Hur gör man orosanmälan på grannens barn?

citerar den här igen, då det är så jäkla mycket ord och tjaffs. 

Kan inte ni som tjafsar om era egna erfarenheter av att blivit anmälda starta en egen tråd och ventilera där istället? 

Personligen tycker jag att det är bra att vi har ett skyddsnät för barn som far illa (jämfört med att vi inte skulle ha något alls). Inget system är perfekt och det kommer alltid vara tillfällen då en orosanmälan slagit fel. Men det betyder inte att systemet spelat ut sin roll. Vad skulle alternativet vara? Radera möjligheten att göra orosanmälningar för att enstaka familjer kan få en anmälan som var felriktad? 

Alltid när man pratar om orosanmälningar på forum så kapas trådarna av arga vårdnadshavare som blivit anmälda av misstag. Det var säkert en skitjobbig upplevelse, förstår det. Men det finns dom som fått hjälp också, både vårdnadshavare eller barn, dom hörs bara inte. Det är många anmälningar som varit 100% korrekta. Och i dom fallen är det ju jättebra att någon granne, släkting, fotbollstränare eller annat vågat orosanmäla. Räknar inte in skolpersonal och liknande här eftersom dom är SKYLDIGA ENLIGT LAG att orosanmäla varenda misstanke om att barn far illa. 

Jag har så(!) många vuxna i min närhet som berättat om gånger dom "borde" orosanmält något, ibland har dom till och med haft ganska mycket på fötterna, men inte vågat för att "ooh tänk om föräldrarna blir arga" eller "äh, sköt dig själv och skit i andra" eller "man ska väl inte anmäla i onödan".

Vårat samhälle har blivit alltför individualistiskt. Vi måste bry oss om varandra mer, inte mindre. Och ibland är det enda vettiga sättet att bry sig att skicka in en orosanmälan för ett barns räkning, och ja, hellre en för mycket än en för lite. Det kommer in för få orosanmälningar, inte för många. Om priset vi som samhälle får betala är att vissa föräldrar blir orosanmälda i onödan, ja, det kan jag tycka är ett lågt pris. Alla orosanmälningar är inte ens riktade till föräldrar för alla orosanmälningar handlar inte om bristande föräldraskap. Jag fattar att det varit skitjobbigt att behöva få en orosanmälan när det inte funnits fog för det, samtidigt har den skickats in för att någon bryr sig om ditt barn. 

Folk behöver inte bli mer varsamma och avvaktande, rädda för att göra fel. Tvärtom, folk måste våga agera mer. Gemene man är redan nojiga över att orosanmäla (hallå, denna trådstart).

Vet att jag säkert kommer få en hatstorm av soc-traumatiserade föräldrar på mig nu men... ja... då får det vara så. 

BRA sagt. Du har helt rätt. Lyssna inte på de som eventuellt säger något annat. 

Jag förstår hur du menar. Det jag vill med att sprida vår berättelse är att det ska bli känt hur dåligt Socialtjänsten på sina håll fungerar och att man därför ska vara eftertänksam innan man gör en orosanmälan. Det handlar ju i vårt fall inte primärt om att någon gjorde en felaktig anmälan utan hur Soc valde att agera på den. En felaktig anmälan hade inte varit någon större grej för mig om den inte hade lett till psykisk misshandel av mitt barn. 

Det är inte så att om allt är ok så behöver man inte vara orolig som barn eller förälder (eller anmälare). Jag trodde det förut och jag har själv gjort en orosanmälan en gång. Det ska väldigt mycket till för att jag skulle göra det idag. Då måste jag vara säker på att det barnet upplever i hemmet är värre än det Soc tvingade mitt barn att uppleva, och det vill inte säga lite. Annars är det ju bara ur askan i elden. 

Letar man på nätet hittar man artiklar skrivna av läkare och psykologer där de varnar för Socialtjänstens bristande kompetens. 

Alternativet i TS fall är att själv bygga vidare kontakten med barnet och vara ett stöd den vägen och höra sig för om familjen redan får hjälp från tex habiliteringen. Om grannbarnet har autism har Soc ofta ändå inte de kunskaper som behövs. 

Alternativet vi alla står inför är att vid nästa val till kommunfullmäktige rösta på de som vill satsa på Socialtjänsten. Detta är ett viktigt skäl för mig att sprida hur akut läget är. 

Tycker inte du ska göra någon anmälan. Låter som familjen har det jobbigt som det är. De har sannolikt tillräckligt med problem. 

