Onanerar hellre till porr än har sex med frun

Små lögner om obetydliga saker?
Löften om världsfred, löften om att aldrig mer starta krig, löften avgivna inom FN;s församling, tunga religiösa löften gällande hela mänskligheten,
och alla sveken och lögnerna av att bryta sådana löften,
är det din åsikt att detta är exempel på små lögner om obetydliga saker?

Nej självfallet inte.

Om det du tror om dig och din man skulle vara sant så är ni världsunika. Ni skulle i så fall stå långt över t ex moder Teresa och Gandi. 
Så skulle det kanske kunna vara, men jag tvivlar på det...

Oavsett om du på ditt eget personliga plan gillar det eller inte så är det nog mera sant att:
För den mänskliga rasen är ärlighet INTE a och o.
Alla människor ljuger.
Du ljuger, din partner ljuger för dig och jag ljuger.
Att ljuga och att svika sina löften är ett allmänmänskligt beteende.
Den som säger att ärlighet alltid skulle vara a och o, den har uppenbarligen ett behov av att medvetet ljuga för sig själv.

Detta är självfallet inget som jag skulle ha hittat på!
Googla bara en stund om människan och lögnen så hittar du hur mycket fakta och stöd som helst.

Detta kan nog tyvärr vara mycket talande för hur extremt trångsynt och enkelspårigt du (liksom så många kvinnor) ser på saken?

Du har mycket tydligt klargjort hur du ser på saken,
men förmodligen har du gjort det omedvetet, reflexmässigt utan eftertanke  och/eller undermedvetet?

Du citerar mig och skriver till mig, du hittar på saker och egna förutsättningar, utan att du verkar ha läst det jag har skrivit.

Du påstår t ex att hon inte vill ha sex med mig.
Men ditt påstående är uppenbart fel, vilket framgått om du bara hade läst mina inlägg och varit öppen för att åtminstone försöka ta till dig det jag har skrivit.

Jag har t ex skrivit:

Jag upplever sexet som bra med henne, framförallt har vi haft en fin närhet, vilket i sin tur ofta har givit lust och lett fram till bra sex.
- Så skulle det ju inte kunna vara om hon inte ville ha sex med mig!

Från början, ändå fram tills barnen kom, så hade vi både mycket närhet och ett jättebra sexliv. Hon gillade det och hon tog ganska ofta initiativ.
- Så skulle det ju inte kunna vara om hon inte ville ha sex med mig!

I början av relationen tog hon också ett eget ansvar för sin egen sinnesstämning och egen lust. Ibland t o m hände det att hon uppvaktade mig och påverkade mig positivt för att vi båda skulle komma i rätt stämning.
- Så skulle det ju inte kunna vara om hon inte ville ha sex med mig!

I mitt första inlägg skrev jag t ex:
periodvis är hon mera positivt, känner sig mera nöjd med livet i allmänhet, nöjd med sig själv i synnerhet och kanske också åtminstone något lite nöjd med mig.
Då står hennes korthus mycket stadigare, hon känner tillgivenhet och uppskattning till mig, hon blir öppen för närhet, söker  t o m närhet med mig ibland på eget initiativ (sällan),
och då tänds bådas vår sexlust.
- Så skulle det ju inte kunna vara om hon inte ville ha sex med mig!

Jag har full förståelse för att du inte vill skriva mera med mig.
Du hävdar att jag borde ta till mig det du skriver, medan du själv uppenbarligen inte ens har försökt ta till dig det jag har skrivit.
Jag har svarat på dina inlägg, efter min bästa förmåga, och jag har utförligt försökt beskriva hur, varför och bakgrunden för dig.
Medan du hävdar din åsikt men klarar uppenbarligen inte att på något sätt ens försöka beskriva hur, varför och din bakgrund till din åsikt.
Mot bakgrund att du inte klarar detta så är det nog ett klokt val av dig att inte skriva mera.

Min åsikt är att vi, gemensamt för alla medlemmar i detta forum, borde klara avstå från personliga tillmälen och påhopp.
Att börja anklaga varandra för att vara galna och ha narcissistiska drag tycker jag att vi alla borde avstå från. Särskilt mot bakgrund att sådana påstående oftast säger mera om den som fäller uttalandet än om någon annan...

Jag menar precis den raden som jag citerade.

Överraskande att du inte själv klarar att se detta, trots att jag citerade dina ord.

Jag undrar hur du (och många fler) skulle reagera om jag eller någon man skrev "kvinnan" i stället för mannen i din mening...???

Du skrev MANNENS beteende.
Inte partnerns, eller den andre, eller hen, eller något neutralt över huvud taget.
Du valde att skriva MANNENS beteende.

Återigen, jag tror att både du själv som många andra på detta forum skulle reagera tydligt på om en man i motsvarande kontext skulle uttrycka att:
Klart att KVINNANS beteende kan väcka lust.

Gällande nytt "nick". 

Jag gjorde fel och klantade till det.
Min sambo var också inloggad här på FL, på vår gemensamma dator. 
Jag slarvade och klantade till det och skrev på hennes inlogg.

Jag ber om ursäkt för mitt misstag och jag erkänner att det var klantigt av mig.

Jag har i detta sammanhang valt att vara anonym (Alla?).
I andra sammanhang och trådar brukar jag välja att inte vara anonym och då framgår det tydligt vem jag är.

Tråkigt att det inte går i detta forum att rätta ett sådant här klantigt misstag. Jag såg att jag hade klantat dill det, men jag kunde tyvärr inte rätta det.

