Inlägg från: Anonym (transage) |Visa alla inlägg
  • Anonym (transage)

    Vill vara 22 inte 32

    Anonym (Maja) skrev 2024-07-06 08:04:11 följande:

    Det låter jobbigt att vara så självcentrerad, blir du inte trött på dig själv? Tänker du att människor tittar och dömer dig hela tiden och analyserar hur du ser ut?

    Folk bryr sig inte så mycket om andra, de har fullt upp med sig själva. Det är din man som du ska ha fokus på och han hade nog hellre sett att du brydde dig mer om din psykiska hälsa än din fysiska, det kan bli ganska jobbigt att leva med någon som är så fokuserad på sig själv.


    Jag blir väldigt ofta trött på mig själv ja :D den här typen av negativa tankar får jag mest när han inte är hemma och jag är själv. Då har jag inte den här tillgången till omedelbar bekräftelse på att han älskar mig och tycker jag är attraktiv.
  • Anonym (transage)
    Anonym (Teres) skrev 2024-07-06 08:14:53 följande:

    Du har fått många tumme-ner vilket jag tycker är orättvist. Jag förstår att det måste vara skitjobbigt att fungera känslomässigt som en tjugoåring (eller yngre) men att omvärlden förväntar sig att möta en vuxen, eftersom du levt i drygt 30 år. 


    Hur ser ditt umgänge ut? Jag tänker att det ändå finns grupperingar där annorlunda kläder är accepterat eller till och med uppskattat. Tänk om du kunde hitta ett ställe att ha som ventil. Har du provat Cosplay? Eller att lajva (om folk fortfarande gör det)? Det ger ju möjlighet att gå in i en annan roll och få visa andra sidor av sig själv än man normalt gör. 


    Vad gör du om dagarna? Har du jobb? 


    Jag har förresten en tjej i din ålder på min arbetsplats som ibland har kattöron på jobbet. Jag brukar säga till henne att jag tycker att de är fina. :) 


    Mitt umgänge är rätt begränsat. Jag är halvtidssjukskriven pga psykisk ohälsa, jobbar halvtid i butik. Samtidigt som jag har lite svårt med att socialisera i grupp, har jag svårt att vara ensam. Jag har (ända sedan jag var väldigt liten) helst velat ha en person att vara med så mycket som möjligt. 

    Min syster och mamma är ännu mer störda än mig och jag orkar inte med de längre så jag har brutit (Mamma är på en nivå där hon är full och ringer och skriker "Jävla snåla hora!" för att jag inte vill "låna" ut pengar, syrran är på en nivå där hon skär sig själv, tar foto av detta och skickar och säger "det här är ditt fel"). Jag har varit missbrukare så barndomsvänner har jag knarkat bort. Bokstavligt talat. Förutom min man och hans umgänge (Väldigt stabila normala konservativa människor i 50års åldern) har jag ett fåtal internetkompisar som har borderline de med.

    Cosplay gillar jag jättemycket. 
  • Anonym (transage)

    Just det här med EN person att fästa mig vid började jag redan med på dagis. Det var en grannpojke (som sedan blev min första pojkvän). Jag grät och skrek om han lekte med andra barn och ville vara nära honom hela tiden. På dagis, efter dagis, sedan i skolan, till och från skolan, efter skolan, hela tiden. Så pass att jag klättrade ut på nätterna och klättrade upp till hans fönster (andra våningen i ett radhus).

    Jag har träffat rätt vad gäller min man då han sällan blir trött på mig och jag får mycket bekräftelse och är trygg med att han älskar mig och vill vara med mig. Innan honom mådde jag väldigt dåligt. Han är min person.

  • Anonym (transage)
    Anonym (Juni) skrev 2024-07-06 08:42:47 följande:
    Vem säger att man inte får vara goth eller emo när man är 32? Jag känner de som är 50+ som varit goth sedan åttiotalet. Vi lever i ett fritt land och du är myndig, är det någon som förbjuder dig från att klä dig hur du vill?

