Vill vara 22 inte 32

Nu för tiden är man ju det som man identifierar sig som, så känner du dig som 22 så är du 22. 

Jaha? Jag hade också hellre varit 22 än 45, men nu är jag inte det. Det är upp till dig hur mycket du låter dina fördomar om ålder spela in, men att din kropp är 32 år och min 45, går ju inte att förneka. 

Ha med i beräkningen att tänderna håller naturligt till vi blir ungefär 35, så ska vi evolutionärt inte leva längre 😎

32 år är fortfarande väldigt ungt. Å andra sidan beror nog det mycket på vem man frågar, jag hade en gång en bitter kollega i sextioårsåldern som bestämt hävdade att livet tog slut efter 20 och allt bara gick utför efter det. Där var vi oense, jag upplevde själv att tonåren var jobbig, livet blev mycket bättre efter 25 och ännu desto bättre efter 30. Jag ser framemot att bli fyrtio.

Jag tyckte det var en oerhört tragisk inställning att livet skulle vara över bara för att man inte var tonåring längre. Man är ju det så kort tid av ens liv och resten av livet ska man vara vuxen. Man har så många fler rättigheter såväl som möjligheter att leva livet när man väl är vuxen som man inte har som tonåring.

Men hur man än ser på det så är det ett faktum att vi inte kan bli yngre och det förflutna kommer aldrig tillbaka, och det är ingenting vi kan göra något åt. Vi kan bara välja vilken inställning vi har till livet, våra kroppar och hur vi förändras med åldern.