• Anonym (Less på diagnosfördomar)

    Vi med diagnoser bemöts utifrån dem!!

    Ni som har diagnoser som tex Asperger, autism, ADD, ADHD, borderline, bipolär etc, eller har barn eller annan anhörig som har diagnoser av något slag: 

    Märker ni också att ni bemöts på ett sätt av människor pga diagnosen, trots att folk tror att de bemöter er som om ni inte hade den? Jag menar nu inte uppenbara kränkningar och diskriminering som folk gör, utan små detaljer i hur ni blir bemötta som visar hur annorlunda sätt de ser på er utifrån att ni har en diagnos? Jag märker det, ganska ofta. Jag syftar på folk ni har att göra med som säger att de bemöter er helt fördomsfritt, med eller utan diagnos, men själv märker man tydligt att det inte är så. Folk som ni känner, vet att de vill er väl, som aldrig skulle kränka er eller få er att må dåligt medvetet. 

    Jag har noterat att personer som står mig nära och personer inom vården (som exempel), bedömer situationer jag berättar om, totalt annorlunda pga att jag har diagnoserna, än vad de skulle gjort annars. Själva är de inte medvetna om detta, men som diagnosbärare blir det tydligt att jag inte alls bemöts fördomsfritt, utan att diagnosen och dess betydelse tas med i deras bedömning, om jag tex frågar om råd i någon situation som vem som helst kan hamna i. Jag är SJUKT TRÖTT på att mina diagnoser ALLTID ska nämnas i alla möjliga sammanhang! När man söker vård för somatiska besvär, när jag är på årskontroll av den fysiska sjukdom jag har, , när jag pratar med vänner om jag träffat en ny man (alla har svårt att förhålla sig till det, med alla känslor och frågor man har när man är nykär och allt är osäkert), alla möjliga situationer - you name it! 

    Det ska tamejfan ALLTID dras upp överallt i olika sammanhang att jag har Asperger! Alla säger att man är den man är och inte sin diagnos... men sluta för sjutton att nämna den jämt då!! Hur ska man kunna känna att man inte är sin diagnos när folk alltid påminner en om den, och man får råd utifrån den- som säger att man förmodligen missförstått något pga diagnosen?!  Alltid när man pratar om en helt vanlig sak, som alla med och utan diagnoser har behov att fråga eller söka hjälp för, så tas det med att man har en diagnos, och man blir bemött totalt annorlunda än om man inte hade den! Som exempel så sökte jag terapi via en app en gång. Jag fick svara på frågor om eventuella diagnoser, mediciner, sjukskrivning, om jag hade annan vårdkontakt. Eftersom jag hade kontakt med psykiatrin så fick jag inte hjälp av denna app. Jag skulle vända mig till psykiatrin. Problemet var bara att jag inte hade någon mottagning alls då att vända mig till, jag hade flyttat och min gamla mottagning hade jag inget att hämta av, medan jag stod i kö för att få kontakt med den nya. Iallafall så skrev jag till den ansvarige för appen och klagade över att jag inte fick hjälp där (jag trodde dessa appar som erbjuder terapi vände sig till alla, men tydligen så dög mina pengar inte åt dem!) så fick jag ett vänligt svar tillbaka med en förklaring. Problemet med det vänliga svaret var bara, att hon inledde med: "När du söker hjälp för Asperger..."  WTF??? Jag sade aldrig att det var Asperger jag sökte hjälp för!!! Jag sökte för ett vanligt problem som vem som helst kan hamna i!! Men eftersom jag har Asperger så togs det för givet att jag sökte hjälp för det!!! Otroligt fördomsfullt, utan att personen hade en avsikt att det kunde vara fördomsfullt! Sådana saker som folk inte tänker på är fördomar, får jag höra hela tiden! 

    Är så less på att det alltid är diagnosen som avgör vilket bemötande och svar jag får av andra människor, vänner som myndigheter och allt däremellan! Trots detta säger alla att man inte är sin diagnos, att man ska bemötas precis som vem som helst. Men det är ju inte så! De gör hela tiden det misstaget, de tror att de bemöter en som den man är, men det gör de inte! De flesta är inte medvetna om att de gör en bedömning av situationer utifrån att jag har Asperger...jag själv märker det tydligt! 

    Har fina människor omkring mig som är ett bra stöd, det är jättefint! Men jag är less på att jag märker att jag blir behandlad av dem utifrån min diagnos hela tiden. Även om de säger att de behandlar mig som den jag är.... Bullshit! 

  • Svar på tråden Vi med diagnoser bemöts utifrån dem!!
  • Anonym (Japp)

    ...och just därför tycker jag att man ska låta bli att låta sig bli diagnosticerad om man knappt har några besvär av sina symptom, om de är väldigt milda alltså. Det kan räcka att man själv misstänker att det kan vara så, för ja, andra bemöter dig annorlunda med diagnoser.

    /En som inte har diagnos och antagligen inte skulle få någon heller

  • Anonym (Less på diagnosfördomar)

    Tack för svaret, men det är lite för sent för mig att tänka på... Jag blev diagnostiserad för många år sedan, jag hade inget annat val än att försöka få en utredning som visade vad problemet var.. Vill inte gå in på detaljer, men det var väldigt akut att få en diagnos! Många år senare har jag kanske inte lika mycket symptom, men diagnosen är ett faktum. Den ställer till det lite i vardagen, men jag är som vem som helst. I situationer där den inte alls är ett problem så bemöts jag ändå utifrån den! 

  • Anonym (aspie)

    Också aspie här. Håller med er båda. 

    Själv ångrar jag att jag gjorde utredningen. Diagnosen har inte gagnat mig på något sätt.

