Ni som jobbar med barn: märks barnens skärmtid hemma?

Våra barn föddes precis när skärmarna började komma. Men det var främst dvd-film, barnkanalen och sånt när de var små. 

men när vår son gick på förskola så hade vi några år som var sjukt jobbiga. Från hämtning var det bara kaos. Han skrek typ hela vägen hem. Så när vi väl vara hemma var målet bara att han skulle sitta i soffan, äta någon frukt och sitta i lugn och ro och se på tv. Så man fick andas. Så det blev oerhört mycket skärmtid fast det var lugna vettiga barnprogram. Ska ju tilläggas. vår bild är att han höll ihop på förskolan men släppte ut allt när vi kom för att hämta. så vi hade väldigt lugna hemmakvällar. Men vi orkade inte heller något annat. Hade så mycket konflikter med honom bara av sånt som inte gick att förutse. På förskolan var han världens lugnaste. Idag är han en stabil och glad 13-åring som helst spelar fotboll med kompisarna men också använder mycket skärm ska tilläggas. 

Både min och andras erfarenhet är att det inte märks så mycket i förskoleålder (kanske för att de flesta föräldrar trots allt begränsar skärmtiden då?)

Men ju äldre barnen blir, desto mer märks det. Både hur mycket de använder skärm och vad den används till.

Skolbarn med mycket skärmtid och mycket snabba klipp eller enkel underhållning, har generellt sämre koncentrationsförmåga, presterar sämre i skolan, är sämre på socialt samspel samt har sämre hälsa (är t ex oftare överviktiga), än barn med mindre skärmtid och / eller där skärmtiden används mer konstruktivt, till att faktiskt utveckla färdigheter, intellektuell förmåga mm.

Detta märks både i skolan och bland barnens kompisar.

Sen är det förstås svårt att avgöra vad som är hönan och vad som är ägget. Som någon skrev tidigare stämmer mycket av ovanstående även in på barn med npf, som kanske lättare fastnar i skärm och / eller får mer skärmtid för att föräldrarna ska orka. Det behöver alltså inte vara skärmtiden i sig som har orsakat problemen, utan kanske tvärtom, problemen som har orsakat skärmtiden. 

Tack alla för svar och att ni delat era observationer och tankar kring skärm.

Som någon skrev, så kan jag finna svar i publicerad forskning. Jag har såklart läst flera artiklar som refererar till publicerad forskning - men tycker det är intressant att höra observationer från människor som faktiskt möter barn varje dag och om skärmens effekt är så stark att man faktiskt kan se direkt skillnad mellan barn och barn.

Vår dotter hade en period med skärm och vi märkte direkt skillnad på humör. Hon fick sämre tålamod och ville bara ha skärm istället för att leka efter förskolan. När hon blev arg och ledsen så var utbrotten starkare och längre. Det kändes som hon hade en rastlöshet i kroppen för att hon inte fick skärm och det är just i dom jobbiga stunderna det är lätt att ge skärm... Men nu är vi skärmfria och jag känner att det är så positivt för hela vår familjedynamik och att vår dotter lär sig att hantera sina känslor på rätt sätt istället för att dämpa jobbiga stunder med skärm. 

Svaren i denna tråd gör mig mer motiverad att fortsätta så länge som möjligt utan skärm. Vi har många vänner vars barn använder skärm och ibland kan jag känna mig så larvigt strikt kring det... 

Våra barn har haft skärm sen de var små, men mycket begränsat. Vi märkte ingen skillnad i humör. Kanske för att skärmen snarare användes som komplement, ungefär som ett barnprogram eller ett enklare dataspel för att varva ner. Men det var inget som tog över eller som barnen blev beroende av.

Nu är de snart 12 och då blir det förstås mer skärm. Som tur är har de andra intressen också, träffar kompisar samt är aktiva. Sen är det ju så idag, att barn och ungdomar ofta umgås både IRL och via skärm.

Tänk också på att det inte bara är skärmtiden som avgör, utan vad man gör på skärmen.

Jag vet inte om detta är ett bra bidrag eller inte, men här är mina observationer efter att ha jobbat i nästan tio år inom LSS med inriktning barn. Haft vikariat på olika korttidsboenden och permanenta boenden för barn och ungdomar. Jobbat främst med barn på låg nivå (ungefär som treåringar).

Det märks vilka barn som har haft iPad när de har varit små. Vanligt förekommande hos barn med äldre föräldrar eftersom de barnen inte vet hur man interagerar med andra barn. T.ex. de kan slå andra och rycka mobil/iPad ur någons händer. Barnen som var ca tio år äldre med betydligt svårare utvecklingsstörningar betedde sig inte på detta sätt. 

Fick barnen inte av någon anledning ha sin iPad skrek de tills de fick den igen. Ibland slogs de också. Längsta som jag stod ut var 1,5h med gallskrikande, men sedan lessnade jag. Jag var själv på avdelningen och kunde ha hörselkåpor. Med många barn på avdelningen var det svårt att låta de skrika så pass länge. Var man utomhus fick man ständigt höra att de ville gå in till surfplattan. Kvittade om man var på en stor och fin lekplats eller på stranden. 

Det mest oroväckande var att de inte kunde underhålla sig själva på något annat sätt. Spädbarn hittar sätt att underhålla sig själva med olika saker, t.ex. gosedjur eller dansar till musik. Vid svåra utvecklingsstörningar leker barnen på ungefär samma sätt. Barnen som växt upp med iPad gör inte det här. 

