Faller snett i livet men myndigheterna ser mig inte, vad kan andra kommuner göra?

Jag har testat praktik på IOGT, dom hade inte tid att ta hand om mig,
min problematik löste sig inte på IOGT.
Finns ingen daglig verksamhet som vill engagera sig heller,
diom har fullt upp med sin verksamhet och kan inte göra socialens arbete.

Så det handlar om att lösa mina sociala problem, inte låta mig jobba gratis för andra. Annars kommer jag alltid vara ett vrak.

Men anmäl dig till en kvällskurs av något slag får du väl se om du klarar av det först. Visst kan man drömma, men ta det en liten bit i taget.

Det är nog dumt att gå kurser då t.ex. ABF inte kan göra nått åt min situation.
Dom  sysslar inte ens med sociala frågor.

Men är jag så värdelös att mitt liv inte är värt att få rätsida på?

Sen går jag och tar livet av mig då det visar sig att ingen bryr sig.

Det kanske vore bäst så.

Vi bidragstagare är inte värda att få leva ett gott liv.
Vi ska bara ut och praktisera än hur eländigt våra liv är.

Det är så kommunen tänker trots att dom vet att ingen praktikplats kommer ta hand om mig. Eller hjälpa mig få rätsida på livet eller bostad eller få rätsida på allt annat elände eller komma framåt i livet.

Så problemen får jag bära med mig hela livet....finns inget att göra åt saken.

Det finns inga resurser för det du efterfrågar tyvärr. Ingen kommun kommer att "hämta upp dig". Det är inget fel i att praktisera. Vi måste alla börja någonstans.