Vår 8åring vägrar sova i sin säng

Alltid lika spännande att se en viss grupp av människor i dessa forum som älskar att klanka ner på andra människor och försöka trycka ner folk på bästa möjliga sätt. Hoppas ni mår bättre nu 😉 Önskar er all lycka i livet! 😘
Tur att man inte är 20 längre och tar åt sig 😊 

Tack till alla er andra gulliga människor som kommit med era tankar och tips kring min fråga.
Jag har en nöjd unge här idag som är tillfreds med vår nya lilla rutin om kvällarna. ❤️

Så nu säger jag tack o hej till detta forum 👋

Det viktigaste är att barnen känner trygghet. Men det kan man lösa på olika sätt så att alla också får någorlunda sömn. Att sitta eller ligga hos barnet tills det somnar, eller madrass på golvet i vuxenrummet, är exempel på lösningar. Alla måste inte sova i samma säng om det inte funkar.

Våra barn vet att de alltid är välkomna till oss på natten om de behöver, men att man annars sover i sin egen säng. De delade rum tills de var 5 år och har haft mycket trygghet i varandra. När vi köpte dem varsinn 90-säng ville de själva ha varsitt rum. Ibland har de somnat i vår säng, men sällan sovit där en hel natt. Numera kommer de bara in till oss om det har hänt något eller om de har haft en mardröm t ex. De är snart 12.

Tillägg:

Att det var vanligt att sova i samma rum förr, ibland hela familjen, betyder inte att alla sov i samma säng. Oftast fanns en föräldrasäng samt en eller flera barnsängar. Vaggor för bebisarna.

Många barn och små bostäder gjorde att man fick tränga ihop sig, men ofta fanns en mindre kammare för föräldrarna. Mer förmögna hushåll hade barnkammare. Det var inte alls alltid så att alla sov i samma rum, då får man gå tillbaka till forntiden. Däremot sov familjens barn ofta tillsammans, precis som syskon ibland gör idag.

Har du inte ett ganska snävt perspektiv när du skriver det här? Som att förr bara existerade i Sverige, och även nutiden bara existerar i Sverige? För i många länder sover man i samma säng med barnen, både förr och nu.

Det är en anpassning till modernt liv att separera barn från vuxna och sova åtskilda, inte biologiskt gångbart. Små barn har nästan alltid behov av att sova nära sin primära vuxen, äldre barn kan vilja ha mer eget utrymme. Och vuxna vill ju gärna sova tillsammans med sin partner, det är sällan man där påtalar vikten av att var och en ska sova ensam. 

Här har du en intressant genomgång av sömn, närhet och vad vi i västvärlden betraktar som sömnproblem hos barn. I kulturer där barnen från början tillåts sova där de bör (nära sin vårdare) sover de oftast mycket bättre. 

Glömde länken:

www.karolinska.se/48d7d6/globalassets/global/1-teman/tema-kvinnohalsa/oo-graviditet-och-forlossning/sugen-pa-somn.pdf

Det mest spännande är ju att det man ser som "naturligt" för barn, dvs sova ensam i egen säng och eget rum, ses som konstigt och onaturligt och konstigt när det kommer till vuxna. Som vuxen "ska" du dela säng med din partner. Har man varsin säng (som inte sitter ihop) eller *gud förbjude* varsitt sovrum, då är minsann separationen nära förestående. 

I USA tex är det till och med "onaturligt" att ha varsitt täcke. 

Eller hur! Också spännande när man menar att barnet måste sova ensam i egen säng så att föräldrarna kan sova ostörda tillsammans. Barnet, som alltså är den i familjen som troligen har störst behov av tryggheten i närvaron av föräldrarna är den som ska avstå till förmån för föräldrarnas behov av att vara i fred med varandra. 

De flesta barn slutar dessutom helt självmant att vilja sova med föräldrarna, när de är redo. Man behöver inte forcera det, det sker i och med barnets övriga utveckling. 

Jag syftade på Sverige och svenska förhållanden om det inte framgick. Våra barn sov i vårt rum i början, men för det mesta i en egen bädd bredvid vår säng. Bara ibland i sängen med oss. De hade ändå vår närhet. 

Små barn vill man ofta ha nära ja. Senare vill ofta båda ha mer space. Något annat har jag inte sagt, och jag tycker att man ska vara försiktig med att uttala sig om vad som är biologiskt gångbart och att andra kulturer är bättre.

Källa på att barn sover bättre i andra kulturer, och att det beror på det du påstår?

Närhet kan dessutom betyda olika saker, och våra barn har som sagt alltid varit välkomna till oss om de behöver.

Mitt svar gällde ett inlägg som påstod att separata sängar / rum är ett modernt påfund. Att samsovning är det normala för mindre barn.

Jag påpekade bara att man i Sverige och liknande länder (där i alla fall jag lever) får gå långt tillbaka i tiden för att hitta det. Mödrar har väl alltid sovit nära sina dibarn, men inte alltid i samma säng. Vagga bredvid sängen däremot. 

Och det är ju rätt snävt, att utgå från Sverige och svenska förhållanden de senaste några 100 åren som nåt slags norm. 

Så länken nu, missade den. Ska kolla.

Det är normen för Sverige, det land jag kommer ifrån och lever i. Var du kommer ifrån eller bor, vet jag inte.

Jag har aldrig påstått att det är en global norm.

Nä, du bara uttalade dig tvärsäkert om hur det var "förr", som att det skulle vara nåt slags allmän sanning, när det egentligen handlar om ditt eget snäva perspektiv på världen och tiden.

Jag svarade ett annat inlägg som påstod att separata sängar / rum är ett modernt påfund. Det stämmer inte, det har funnits länge i varierande grad.

Något annat har jag inte uttalat mig tvärsäkert om.

Stackars unge säger jag bara. Mamma och pappa tycker det är viktigare att barnet ska vara otryggt till förmån för att dem ska få sova ihop ostörda. Skrämmande att det finns såna empatilösa föräldrar.

Jo, det är ett modernt påfund. Och ett påfund som inte ens är påfunnet i hela världen. Det är ett snävt perspektiv du har.