Gravid. Hur förändrades era liv?

Alltså? jag tänker öht inte säga vad du borde göra kring graviditeten, men ett barn är inget man skaffar för att ha något att göra när man har tråkigt. 

Att ha barn är utan tvekan både det svåraste, jobbigaste och bästa jag har gjort. 

Fast anledningen till att hon bara jobbar halvtid är ju för att hon är sjuk i utmattningssyndrom och inte anses vara mer arbetsför än så. Det är en allvarlig och ofta mycket begränsande sjukdom. Det bör man ha i åtanke innan en bebis läggs till bland alla saker energin ska mäkta med.

Jag tycker inte ni ska behålla barnet. Ett barn ta oerhört mycket energi. Känner du dig så uttråkad på em kanske du orkar jobba? Jag har varit utmattad o vilade hela tiden. Uttråkad? 

Se till att du är så pass bra att du jobbar heltid o orkar med ett jobb. Sedan kan ni tänka på barn.

Nja, i ert läge låter ju ett barn allt annat än optimalt. En sak att bli utmattad när man får barn - men att redan vara sjuk och ha nedsatt arbetsförmåga... Då gör man abort och väntar med barn tills man blir frisk! (Om man blir frisk.)

Utmattning är nog ett för stort ord. Jag lider av hjärntrötthet och delvis fysisk trötthet. Jag hade nog haft ork att jobba en timme mer om dagen om jag hade fått hem och vila en halvtimme emellan.

Saken är den att jag ofta mår dåligt på eftermiddagen för att jag inte vet vad jag ska göra. Rädd att mitt liv kommer bli himla tråkigt om det fortsätter såhär, min terapeut sa ju att mitt liv kan bli mer berikat.
Som det är idag mår jag ju dåligt pga att jag har för lite att göra.

Jag är tacksam om det hålls en mjuk ton här då jag är i ett ganska känsligt läge.

Oavsett vad du väljer att kalla det, beskriver du en energibrist och nedsatt förmåga i vardagen som gjort att du inte klarar att jobba mer än halvtid. I min värld låter det ogenomtänkt att skaffa barn i en sån situation, för är det något som en bebis INTE ger så är det vila. Sen reagerar jag också på argumentet att behålla för att du "har tråkigt" efter jobbet. Man skaffar inte barn för att ha ett fritidsintresse.

De orden kommer faktiskt från min terapeut. Men jag har också tänkt det. Självklart förstår jag att man inte skaffar barn för att man har tråkigt. Jag har felformulerat mig. Jag menar mer att jag har en benägenhet till depressiva tankar, jag är en person som ofta tänker väldigt mycket och jag mår alltid dåligt o kommer på jobbiga tankar när jag bara sitter i soffan.
Jag mår som bäst när jag städar, lagar mat etc. Jag är mycket mer psykiskt trött än fysiskt. 
Då jag har en problematik med deppiga tankar, ångest, oro behöver jag ofta springa mina tankar. Min uppväxt har troligen också påverkat även om den i grund o botten varit bra. 

Sedan så tror jag min ork har formulerats lite värre här än vad den är. Jag är trött. Men jag hade säkert kunnat jobba 65%. 

Vill tillägga att jag varit delvis deprimerad i 10 år. Och att det blir värre när jag inte kan skingra tankarna med annat.

Vad skingrar du tankarna med idag? Vad gör du efter jobbet?

Jag tränar 4 dagar i veckan. I övrigt har jag ingenting.
Jag har varit utan livsglädje många gånger. Kanske inte fullt lika mycket senaste året men ändå

Jag skulle inte skaffa barn i din situation. Visst är det lätt att tänka på allt det där gulliga och roliga men att skaffa barn är ju så mycket mer. Sömnbristen kan trigga depressioner. Trotsåldern är väldigt påfrestande när man från början har lite ork. Man bör vara stabil och trygg i sig själv innan man blandar in en annan lite människa i ekvationen. 
Vad händer om ni går isär? Har du ekonomi eller ork att i värsta fall själv ta hand om ett barn?
Hur stor barnlängtan har du kontra behovet att hitta något att fylla ditt liv med/råda bot på tristess?   

Det finns både en barnlängtan o osäkerhet jag orkar med det.
Jättebra men svår fråga.
Vet inte om det positiva är starkare än det negativa?
Jag vet ju inte hur livet med barn är 

Ett eventuellt barn kommer förändra ditt liv. Du kommer inte kunna sätta dig själv först som du kan göra idag, utan barnets behov kommer alltid gå först. Du kan inte säga att du inte orkar när du måste orka. Mäktar du med det? Hur kommer din hjärntrötthet reagera på sömnlösa nätter? Har ni ekonomi för att ta hand om ett barn?

Det går inte att svara på hur livet med barn är, för det är olika för alla - beroende på barnet (vissa är givetvis betydligt mer krävande än andra - även neurotypiska barn - men lägg på eventuell npf-problematik, downs eller annat syndrom, CP-skada och allt som det kan bli) samt på föräldrarna och förutsättningarna.

Hos er låter det illa redan nu att lägga till ett barn. Även om ni råkar få ett barn av modell Enkel och Nöjd, så är det ändå en enorm omställning. Vår förstfödda skulle nog kunna vinna tävlingar i Enkelt och Nöjt Barn, MEN det var ändå riktigt tungt i början! Man inser plötsligt att man är väldigt låst jämfört med innan. Även om man själv är helt slut en eftermiddag eller morgon, så måste man orka med allt som hör barnlivet till: middag (utan barn hade man kanske käkat mackor till middag en eftermiddag när man är slut!), barnets kompisar som är på besök, barnets aktiviteter, hjälpa till med läxläsningen, rodda med tandläkarbesöken, utvecklingssamtalen, hemmet som ska hållas på en sanitär nivå, handla till barnets utflykt och allt vad det blir. 

Och bebistiden är tuff även om man får en enkel bebis, och EXREMT tuff om man får en krävande bebis. Småbarnsåren med trots, nedkissade kläder, alla sjukdomarna, alla utbrotten, allt... Det är mycket!

Ärligt talat; en person med hjärntrötthet och andra problem bör nog tänka över detta betydligt fler gånger än friska individer. Ett barn är inte en fritidssysselsättning som du ska ha för att du tycker att dina eftermiddagar känns småsega. Barn är ett dygnet runt-ansvar de närmaste 18 åren, och en stor del av denna tid är väldigt tung, även för friska föräldrar. 

Även om ni kommer överens om att din sambo ska ta ett utökat ansvar för barnet jämfört med dig, så vem vet? Han kanske dör imorgon? Utgå ifrån värsta tänkbara scenario och räkna på om du ändå klarar av det:

Du får ett sjukt barn som är oerhört krävande och du ska göra det hela själv. Känns det görbart? Känns det rätt?

Nu blir det sällan så illa som ens värsta fantasi, men man bör ändå ha värsta tänkbara utgång i åtanke just när det gäller barnalstrande. Det värsta tänkbara inträffar trots allt ibland...