Arbete och rast

Då får jag beklaga om du bara har erfarenhet av arbetsplatser som inte ger möjlighet till pauser. Min upplevelse är att det är långt ifrån standard. 
Tråden handlar ju inte heller om de finns, utan hur de bör spenderas. 

Du verkar mena betald rast. På obetald rast får man göra vad man vill. På betald rast, eller paus, får man inte lämna arbetsplatsen, men man måste inte vara social eller sitta med de andra.

Om TS behov förklaras och så länge TS inte är otrevlig, kommer de flesta säkert att ha förståelse. Förutsatt att TS kan växla några ord när situationen kräver det, samt samarbeta under arbetstid. Vilket TS till viss del kommer att behöva göra. Få tjänster är HELT självgående, TS måste bli upplärd av någon, kunna ställa frågor osv.

Min upplevelse är att många idag stirrar i mobilen, blir inte många ord sagda på rasten, tyvärr tycker iaf jag.

TS, jag har jobbat i 30 år, om man räknar allt från sommarjobb i tonåren, till extrajobb vid sidan av studier, till heltidsjobb. Jag har varit på många olika arbetsplatser och haft olika typer av tjänster.

Ingenstans har det varit något problem att man inte är så social, eller behöver vila eller dra sig undan på rasten. I sociala jobb behöver många detta, även de som inte har dina svårigheter. Det räcker inte alltid med att vila före och efter jobbet.

Vad som däremot förväntas av dig är att du kan samarbeta på arbetstid om det behövs, samt inte är otrevlig. I det ingår att hälsa på andra (kan låta självklart), samt kanske växla några ord ibland. Men du behöver INTE sitta med vid fikabordet och vare sig pladdra eller lyssna. INGEN tar illa upp om du inte orkar det, och gör de det så är det deras problem.

Däremot är det ett bra sätt att komma in i arbetsgruppen, att vara åtminstone lite social. Men det är inget måste.

Behöver du särskilda anpassningar eller särskild hänsyn, är bra om både chefen och berörda kollegor, får reda på detta. Det måste naturligtvis vara rimligt samt får inte påverka jobbet. För även om du söker ensamjobb, kommer du ibland att behöva ha kontakt med andra under arbetstid, särskilt om du har varit borta från arbetsmarknaden så länge. 

Det stämmer, på gott och ont borde dagens mobilstirrande på raster, underlätta för dig TS. Raster och pauser på arbetsplatser, är inte alltid längre så sociala.

Antingen är din arbetsspecialist okunnig, eller så har du missförstått. Till viss del beror det förstås på vilket typ av jobb man har, men som jag skrev ovan: Generellt finns inga krav på att vara social på fikaraster.

Däremot måste man ha viss social kompetens på en vanlig arbetsplats. Man får inte vara otrevlig och man förväntas kunna samarbeta vid behov, vilket du skriver att du kan.

Men man måste inte ha hög social kompetens, så vida det inte krävs för den tjänst man har. 

Massor med introverta jobbar.

Jag tycker nog det var lite osmart sagt av henne. Kommer bara leda till att du ska kämpa för att leva upp till något som inte funkar för dig, vilket kan bidra till att arbetet inte fungerar. Många kollegor till mig, garanterat utan autism, drar sig undan på raster och är för sig själva. Det handlar nog om att de vill vila sig och då behöver avskildhet. Man kan ta en promenad, sätta sig på en uteplats eller ett enskilt rum om sånna finns. Eller ta rast tidigare än andra. Jag tycker gott och väl att du kan säga till kollegor att du behöver egentid, eller behöver vila från intryck tex för att orka. Om du bara är schysst och snäll mot dina kollegor när ni jobbar så borde du inte ha problem med att folk ogillar dig. Du kan göra trevliga saker mot andra som att ibland köpa lite fika och ställa fram. Kanske kan du anstränga dig för att sitta ner med de andra nån gång ibland, men det måste ji inte alls vara så i vardagen... 

Min gissning är att TS arbetsspecialist uttryckte sig något otydligt eller osmidigt. TS har aldrig jobbat (?) och arbetshjälpen ville förklara hur det vanligen fungerar på en arbetsplats. Vad som förväntas av en osv.

Man måste inte vara social. Men om man aldrig pratar med arbetskamrater, eller har svårt att konversera, kan man uppfattas som frånstötande och otrevlig. Då kanske man inte passar på en vanlig arbetsplats.

Ofta finns en förväntan att umgås på raster, men det är inget krav. Som redan skrivits, det är vanligt att dra sig undan och vila på rasten, många behöver det, särskilt i sociala jobb.