"Trött" håller med dig och har samma erfarenheter. Min son har autism med. Och vi gjorde en utredning när han var 8, gjorde så mkt skada än nytta av en okunnig man som beslutade att utredning skulle göras, fast hans kollegor inte höll med.

Jag var orolig hela tiden fram tills han fyllde 18, en Sten lättade från våra axlar då. 

rädslan har grundat sig i att soc ska placera honom på nåt hvb hem bland en massa män, han har alltid vart speciell som person. Inte bara pga sin autism. Men alltid umgåtts med tjejer. Det har aldrig handlat om att jag känner mig som en dålig mamma utan enbart för att han ska behöva flytta till nåt sånt ställe. 

som sagt, utredning vid 8-års ålder satte spår i honom. Det är en lång historia men allt började med en sån löjlig grej som "örfil" som han tolkade bokstavligt med att fila i öronen med en tops. Och en osäker (vill skriva psykiskt sjuk) lärare, där det slutade med att hon anmälde 10 barn i klassen. Bara det säger allt. 

Efter detta har vi ständigt vart oroliga för att låta så att grannarna ska höra så vi ska få fler annälningar och att dom slutligen ska ta det på allvar för att vi gjort en utredning. 

när han blev äldre började han röka cannabis t.ex. , när man åker till Maria ungdom görs en orosanmälan automatiskt till soc och då sa soc bl.a. att Vi får komma på möte just pga tidigare anmälningar. 

en granne gjorde en orosanmälan med, och han har adhd och autism och kunde skrika "horgubbe" till sin pappa ibland, då har grannen sagt att jag skriker horunge till honom 😂

vi har alltid gjort allt för att han ska få den hjälp han behöver. Vi har gått utbildningar, han hade kontakter till höger och vänster med bup och andra instanser. M.M.  

vi har en dotter som är 17 och aldrig haft med soc att göra, dvs det har aldrig legat hos oss föräldrar. Inte för att allt såklart hänger på om man haft med soc att göra men du förstår nog vad jag menar. 

nu är han iaf 20 och väldigt självständig. Ska plugga till civilingenjör och när bra psykiskt. Alla som vart så oroliga för honom...

Skulle bara tillägga att han var negativ på Maria ungdom till en början när vi åkte dit med honom. dvs han hade inget spår av droger i kroppen. Ändå görs en anmälan till soc automatiskt. Om han hade vart positiv hade jag förstått det. 

när han började röka tog jag kontakt med mini Maria där han sen fick massa stöd att sluta. det finns massvis med föräldrar som själva tar tag i saker och försöker hjälpa sina barn. många tror att man sitter helt passiv och struntar i allt. Vi har aldrig nånsin haft hjälp av soc. Dom har alltid suttit som fågelholkar. 

 

Ja just det, jag tror du har nämnt det där med örfilen förut i forumet? Fruktansvärda upplevelser ni också blivit utsatta för! Och då hade vi bara en enkel utredning som var hemsk nog, kan bara föreställa mig hur det är för andra som får större insatser :( Även här var det ena gången ett språkligt missförstånd som låg bakom kan man säga. Det var då de drog igång hela faderullan på riktigt.

BVC, vård och skola får man alltid vara försiktiga med som förälder, och det säger jag som ändå jobbar i skolans värld och vet hur det kan se ut från andra hållet. Vad man tvingas göra inom sin yrkesroll är en sak, men som privatperson måste man tänka sig för ordentligt om det är hönserier och fantasier eller om man verkligen vet något på riktigt innan man anmäler!

Vad skönt ändå att era barn är så stora nu så ni kan börja andas ut! Och håller tummarna för sonens fortsatta fina liv :)

Nu försvann allt jag skrivit. Typiskt. Och går ej att citera  

tack så mycket, ja jag skrev om det en gång förut Du har rätt i allt du säger. 

Så tråkigt ändå men en sån stor och lång process pga ett simpelt missförstånd för er med 

Misstänker du något gör en anmälan. skulle den vara fel, så upptäcks det. Det kan finnas fler annälningar och då är det bra att det finns dokumneterat.
Om man får en anmälan se det som hjälp eller attdet finns vuxna som ser barnen har man rent mjöl i påsen så är det i get problem.

Det där är rent bullshit. Det blir ALLTID problem med den här typen av anmälningar. Det spelar ingen roll hur obefogad anmälan är. Det blir alltid problem. Det skapar ångest och oro och såväl barn som föräldrar blir märkta för livet. Ser inget som helst positivt i det.