Vi med diagnoser bemöts utifrån dem!!

Snälla TS, styckeindela dina texter. Svårt att tyda stora textklumpar.

Varför är du sjukpensionär?   Kan du inte arbeta med något alls, ens halvtid?
Jag undrar därför att jag känner flera med asperger, och de arbetar.    

Asberger kommer i olika spektrum. Man kan ha väldigt olika grad och olika svårigheter.
Tex så har många stora problem med ångest till följd av diagnosen och det är ofta vad som ger sjukersättningen. 

Det går inte att citera längre...!

Anonym (H) gav ett utmärkt generellt svar på frågan om varför vissa med Asperger jobbar medan vissa är sjukpensionärer. 

Mitt personliga svar skulle bli för långt för att jag skulle orka berätta hela historien från att jag fick aktivitetsersättning tidigt 2000-tal till varför jag är sjukpensionär nu år 2004...

Kan ju säga kort att jag fick diagnosen för väldigt länge sedan, då fanns inte mycket kunskap om Asperger och liknande diagnoser och jag fick den när den var relativt ovanlig. Inte som nu, detta var när det var så nytt att det inte var något problem att få sjuk-eller aktivitetsersättning; snarare var det mer regel än undantag att det var det som gällde för oss med Asperger!

Enligt någon läkare och några som "testat min arbetsförmåga" hade jag 0% arbetsförmåga på vanliga arbetsmarknaden. Alltså enligt dem! Jag har aldrig haft 0% arbetsförmåga, jag vet inte hur de bedömer men det är så de bedömer hur man skulle klara sig på vanliga arbetsmarknaden iallafall, utifrån tester. Dessa tester var förövrigt enligt mig värdelöst lite information om hur jag klarar av ett jobb! Att låta mig utföra skittråkiga uppgifter som jag gör ett antal timmar och känns värdelösa för mig, samtidigt som jag inte visste om att det var någon som bedömde hela min arbetsförmåga på arbetsmarknaden medan jag jobbade med detta... Det är ett TVEKSAMT sätt att göra en bedömning att jag har 0% arbetsförmåga, om ni frågar mig..! 

Iallafall så var mitt enda alternativ till sysselsättning att jobba på daglig verksamhet. Jag hatade det kan jag säga. Har aldrig fått något ut av det, och jag har varit på många olika sådana under åren. 

Det var aldrig tal om att hjälpa mig på något sätt med saker som skulle kunna få mig in på arbetsmarknaden och att jag skulle få en chans att kunna jobba med ett vanligt jobb!! Fråga vem som helst med Asperger som behöver hjälp att få in en fot, om de nånsin fått någon hjälp med det..! Vi är ett antal härute i landet som sitter i min situation och undrar vad som hände... Vi började med daglig verksamhet och tänkte att det var tillfälligt... Tills vi kom in i rutiner och så.. Men åren har gått och inte fan hjälper någon oss som har behov av hjälp med att få ett jobb, stöd att klara av det, behålla det och ha en chans att komma in på arbetsmarknaden..! Det är så tragiskt att när du inte fixar själv att gå den vägen, med jobbsökande till förbannelse och därifrån, då får du noll hjälp med det!

Om jag och alla i min situation hade fått hjälp att iallafall ha en chans..!! Men nej då är det bara att acceptera att du vid 30 går över till sjukersättning och därmed anses du permanent förtidspensionerad.... 

Det blev långt ändå men hoppas det är ett tydligt svar på frågan om varför vissa med Asperger inte jobbar. Detta är den historien om varför jag är sjukpensionär, det finns en del andra anledningar till varför vissa med Asperger inte jobbar, men det här var en sida av saken. 

Nu kanske någon svarar att jag inte ska skylla ifrån mig och jag borde gjort något åt saken själv om jag ville ha ett jobb som vem som helst.. jag håller med om det. Men jag har gjort försök, som tyvärr sammanföll med att jag blev tvungen att vårda en anhörig, och lite annat som hände på samma gång, som gjorde att jag inte kunde fortsätta med det, utan var tvungen att ha tillbaka pensionen. 

Dessutom har psykisk ohälsa ständigt varit med som ett stort hinder för att jag skulle kunna fixa det själv... Om jag hade mått bra och inte mått skit som jag gjort alla dessa år så skulle mina förutsättningar att klara av det utan någon praktisk hjälp att komma in på arbetsmarknaden varit mycket mycket större! 

Det var det... Fråga om du undrar något mer! 

Har autism grad 1. Så det som tidigare benämndes som Aspergers. Diagnos först i vuxen ålder, 34. 

Kan inte påstå att jag märker av att jag blir bemött annorlunda av tex vänner, familj eller övriga människor så. Däremot har jag fått träna på att ibland förtydliga något kring mig själv, som en slags upplysning om varför tex man behöver göra på ett litet annorlunda sätt.

