Orkar inte mer att alla blir gravida utom vi!!

Hej,
Vi har försökt skaffa barn i 3 år utan resultat. I början av processen var jag naiv och trodde att det skulle gå plättlätt men icke. Inte heller IVF har gått bra då vi fått avbryta flera gånger för att jag inte fått några ägg. iVF-försöken vi gjort har sedan misslyckats. 

Vi har varit väldigt öppna mer vår resa gentemot familj och vänner och pratat om längtan efter barn, sorg över vilken tid det tar osv. Alla mina vänner är förstående. 

Min sambo har två yngre systrar och vi pratade med dem i början av sommaren om våra känslor och att det nu börjar bli riktigt jobbigt när alla blir gravida. Hans ena syster har sagt att hon och hennes kille har tänkt börja skaffa barn nästa år. Hon har varit väldigt förstående vilket vi uppskattar.

Så till saken: här om dagen hade vi min sambos systrar och mamma över på middag. I slutet av middagen droppar den yngre systern på ett väldigt plumpt sätt att hon är gravid. Både jag och min sambo sa grattis men samtidigt att det är blandade känslor. Då får vi höra att vi inte ska stressa utan tänka positivt så blir vi också gravida. Sen måste min sambo trösta sin syster för att det är så synd om henne för att det är så jobbigt för henne att vara gravid när hon vet hur länge vi försökt. Men ingen tröstade oss när vi satt och grät utan vi fick bara massa kommentarer slängda på oss att vi stressar. Helt plötsligt ska min sambos mamma börja be massa böner och blåsa på oss för att det ska leda till graviditet. Jag var helt handlingsförlamad och visste inte vad jag skulle säga eller göra.

Jag känner mig ledsen över att vi fick veta detta hemma i vårt hem så man inte kunde gå undan och vara ledsen. Jag är ledsen över alla kommentarer om att tänka positivt (vilket vi 10000 ggr sagt till min sambos familj att vi är trötta på att höra). 

Hur hanterar ni andra graviditetsbesked? Är jag taskig som känner att jag behöver en paus från min sambos familj framöver? Jag orkar inte höra mer snack om graviditet och kommentarer till oss :(