Självklart ska du lägga upp arbetsdagen på ett sätt som fungerar. Men ett arbete har också förväntningar, såväl uttalade, som outtalade.

"Att ta rast" och parallellt vara lite social ÄR en viktig del på vissa arbetsplatser, men det är inte samma sak som att du ständigt ska kompromissa med dig själv och helt köra slut på dig själv, utan meningen är ju att man ska orka jobba.

När du får stöd i att komma ut i arbetslivet betyder det ju inte att de personerna som stöttar har 100% koll på vad som fungerar för dig, vad som förväntas och hur du ska bete sig. Snarare behöver du ju förhålla dig till deras råd och hitta lämpliga lösningar.

Tro mig. ALLA fikar inte ALLTID och det finns socialt accepterade sätt att fika väldigt sällan. Du behöver dock visa hänsyn till hur gruppen som helhet förhåller sig till fikan och lägga fokus på det sociala, utifrån att detta ju faktiskt är viktigt i en grupp. 

På mitt jobb kan vi oftast inte gå på fika/lunch flera samtidigt, utan går en i taget. Tycker det är skönt, för då kan jag sitta i lugn och ro och inte tänka på något särskilt. Tycker om att prata med mina kollegor och våra kunder, men är ganska introvert, så det är bra att få ett avbrott några gånger per dag. 

Jobbar inom kundtjänst Och vi kan oftast inte gå samtidigt på lunch, huvudsaken är väl mer att man gör sitt jobb och är trevlig allmänt, har Själv fått tillsägelse att jag är för tyst men ingen pratar med mig ändå, hälsar, är trevlig, försöker småprata men det är alltid JAG som börjar. Så nu orkar jag inte mer, kunderna är nöjda iallafall. 

du har säkert hört ?På jobbet måste man inte hitta bästa vänner? 

Ej sant. Större arbetsplatser är skyldiga att ha ett vilrum.
Vilorum är fortfarande förpassade till kyrkogårdarna.

och om man jämför, finns en kollega som bara pratar och pratar, pratar öppet inför grupp, pratar hela tiden, svär inför oss alla osv. Vilket kan bli väldigt störande. 

sen har vi den där som ingen har ont av som sitter tyst men ändå gör sitt jobb. Men då är denna istället ?för tråkig, för tyst?

SÅ jag tror nog att oavsett hur man uppfattas eller vad folk tänker om en så kommer det alltid vara fel i någons ögon! Var dig själv.  

 

 

Introvert här med ett socialt jobb!
Har aldrig känt att det finns pratkrav på fikarasterna. Däremot brukar jag alltid "vara där" med alla andra. Om jag är på humör kan jag joina någon diskussion, ibland är jag den som sitter och håller låda och skrattar och har kul, ibland sitter jag och pratar med en person, ibland pratar jag med fyra, ibland sitter jag i soffan med ett gäng men jag håller tyst, smuttar på mitt kaffe och låtsas "lyssna" på deras diskussioner (men egentligen är det som bilden på Homer Simpson med apan som slår cymbaler inuti hans huvud). Ibland sitter jag och bläddrar i dagstidningen och zoonar ut lite grann.

Har jag haft en period där jag behövt mer lugn på rasterna så sitter jag med alla andra men då har jag haft med mig en korsordstidning och suttit och slentrian-löst korsord, eller spelat wordfeud på mobilen och kunnat säga "åh, nu ska jag slå syrran i wordfeud igen" som en liten förklaring till dom andra att nu checkar jag ut lite, don't mind me.

Allt handlar om hur man liksom "är", jag är där i rummet, jag sänder ut en positiv energi, svarar glatt på tilltal, men kan skärma av, om någon frågar något kan jag säga "jag är lite seg idag" eller "känner mig lite off" med glimten i ögat så fattar alla. Det blir liksom inte dålig stämning. Hade jag däremot suttit kvar på mitt kontor på fikarasterna eller undvikit fikarummet så hade det hundra procent blivit konstig stämning eller att kollegorna funderat på om jag mår bra eller om det hänt något. Säkert någon som hade tänkt "oj, gillar hon inte oss". Det är väl lite det man vill undvika. 

Finns fler på mitt jobb som inte tar så mycket plats på rasterna, så jag är inte ensam. 

Har alltid känt att jag är en del av gemenskapen och att kollegorna gillar mig. Man får visa hänsyn och acceptera att vi alla är olika. Jag stör mig inte på dom som sitter och babblar varje rast, och förväntar mig att dom inte stör sig på mig när jag sitter och chillar ett bord ifrån. 