Man gör barnen en otjänst när man gör dem beroende av ständig stimulans i form av skärmar. Extra hemskt är det med barn som har funktionshinder där man inte kan förklara varför de måste pausa från tekniken. 

Fast det beror ju också på vad tiden tas från. Vi leker alltså MASSOR med våra barn och involverar dem även i vardagsbestyr vilket gör att äldste nu älskar att hjälpa med såväl tvätt, vattning, som dammsugning hemma, men - vi har också skärmtid. Det vi däremot inte har är tv-tid, vi har en tv men vi har inte haft igång den mer än kanske 3 h totalt senaste 3 åren. 

Att ta bort just skärmtiden här ser jag ärligt inte att det skulle göra någon som helst positiv skillnad.

Kan också tillägga att vårt barn som vi tillåtit skärmtid för konstant får beröm på förskolan för att han är snäll, artig och delar med sig av saker, och leker snällt med alla. När.vi är ute bland andra barn är han snäll och lugn och har enorm respekt för andras känslor och för vuxna. Sen kan han också såklart busa järnet men han är någon som fått mycket beröm för hur han är.

Jag tror inte kopplingen är så stark som vissa vill få det till med skärmar. Lite som att det skulle finnas nån sömnstrategi som magiskt funkar för alla barn är nog skärmen lika för alla.

Det vi gjort som föräldrar är att ha barnen som prioritet dock i hur vi lever. De har fått ha oss nära och tillgängliga jämt, vi samsover med dem för trygghet, vi finns där om de behöver och vi väljer bort annat i livet nu för att sätta dem först. Jag vet inte, men jag tror sånt kan ha stor effekt med på hur barn mår.

Jag har jobbat inom förskolan i 15 år och för oss som har jobbat ett tag så är det lätt att se på barnens samspel, språkutveckling, lek och koncentrationsninvå om de använder mycket eller lite skärm hemma. Och nu utgår jag från barn som inte har någon diagnos vare sig utredd eller outredd.

Barn med låg skärmtid, kan stanna kvar i en lek under en längre stund, är bättre på läsa av och lära sig lekkoder, ofta större ordförråd, stabilare humör och är inte lika egocentrerade i leken och har mer utvecklad empati.

Barn med hög skärmtid, går ofta från en lek till en annan, kan bara stanna i en lek under en kort stund, svårt att bygga upp en lek, svårt att läsa av och lära sig lekkoder, lägre ordförråd, ofta svårt med känslor, motgångar samt svajift humör och har svårt i samspelet med kompisar eftersom de är så jagfokuserade.

Vi brukar fråga vårdnadshavarna hur de använder skärm hemma och än så länge har våra gissar angående barnens skärmtid alltid stämt. För det är så stor skillnad, det syns så tydligt och det påverkar barnen väldigt mycket.

Jag har, från både ögonläkare, sjukgymnast och barnpsykolog, fått till mig att vanlig tv är att föredra framför surfplatta. Dels för att innehållet på vanlig tv inte går att styra. Det finns inte 250 avsnitt av till exempel Greta Gris att tillgå. Det sänds ett avsnitt och sen går någonting annat, vilket gör att barnet lättare bryter och gör något annat.

Små skärmar är dessutom betydligt sämre för ögonen än vad en vanlig tv-skärm är. En tv har vi vanligen på ett längre avstånd från ögonen än en platta och det sistnämnda sliter oerhört på ögonen. Mitt ena barn har ett synfel och vi har varit mycket hos ögonläkare som berättat en massa saker om detta. Bland annat får de in små barn som blivit närsynta, något de knappt såg förr om åren. Barn kommer in med diverse synfel som botas med att de tittar mindre på liten skärm. Ögonen är helt enkelt överansträngda. Min sjukgymnast instämmer i detta och berättar om hon numera behandlar barn med nackproblem, som sitter med framåtböjt huvud och tittar i skärmar.

Personligen väljer jag tv framför platta alla dagar i veckan. Det är också det enda våra barn fått titta på hemma.

Fast det där är ju helt hur du använder skärm och tv skärm. Har du tv med Netflix och stort kanalpaket har du ju ett oändligt utbud att zappa mellan. En smart tv som de flesta är ger dig åtkomst till oändligt med avsnitt av allt. Precis som en mindre skärm.  Omvänt kan man ha föräldrakontroll på det man ger barnen och låsa skärmen så det är en viss tid och visst utbud som gäller.

Att få paddnacke är ju trist men går att motverka också genom hur man sitter eller ligger med skärmen.

Detta med närsynthet är såklart också tråkigt när det sker, men numer sker ju även mkt jobb framför datorer. Jag har som vuxen brutalt mkt skärmtid varje dag pga att jag har ett jobb där jag sitter låst vid ett skrivbord framför en skärm 40 h per vecka plus gärna extra på helger. Så det är ju något som man tyvärr ofta har svårt att undvika i vårt samhälle numer inom stora delar av arbetsmarknaden.

Det jag ville lyfta i mitt svar var också att skärmar inte måste förstöra barn.
Fast det beror ju också på vad tiden tas från. Vi leker alltså MASSOR med våra barn och involverar dem även i vardagsbestyr vilket gör att äldste nu älskar att hjälpa med såväl tvätt, vattning, som dammsugning hemma, men - vi har också skärmtid. Det vi däremot inte har är tv-tid, vi har en tv men vi har inte haft igång den mer än kanske 3 h totalt senaste 3 åren. 

Att ta bort just skärmtiden här ser jag ärligt inte att det skulle göra någon som helst positiv skillnad.