävs för att vara trogen så borde vi haft väldigt få som är trogna.

Vore intressant att undersöka hur många, i långa äktenskap, som varit passionerat förälskade i sina partners.

Att vara trogen innebär för mig att man följer de regler som gäller inom ens förhållande mot andra. Och den biten kan se väldigt olika ut, från att knappt få ge en vänskaplig kram till att få ligga med andra så länge man är ärlig om det (öppet förhållande).
Känns det fel och måste döljas för partnern så är det otrohet är ingen dum grundregel.

Ja, man kan kanske hänvisa till oskrivna regler eller vad som är kutym.  Då tror jag mera på samvetets röst.

Men ligger det inte mer i trohets begreppet? Talade med en kollega om detta för ett tag sedan. Hen lade stött på någon som ansåg att om man funderade eller tänkte tanken på att lämna relationen så är man inte trogen. 
Det fanns även en skillnad i att inte vara trogen, och att vara otrogen. Där otrogen är en fysisk akt medan att inte vara trogen är tankarna omkring själva relationen.

Jag vet inte om jag håller med om detta men nog ligger det en del i tankegången.

Att det är själva relationen/äktenskapet jag varit trogen dessa 30 år, inte min partner i första hand.

Finns det någon fler här som inser att de varit trogna relationen och inte partnern?

Ja, hemskt, men... Det har jag nog...

Vilken upplevelse? Att vara otrogen ?