Man får liksom hitta smidiga strategier, där man får lite återhämtning på sitt sätt men som samtidigt gör att man inte blir utanför eller skapar en konstig vibb. 

Och som flera påpekat, rasterna är arbetstid så man får inte göra exakt vad man vill och man måste i regel vara kvar på arbetsplatsen, och beroende på jobbet så kan det finnas en "rastkultur" man helt enkelt får anpassa sig till lite grann. Men den kulturen handlar ju inte om att prata/inte prata, utan om annat. På mitt tidigare jobb, som var på ett kontor, så var det en "regel" att alla skulle sitta i fikarummet på rasterna, men det var inte något socialiseringstvång utan bara utifrån att folk inte skulle sitta och jobba på rasterna. Det var en arbetsmiljöåtgärd eftersom rasterna, eller att ta paus, fyller en positiv funktion och är hälsosamt för en som anställd och innan jag började jobba där hade dom haft problem med att folk satt och jobbade på rasterna och sket i att ta paus.

Lunchrasterna är obetalda och då får man göra exakt vad som helst. Sova, äta, gå på stan, ta en promenad, gå till banken. 

Jag tror att din SIUS (eller vad det nu är för arbetsspecialist du har) försökte hjälpa dig att förbereda dig så det skulle gå smidigare när du kommer ut på en arbetsplats. Man måste inte sitta med de andra på rasten eller prata heller för den delen. Men det kommer vara svårt för dig att ingå i gemenskapen om du bara håller dig för dig själv. Personen kanske uttryckte sig lite klumpigt.

Istället för att försöka vända det här till att handla om att introverta skulle vara mindre värda än extroverta så får du acceptera att majoriteten inte har autism eller ångestproblematik. De flesta vill ha någon form av social interaktion med arbetskamraterna under dagen. Du kan delta efter din egen förmåga och ork.

Man behöver verkligen inte vara extrovert för att bli omtyckt på en arbetsplats. Men jag tror det är naturligt när man är i nya gruppformationer, som kollegor på en arbetsplats, att man på något sätt visar att man är intresserad av att vara en del av gruppen. 

Det funkar inte att bara göra sitt jobb och bara säga hej till kollegorna dag ut och dag in utan att ha något slags småprat och lära känna varandra på en ytlig nivå. 

Man behöver inte sitta med varje rast utan kan gott säga på någon rast att man tar en liten bensträckare tex,  och på nästa rast sitta med utan att för den delen behöva vara överdrivet pratsam och "extrovert".

Mer tystlåtna kollegor accepteras också. 
Men det skulle anses konstigt var om någon visade att den var helt ointresserad av att lära känna kollegorna ens på ett ytlig plan. 

Typ så tänker jag.

Det är inga problem att ta rast i ensamhet. Däremot bör man vara trevlig under tiden man arbetar. Det är en del i jobbet att lära känna kollegor. Då samarbetar man också bättre.

Jag är själv rätt introvert men att välja bort kallprat och dylikt är i de flesta jobb inget som fungerar särskilt bra. Det får negativa konsekvenser för samarbetet.

Däremot behöver det inte bara särskilt omfattande. För det mesta kommer man långt på att bara att hälsa på kollegorna på morgonen.

Hej TS, 

Jag tycker inte du ska hänga upp dig så mycket på vad hon sa om raster. Inom denna roll behöver inte alla ta rast samtidigt som inom andra yrkesroller så du kommer hitta ett sätt. Många väljer att ta en promenad, gå och handla lunch, gymma eller uträtta nått ärende på raster. Vilorum är också normalt. 

Men vad du kanske bör ta med dig är att det i början är en bra idé att vara med lite på fikaraster om någon frågar.  Vissa företag har ev kvar att ?klockan 09:30 har vi gemensam fika? men många har inte detta. Vanligt är att kollegor frågar om man vill med och ta en kaffe bara och då kan man tacka ja eller nej. (Ibland kan det vara gemensamma fikor för någon som fyller år eller slutar vilket kan vara trevligt att vara med på om man arbetar i samma team ex.)

När du är ny är det en bra idé att tacka ja i början till en och annan kaffe för folk kommer garanterat ställa frågan för att bara trevliga och för att de vill lära känna sin nya kollega. När du kommit in i det lite kan du på nått smidigt sätt börja ta paus på ditt sätt. 

All lycka till med jobbsökandet! 

 

Man behöver absolut inte sitta och fika med de andra. Jag brukar ofta sätta mig i ett ensamt hörn under lunchen, så skönt att få stänga av. Jobbar inom HR.