Men det här handlar ju mer om mig själv, än min omgivning, att istället för att alltid försöka vända ut och in på mig själv och bli ett stressar vrak för att försöka passa in/göra rätt - vara mer kommunikativ och kompromissande i det där, att jo, vissa saker behöver jag vara tydlig med. Pga min diagnos. I det här förväntar jag mig inte att omgivningen skall vara en tankeläsare, eller ha en instruktionsmanual kring hur just jag fungerar. 

Är inte så ofta jag behöver nämna ordet autism, utan oftast räcker det med att berätta hur man fungerar bara. 

När det kommer till sjukvården dock? Ja du. Diskrimineringen och egentligen nedvärderande särbehandling (som om man hade lågt IQ) är utbredd, och det mest obehagliga är att som du vidrör. Dom verkar inte fatta att dom gör det själva. 

Jag har ju ändå upplevt skillnaden i bemötande innan vs efter diagnos. 

Har aldrig haft problem med tex psykologer eller psykiatriker, men läkare när man söker för icke autism relaterade saker liksom? Herregud. Är tacksam för att jag hittat en familjeläkare nu som med stor sannolikhet är en fellow Aspie ärligt talat, hon bemöter mig som den intelligenta och skarpsinnade person jag är. 

Du klaarde inte av att utföra skittråkiga uppgifter som kändes värdelösa under bara ett antal timmar ? Majoriteten av jobb har ju sådant.

Aaah jaaså det säger du??!  OMG shit vad du är blåst om du inte har någon clue om vad JAG menar med "skittråkiga uppgifter"!  Det var MIN åsikt om det! Om du tror att du har en aning om vad "skittråkiga uppgifter" innebär eftersom du påstår att typ hela arbetsmarknaden består av dem..Du din allvetare, nu ska du få höra:

Uppenbarligen har du något slags funktionshinder som inte fattar att jag menade att det jag gjorde var enligt mig skittråkiga uppgifter! Att du har en aning om vad jag tycker är skittråkiga uppgifter, hur menar du att du "vet" vad jag syftar på med det ens?! Har inte ens skrivit vad det var för uppgifter! Iallafall, så är det för meningslöst att jobba utan lön för att jag ska orka bry mig! VEM vill ärligt talat jobba utan lön eller någon slags belöning? Att "testa någons arbetsförmåga" innebär att låta dem jobba MED LÖN, så man får en korrekt bedömning av hur någon kan jobba med vanliga arbeten MED LÖN!!  Att testa någons arbetsförmåga och bedöma den utan att denna ens är medveten om att den bedöms, och dessutom utan att det finns någon som helst belöning efteråt, alltså jag säger till dig på ren svenska:  JAG KAN INTE JOBBA OCH TA DET PÅ ALLVAR OM JAG INTE FÅR LÖN!!!!  Sorry att jag skriker, men du svarar lika efterblivet som du alltid gör!! Vill du själv jobba utan lön? Kan du ärligt säga att det är precis lika motiverande och drivande att jobba med något skit som du inte får betalt för, som att jobba med samma skit men du vet att det finns en lön att hämta när du är klar? 

Kom inte och yttra dig om vad arbetsmarknaden består av för slags roliga eller tråkiga uppgifter som om du vet alls något om vad JAG menar med "skittråkiga uppgifter"!! Du är så pass provocerande och ärligt talat ganska vidrig överallt här på FL,

Med tanke på hur aggressiv du verkar, så förstår jag bedömningen av din arbets(o)förmåga...

Anonym (JB): Jag blir bara så aggressiv när jag får ta emot skit och kränkningar av såna som Tow2Mater som enbart är negativ och vill trycka ner folk som skriver i trådar här! Hen har alltid passivt aggressiva metoder som han använder sig av när någon är helt öppen och ärlig, då slår hen alltid till med ett svar som bara är menat att trycka ner folk och provocera och det är inte särskilt trevligt att överhuvudtaget läsa något som skrivs av hen! Detta gäller samtliga trådar som hen svarar i. 

Och det tror du att det är ett bevis på arbetsförmåga, hur någon beter sig i trådar på FL? Mot någon som man är bekant med och vet hur de brukar vara elakt och respektlöst "oskyldigt frågande" mot vem som helst när de är som minst mottagliga för hens behov av att vara nedlåtande, och skriva något som är så uppenbart genomtänkt nedlåtande, istället för att skriva något relevant för allt som denne har berättat? Hen slår till med saker som här, i trådar hen varit passiv i tills hen har någon form av skit som syftar endast till att trycka ner? 

Du har ingen aning om huruvida det är så jag har varit på jobb! Att påstå att det är aggressivitet som skulle vara något som bedömer min arbetsförmåga, när det enda du har att gå på är ett svar till en av FL:s mest passivt aggressiva? Jag tror inte du har en aning om hur arbetsförmåga bedöms IRL! Du läser saker på nätet och tror att det representerar en användare IRL! Tror du att jag blivit utsatt för en sådan attityd som Tow2Mater på någon arbetsplats eftersom du tror att min reaktion mot den nötmobbaren visar något som helst bevis på hur jag är på jobb eller arbetsträning? 😆 Väx upp och sluta bedöm en person IRL utifrån ett inlägg på FL! Du verkar inte vara så kapabel själv som svarar så, att någon är för aggressiv och därför är oförmögen på något som helst sätt IRL! 

