En gång strulpelle, alltid strulpelle?
Jag älskar min sambo. Han har ett hjärta av guld, är intelligent och högutbildad, charmig, humoristisk. Men ibland verkar han ha ett konsekvenstänk som en tonåring. Sedan vi blev tillsammans har han flera gånger gjort saker som säkert känns rimliga i hans värld men som får negativa konsekvenser. Det kan vara att bråka med chefen, ställa in saker vi ska göra i sista sekunden, försova sig, lämna saker framme som katten kan skada sig på... Helt enkelt tanklösa, dumma jävla saker som en man på 40 inte borde göra längre. Just som jag tror att han börjar få ordning på saker så händer något som gör att jag bara vill skrika. Han ställer alltid till det för sig själv och inte sällan för oss båda. Och alltid när jag konfronterar honom är han som Peter Dalle i Lorry: "Tänkte inte på det". Nu väntar vi barn och jag trodde i min enfald att han skärpt sig, för han har inte gjort något klantigt på länge, men så händer något igen som denna gången fått rätt stora konsekvenser för oss. Jag vill bara lämna och avbryta graviditeten. Snälla, finns det någon där ute som har tips på hur man uppfostrar sin man? Eller är en strulpelle alltid en strulpelle?