    Jag är själv över trettio och har aldrig någonsin känt något behov av att vara "porrsexig". Tvärtom är det nu som jag känner mig vackrare, sötare och mer naturlig än någonsin. Jag kan känna mig fin och gullig i vackra sommarklänningar och sandaler, jag har skänkt alla sexiga nattklubbskläder och stilettklackar som jag hade som finkläder i tjugoårsåldern till second hand.

    Om man vill vara barnslig så måste man välja sina tillfällen. I tjugoårsåldern hade jag aldrig möjlighet att vara barnslig, jag hade fullt upp med jobb och att lära mig bli vuxen. Nu i trettioårsåldern är jag både moster, gudmor till flera barn och får ofta sitta barnvakt, och då får jag släppa fram min barnsliga sida (under premissen att jag faktiskt har ansvar för barnen när det är jag som tar hand om dem).
    Det är en självbegränsning pga min ålder att jag inte "får" vissa saker. Det hade vart lättare för mig om jag var 22 helt enkelt. Då hade det inte känts fel.

    Då hade jag vart 22 gift med en man på 50 :) Men det är ok, jag har daddy issues. (Nu blir han obekväm när jag anspelar på sådant, han har en dotter på 20 så jag gör givetvis inte det)
  • Anonym (transage)
    Anonym (zxcv) skrev 2024-07-07 01:40:23 följande:
    Ja, är ditt enda lilla problem att du inte blir bekräftad som gullig tillräckligt ofta så borde ju livet leka, eller hur?

    Och inte vill du väl att din man ska vara en snuskfarbror som gillar tjejer som precis gått igenom puberteten heller? Så var glad att han gillar dig och inte någon tio år yngre.

    Att bli svartsjuk på en hund är nog bland det sjukaste jag hört btw. 
    jag har med bara korta avbrott orsakade av bråk med mamma/syrran mått väldigt bra och varit väldigt lycklig 1,5 år i sträck så jag letar efter små saker att stressa/älta över. Det är ett slags självskadebeteende jag har att straffa mig själv med. 
    Anonym (zxcv) skrev 2024-07-07 01:54:01 följande:
    Din man låter fantastisk. Är du lika bra på att bekräfta honom som han dig? 
    Berättar du hur snygg, fin och bra han är? 

    Försök fokusera på att vara nöjd med det du har än att gräma dig över vad du inte har.
    Nej det är jag tyvärr inte, men jag jobbat på det. Jag bekräftar mycket med sex det är mitt "kärleksspråk" men sex handlar också mycket om att bekräfta mig själv. 

    En sak jag gjort för honom som jag är väldigt stolt över är att jag har hjälpt honom att gå ner rejält i vikt och komma i bra fysisk form. Jag var orolig pga ålder+mage= hög risk för infarkt så jag har hjälpt honom att gå ner 30kg ( på 1,5 år), att han inte är pre-diabetisk längre och inte har högt blodtryck. Han har bra kondis nu och är stark och fit. Gym, annan motion och diet trots att han var rätt svårmotiverad..

    Så jag har koll på det i journal, vikt, p-glukos, blodtryck, vilopuls, hans vikter i olika övningar så att han kan förbättra sig eller maintain.
  • Anonym (transage)
    Anonym (E) skrev 2024-07-07 12:29:32 följande:

    Om 32 vore medelålders så skulle folk dö vid 64 och då har ej folk inte ens gått i pension ännu


    Medelålders= mitten av livet? Har alltid tänkt mig att det är vad man är när man inte är ung längre men ej heller gammal. 30-60.
    Anonym (Herregud) skrev 2024-07-07 12:30:42 följande:
    Vad är HANS kärleksspråk då?
    Ord, romantik, bekräftelse, omhändertagande.
    Anonym (Bajamaha) skrev 2024-07-07 12:32:23 följande:
    Du är snart infertil 
    Doesnt matter. Jag är för psykiskt störd för ego och narcisstisk att bli en bra mamma ändå. Kommer ha p-stav ända tills jag inte behöver den. En bra hustru är en lagom aspiration för mig.
    Anonym (M) skrev 2024-07-07 12:06:05 följande:

    Det är väl bara att du börjar leva som att du är 22 år då. Det är inte konstigare att man kan känna sig som en annan ålder än att man kan känna sig som att man är av ett annat kön. Det är även helt OK att säga att du är 22 om någon frågar om din ålder. Eller ha en helt egen definition av din ålder som är tidlös. Din omgivning ska respektera dina egna definitioner och inte ifrågasätta dem. För då är de transfobiska. Lycka till med allt!