När ni är såhär pass elaka så borde ni förstå att det beror på er och vad ni skriver! Inte skylla ifrån er att jag är aggressiv. När blev jag aggressiv här i tråden?? Jo först när ni började med era passiva aggressiva metoder, läs igenom alla svar och säg att jag var aggressiv innan ni startade era metoder? Det är så lätt att skylla på att någon "är aggressiv", när det är man själv som svarar så elakt och nedvärderande att det är omöjligt att inte reagera med kraftig utskällning tillbaka! Se dig själv i spegeln och fråga dig hur det kommer sig att någon plötsligt blir aggressiv? Beror det bara på personen själv? Eller har man själv någon del i det? Det enda jag visar är avsky mot ett nedlåtande beteende som är typiskt för såna som du och Tow2Mater! Har ni undrat någongång varför folk som är lugna annars plötsligt "blir aggressiva" när ni yttrar er? För såna som ni ser till att trycka till och provocera folk och sedan bortförklara dem som "aggressiva"! Vilket genomskinligt sätt att utföra vuxenmobbning, jag förstår precis vad ni är för slags människor! 😆😆😆

Något som hjälper, TS. Är att träna på att inte bli provocerad av vad som upplevs som dumma (eller elaka) frågor. 

Lättare sagt än gjort. Oja. Men, ens eget liv blir i förlängningen bättre. Eftersom man slipper uppleva känslo-svallningarna. Och om någon är medvetet ute efter att försöka provocera eller få fram en respons, genom att trycka på knapparna? Så kan du ta tjusning  i att veta om att den där personen blir skit frustrerad av att inte lyckas. Du vinner alltså. 

Är det någon som genuint kanske inte är så duktig på att förstå bortom sin egen lilla värld? Och därför ställer vad som upplevs som otroligt korkade och ignoranta frågor. Så ett tålmodigt bemötande, där man helt enkelt bara förklarar. Kan man ta med sig vetskapen om att man förhoppningsvis har lärt den personen någonting nytt. 

Orkar man inte förklara, så kan man leta fram någon länk till något som förklarar hur det hela hänger ihop istället. 

Jag förstår tex precis vad du menar med det monotona arbetsuppgifterna. Hur det där är som ren tortyr tillslut, och att det faktiskt är helt omöjligt. Men alla förstår faktiskt inte, för ja dom kan såklart säkert uppleva att en sådan typ av uppgift är tråkig. Som fan. Men dom kan ändå utföra den, och göra det dag efter dag efter dag. Deras hjärnor fungerar på ett sådant sätt att dom klarar av att stå ut. 

Medans det för någon som tex dig, eller mig, vi gör inte det. Jag får tex rent fysiska symtom tillslut, där både hjärnan och kroppen stänger ner. Jag blir extremt trött, och hur jag än gör. Eller rent viljemässigt, skulle önska. Så somnar jag, klarar inte att hålla mig vaken. Får aldrig den reaktionen annars, utan enbart med monotona uppgifter som pågår för lång tid. Jag kan utföra tråkiga uppgifter, så länge dom är varierande och inte faller in i ett monotont arbetsmönster. 

Att få en diagnos sent som i mitt fall är ett mynt med två sidor. Det hade gått bättre i mitt liv med tidig diagnos, när det handlar om skola och utbildning. Hade troligtvis mått bättre psykologiskt under skoltiden och tidiga ungdomen med. 

Men med tidig diagnos är det inte säkert jag hade utvecklats på samma sätt rörande att försöka förstå hur människor fungerar. Jag hade kanske inte lärt mig att maskera och försöka passa in. Nu är inte det hälsosamt att göra hela tiden, eller så pass till den grad att man blir utbränd och knappt vet vem man egentligen är. (Orsak bland annat till varför jag sökte utredning). Kan ändå se att jag har en fördel i att ha tvingats försöka passa in, även om det har kostat mig otroligt mycket. 

Jag använder den erfarenheten i sociala sammanhang idag. Men kan också göra medvetna val kring att släppa fram min autism lite mer, och känna mig ok med det. Genom det, görs livet lättare för mig själv.

Genom att tex, inte falla för provocerande skit så lätt. Genom att ha överseende med irriterande och frustrerande dumma frågor. Samt, att jag vet att chansen är rätt stor att människan jag pratar med inte kommer se på saken på samma sätt som mig. Att det ofta inte kommer att gå att nå fram. Vilket gör att där finns en insikt kring att jag måste vara uppmärksam på tecknen kring att det inte är lönt. Så man kan släppa det.  

Men jag tycker att du kanske ska försöka ta ett tillfälle att prata med din familj i alla fall, hur du känner. Att du upplever det som om dom omedvetet särbehandlar dig, och du blir obekväm och ledsen utav det.