Gravid. Hur förändrades era liv?

Utmattning är nog ett för stort ord. Jag lider av hjärntrötthet och delvis fysisk trötthet. Jag hade nog haft ork att jobba en timme mer om dagen om jag hade fått hem och vila en halvtimme emellan.

Saken är den att jag ofta mår dåligt på eftermiddagen för att jag inte vet vad jag ska göra. Rädd att mitt liv kommer bli himla tråkigt om det fortsätter såhär, min terapeut sa ju att mitt liv kan bli mer berikat.
Som det är idag mår jag ju dåligt pga att jag har för lite att göra.

Jag är tacksam om det hålls en mjuk ton här då jag är i ett ganska känsligt läge.

De orden kommer faktiskt från min terapeut. Men jag har också tänkt det. Självklart förstår jag att man inte skaffar barn för att man har tråkigt. Jag har felformulerat mig. Jag menar mer att jag har en benägenhet till depressiva tankar, jag är en person som ofta tänker väldigt mycket och jag mår alltid dåligt o kommer på jobbiga tankar när jag bara sitter i soffan.
Jag mår som bäst när jag städar, lagar mat etc. Jag är mycket mer psykiskt trött än fysiskt. 
Då jag har en problematik med deppiga tankar, ångest, oro behöver jag ofta springa mina tankar. Min uppväxt har troligen också påverkat även om den i grund o botten varit bra. 

Sedan så tror jag min ork har formulerats lite värre här än vad den är. Jag är trött. Men jag hade säkert kunnat jobba 65%. 

Vill tillägga att jag varit delvis deprimerad i 10 år. Och att det blir värre när jag inte kan skingra tankarna med annat.

Jag tränar 4 dagar i veckan. I övrigt har jag ingenting.
Jag har varit utan livsglädje många gånger. Kanske inte fullt lika mycket senaste året men ändå

Det finns både en barnlängtan o osäkerhet jag orkar med det.
Jättebra men svår fråga.
Vet inte om det positiva är starkare än det negativa?
Jag vet ju inte hur livet med barn är