    :) 



  • Anonym (transage)
    Anonym (E) skrev 2024-07-07 13:28:10 följande:
    Om man är ung eller ej beror väl helt på perspektiv. Tex 60 åringar tycker 30-35 är väldigt ungt och början på vuxenlivet. 
    Min man bekräftar mig mycket med att jag är ung men jag har kanske lite svårt att ta till mig det för jag vet att han vet att jag nojar över det så det är lite teateraktig känsla jag får från honom. Han säger så för att han älskar mig och för att göra mig glad kanske för att han själv är 50 och jämför så men han ser mig förmodligen som 32 inte 22 egentligen.
  • Anonym (transage)
    Anonym (E) skrev 2024-07-07 13:41:35 följande:
    Vad kommer du då tänka om din ålder när du är 50.. Tycker du att din man är en dinosaurie då som är typ 20 år äldre än dig?
    Kanske jag kommer tycka, men han är MIN underbara dinosaurie Hjärta

    Han är ju liksom en gubbe trots att han har blivit frisk och vältränad. Märks tydligt på många sätt. Men han är min gubbe och han är ju så gammal som han är Hjärta
  • Anonym (transage)
    Tom Araya skrev 2024-07-07 14:10:10 följande:
    Det du beskriver om att vara 22 påminner snarare om att vara barn och att slippa ansvar.

    Vid 22 är man vuxen och förväntas kunna ta ett vuxenansvar.

    Själv tycker jag att 30-40 eller 35-45 är livets guldålder. Du har nått människans fulla mognadsålder och potential, hunnit bygga upp kompetens, karriär och inkomst samtidigt som du är ung nog att njuta av vad livet har att ge.
    Vid 22 är man duktig om man tar ett vuxenansvar, man är lillgammal. Se på tex alla dessa unga tradwifes på instagram/tik-tok/X. De är väldigt unga och söta men samtidigt bra kvinnor som är gifta, traditionella och skötsamma. De har inte knarkat och slampat runt tidigare i livet som jag tex. har gjort.

    Eller något helt annat istället e-girl- typen som både är barnsliga och söta men ändå sexiga samtidigt. Vid 22 är det sexigt men vid 32 är det sorgligt. Jag vet nog bara ett enda undantag på en person som lyckats behålla det där ungdomliga alternativa gulligt sexiga i min ålder, och hon är tom 2 år äldre än mig, Cherry Crush.
  • Anonym (transage)
    Anonym (Bajamaha) skrev 2024-07-07 13:56:50 följande:
    Jaha det är därför sveriges befolkning minskar
    Sorry men jag kan inte ta ansvar för det. Hade jag inte vart psykiskt sjuk hade jag nog velat haft 2 eller 3 barn. 
  • Anonym (transage)
    Anonym (Juni) skrev 2024-07-07 16:42:19 följande:
    Nja, jag tycker nog att det finns en gyllene medelväg mellan att vara tradwife och att "knarka och slampa runt". Jag var definitivt inte den mognaste tjugotvååringen, jag var inte gift och hade inga planer på att skaffa barn inom de närmaste åren, men jag kunde ta ansvar för mitt jobb, min lägenhet, mitt förhållande, min ekonomi och liknande saker som en vuxen människa förväntas klara av. Speciellt lillgammal var jag inte, på många sätt var jag fortfarande naiv och fattade en del dåliga beslut, men jag lärde mig av mina misstag. Det är skönt att ha vuxit upp och att veta bättre. Och misstag har alla människor gjort, det är ingenting vi kan göra ogjort.

    Sen finns det kanske grader i vad som beskrivs som barnsligt. Att vilja festa varje helg är kanske omoget enligt många, fast ändå inte ett ovanligt drag hos personer i tjugoårsåldern.
    Festa och sådant har jag 0 intresse av. Men kanske sådana här saker. Fast givetvis inte offentligt som hon gör.