    Det heter så fint att det finns hjälp att få, de glömde bara säga att ''hjälpen'' är extremt basic, och inte är någon hjälp alls. Långt ifrån alla är i behov av LSS eller hab. 

  • Anonym (Less på diagnosfördomar)

    Anonym (Aspie): 

    Exakt! Hjälpen är knappt värd att nämna! Det som behövs hjälp med finns inte någon som har hand om! Om du inte har behov av LSS, funkar det med jobb och allt som hos vem som helst? Det gör det inte för mig, men LSS och muppverkstad är det enda alternativet som finns om man inte klarar vanliga arbetsmarknaden. Jag behöver inte muppverkstad, jag är inte så pass oförmögen..! Men det finns ju för i helvete inget annat däremellan, det är problemet för många av oss!

  • Anonym (AJ)
    Anonym (Less på diagnosfördomar) skrev 2024-07-24 17:34:19 följande:

    Anonym (Aspie): 

    Exakt! Hjälpen är knappt värd att nämna! Det som behövs hjälp med finns inte någon som har hand om! Om du inte har behov av LSS, funkar det med jobb och allt som hos vem som helst? Det gör det inte för mig, men LSS och muppverkstad är det enda alternativet som finns om man inte klarar vanliga arbetsmarknaden. Jag behöver inte muppverkstad, jag är inte så pass oförmögen..! Men det finns ju för i helvete inget annat däremellan, det är problemet för många av oss!


    Håller med dig. Har själv atypisk variant och är i det närmaste normal men ändå inte fullt ut.

    Känner att jag inte hör hemma bland ?mupparna? med sina sociala och intelligensmässiga nedsättningar.
    DV är ingen plats för mig, vantrivs på sådana.

    Känner att man inte till fullo passar in på en vanlig arbetsplats heller pga min levnadssituation. Man känner sig så vilsen i sitt eget ingenmansland. Man hör inte hemma nånstans.
  • Anonym (Man)

    Diagnoser har man ju av en anledning. Dom finns just för att människor ska förstå att man reagerar och är lite annorlunda. Jag tror inte så många ser ner på detta utan istället försöker visa hänsyn.

  • Anonym (Japp)
    Anonym (Less på diagnosfördomar) skrev 2024-07-24 17:27:42 följande:

    Tack för svaret, men det är lite för sent för mig att tänka på... Jag blev diagnostiserad för många år sedan, jag hade inget annat val än att försöka få en utredning som visade vad problemet var.. Vill inte gå in på detaljer, men det var väldigt akut att få en diagnos! Många år senare har jag kanske inte lika mycket symptom, men diagnosen är ett faktum. Den ställer till det lite i vardagen, men jag är som vem som helst. I situationer där den inte alls är ett problem så bemöts jag ändå utifrån den! 


    Jag tänker att det kan finnas andra som läser tråden som inte fått någon diagnos än och kanske kan tänka sig för en extra gång om det verkligen är så nödvändigt. I många fall ställer det till mer problem än det är värt.
  • Anonym (Less på diagnosfördomar)

    Anonym (Man):

    Du fattar inte vad jag försöker förmedla i TS! Du har inga diagnoser själv förstår jag? Annars skulle du inte svara på det sättet!  Jag menar i TS att folk använder diagnoser i alla möjliga sammanhang som rör den som har dem, alltså även i alla möjliga sammanhang där den inte alls hör till saken! Det är jobbigt att ens diagnos alltid, alltid dras upp jämt, man är inte en diagnos utan en människa som vem som helst! Du fattar inte vad som är problemet med det, tydligen! Du påpekar att det finns för att man ska kunna få hjälp och förståelse i vissa avseenden som är avgörande för diagnosen, ja det har du rätt i! Men nu syftar jag på alla andra områden i livet där en diagnos inte behövs eller spelar roll, men där diagnoser ändå är något som folk stirrar sig blinda på! Det är inte i alla möjliga situationer i livet som den ska "hjälpa", nej många andra situationer och områden behöver inte ha diagnos för att förstås! Bara i vissa situationer ska den vara till hjälp! Men det är tydligt att det i alla situationer i livet ska påpekas och tas med i vad som än händer. Det är det som är skit! 

    Förstår du nu? Eller så kan du lämna tråden, vi behöver inte någon som inte förstår vad problemet här är! 

  • Anonym (Japp)
    Anonym (Man) skrev 2024-07-24 17:48:33 följande:

    Diagnoser har man ju av en anledning. Dom finns just för att människor ska förstå att man reagerar och är lite annorlunda. Jag tror inte så många ser ner på detta utan istället försöker visa hänsyn.


    Denna hänsyn blir tyvärr i många fall ett förminskande.
  • Anonym (Utan diagnos)

    Nu vill jag kritisera förälder med barn med diagnoser 
    (ja jag vet att de flesta är fantastiska och gör ett fantastiskt bra jobb men)
    Mina barn, min man och jag såklart är lugna, enkla och har hobby som båt, kanot, tidigare uppskattade barnen att ha med kompisar på utflykt, grilla korv/bada tex.
    Såhär har det låtit genom åren.
    Nej Adam kan inte följa med och bada, han har ADHD.
    Nej Bertil får panikångest så han kan inte padda.
    Nej inte kan Cesar natta över, ni vet kanske inte att han har autism.
    Grilla korv , nej det går inte vi äter inte gris.

    Lika vanligt som att vi dömmer någon som bara en diagnos lika vanligt är det att den med diagnos själv tror att allt är diagnosen.

Svar på tråden Vi med diagnoser bemöts utifrån dem!!