    Det känns så dubbelt när jag ser sånt...så där skulle jag vilja göra och men fy skäms, väx upp. Det känns lite som att 32 är jag för gammal för att göra så. Jag vet att min man hade gått med på det och antingen låtsats att det var helt ok för min skull eller faktiskt varit ok med det. Men tänk det där...och så är det bara knepigt, inte kul, jag är för gammal. 
  • Anonym (transage)
    Anonym (zxcv) skrev 2024-07-07 19:53:42 följande:

    Fast isf är ju en som är 22 också för gammal för att leka hund..
    Varför kan du inte bara göra och klä dig som du vill oavsett ålder?


    Det vet jag inte. Det kan kännas väldigt fel bara. Jag kan ta på mig shorts och en topp tex. Tycka att jag ser jättebra ut men få en känsla av att de här kläderna är jag för gammal för. Byta om och i mer vuxna kläder så känner jag mig så jäkla ful och androgyn. Jag ser inte ut att vara 32, jag ser inte ut att vara 22 heller utan jag ser ut som 12. En 12 årig pojke som tagit på sig sin mammas kläder. 

    Jag gillar bikini och träningskläder, det känns ålderslöst på något sätt. 
  • Anonym (transage)
    Anonym (E) skrev 2024-07-07 20:26:08 följande:
    Varför skulle man vara för gammal i någon ålder för shorts och topp? Är väl normala kläder? Tycker shorts och en tunn skjorta, linne, blus är fint oavsett ålder . Du övertänker. 
    Korta shorts på en 32åring är så illa att när jag har försökt (2ggr) göra trådar om korta shorts på en 32åring så har de tagits bort. Så man kan definitivt vara för gammal för shorts, åtminstone om de är korta.
  • Anonym (transage)
    Anonym (E) skrev 2024-07-07 22:33:36 följande:
    Jag tycker ej för korta shorts är snyggt oavsett ålder. Dina trådar kanske tas bort för att du skriver så konstiga saker.
    Det kanske jag gör men jag är inte taskig mot någon vad jag vet, går inte på personangrepp, det är inte politiskt. Jag vet att jag tänker lite annorlunda, jag får ofta höra att jag tänker autististiskt eller att jag är autist men jag har testats grundligt och jag är inte det. Inte ADHD heller även om det misstänkts. Även då av min psykiatriker att jag resonerar som en tonåring (Hon är lite frispråkig ibland). Det jag har är BPD och histrionisk, samt högt med inte tillräckligt för diagnos på narcissistisk, trauma och inslag av OCD ...men är jag så konstig att det jag skriver behöver plockas bort? är jag udda? 
  • Anonym (transage)
    Anonym (zxcv) skrev 2024-07-08 00:25:03 följande:
    Det behöver verkligen inte plockas bort så länge du inte startar nya trådar om samma sak konstant.
    Det är fl som är konstiga som tar bort dina trådar.

    Shorts som är så korta att hela skinkorna tittar fram är anskrämligt oavsett ålder. Att gå ut i boxertrosa ser mer classy ut, faktiskt.
    Det går att ha korta shorts som får omgivningen att häpna utan att hela skinkorna hänger ut, om det är den effekten du söker?
    Det skall vara pyttelite antydan till skinka som tittar fram, precis som det kan göra på en boxertrosa :)
  • Anonym (transage)
    Anonym (Herregud) skrev 2024-07-08 12:59:09 följande:
    Har läst flertalet trådar av dig, och ja, jag skulle säga att du är så udda. Otroligt mycket som kretsar kring sex på ett sätt som kan upplevas väldigt påstridigt. Tror inte för en sekund på att trådarna har plockats bort för att de handlar om shorts på en 30-plussare.
    Sex är komplext för mig. Jag är väldigt förtjust i sex men jag har också en del trauma kring sex. Men jag har det väldigt bra där nu då min man inte är påstridig alls med sex men är helt ok med att jag är påstridig på honom. Nu oversharear jag :D
Svar på tråden Vill vara 22 inte 32