Jag sade att det är mänskligt att ljuga och att alla ljuger.
Du motsade detta.
Och bl a har du pratat om att ljuga om små obetydliga saker.

Jag hävdar att det är sant att alla människor ljuger och att detta är ett mänskligt beteende.

Vi människor ljuger även om mycket stora, allvarliga och seriösa saker.
Jag påstår att jag har rätt och att du har fel.
För att visa detta har jag givit dig några mycket tydliga och talande exempel.

Mot bakgrund av dina tidigare påståenden frågar jag dig om detta,
och jag ber dig förklara på vad du grundar dina påstående om att det inte är ett mänskligt beteende att ljuga?
Och mot bakgrund att du tidigare skrivit "små lögner om obetydliga saker" så följer min fråga på det du skrev om du tycker att de exempel jag räknat upp, på lögner och svek, enligt din uppfattning är små lögner om obetydliga saker?

Jag anser att mina frågor till dig, tillsammans med dessa exempel, visar att jag har rätt, att det är mänskligt att ljuga.
Och att du har fel när du försöker motsäga detta.

Det faktum att du inte klarar att svara på mina frågor (om du inte kan?) visar detta ännu tydligare.

Jag vågar påstå, det är min uppfattning, att du ljög när du sade att du inte brukar ljuga.

Gällande att bara ge ett enda utvalt exempel;
De diskussioner och den debatt som skulle följa i tråden om vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt, inom allt detta, den diskussionen tänker jag inte ta här.
Vilket jag anser borde vara enkelt att förstå.

Om inte annat för att åtminstone försöka visa någon liten respekt för TS och ämnet. 

Men om du startar en egen tråd om detta ämne, som är ett helt annat ämne än denna tråden,
så kan jag gärna delta i den diskussionen, om den är öppen, seriös och intressant.

Om jag eller någon skriver om detta avvikande ämnet i denna tråden, om det blir anmält, så kommer givetvis det inlägget att plockas bort.
Så rätt så onödigt...

Vilket jag anser borde vara enkelt att förstå.

Varför ska jag redogöra för detta, vad är ditt syfte?

Jag misstänker att du kanske mest är ute efter att hitta fel och brister i det jag har gjort?

Jag misstänker att du vill försöka finna förklaringar och argument som skulle friskriva henne från hennes (kvinnans) ansvar? För att i stället finna argument och förklaringar till att ansvaret/felet är mitt (mannens)?

Jag har berättat ATT jag har gjort det.
Detta måste du tyvärr nöja dig med i detta sammanhang. Särskilt mot bakgrund att du har inget tecken som skulle kunna tyda på att jag ljuger om detta.

Har du inte nått punkten där det är dags för dig att återgå till trådens ämne?

När, hur långt måste du gå, innan du kommer till den punkten när du tycker att det är dags?

Och om du vill fortsätta diskutera ditt ämne med mig och andra, när inser du att du borde starta en egen tråd om detta?

Och i detta ditt senaste inlägg öppnar du nu återigen ett nytt ämne,
som absolut inte har någon som helst anknytning till trådstarten och trådens ämne.

Börjar det inte bli dags snart, eller hur långt måste du gå innan du når den punkten..?

Jag har svarat på alla dina frågor, åtminstone alla som har någon relevans. Hoppas du fortfarande på att du ska lyckas öppna något nytt ämne, hitta på någon ny fråga, till vilken jag skulle bli svarslös?
Jag vågar lova dig att det inte kommer att ske.

Jag rekommenderar dig att återgå till trådens ämne.

Nej sakfel av dig.
Efter mitt första inlägg har samtliga mina följande inlägg endast varit svar på frågor och inlägg riktade till mig.
Läs gärna trådens inlägg innan du kommer med dina påståenden.

Jag har inte skrivit något nytt eget inlägg som skulle vara off topic.

Vilka inlägg har du själv bidragit med som är on topic?

Gällande mitt påstående om mänskligt beteende.

Jag sade att det är mänskligt att ljuga och att alla ljuger.
Du motsade detta.

Jag påstår att jag har rätt och att du har fel.
För att visa detta har jag givit dig några mycket tydliga och talande exempel.

Jag ber dig förklara på vad du grundar dina påståenden om att det inte är ett mänskligt beteende att ljuga?

Nej, återigen sakfel av dig.

Jag har inte påstått att detta skulle vara klokt.

Visa i så fall med citat var jag skulle ha sagt att detta är klokt, så lovar jag härmed att korrigera mig.

I mitt fösta inlägg, som är on topic, så skrev jag om onani och om det som TS tar upp.

(Sedan gjorde jag inom parentes ett litet tillägg om älskarinna, för att beskriva att för mig kan onani inte ersätta närhet, vilket alltså hade anknytning till trådens ämne.
Men jag skrev detta tillägg inom parentes och jag skrev också tydligt att: Men detta kapitel hör väl kanske inte hemma i tråden?)

Men så vitt jag kan se så har du valt att fokusera på och endast hakat upp dig på detta lilla tillägg, medan du i stort har gjort ditt val att strunta i hela mitt inlägg, och alla andras inlägg, som handlar om trådens ämne.

Jag rekommenderar dig återigen att återgå till trådens ämne.

Vilka inlägg har du själv bidragit med som är on topic?

Tack för att du visade att du har fel.
Det är ändå bättre att erkänna sina fel än att bara förneka dem.

Att hantera något på ett klokt sätt, att göra kloka handlingar,
det är givetvis något annat än att påstå att man som person är klok.

Jag hoppas du är klok nog för att klara förstå att det är en avgörande skillnad mellan person och handling?

Jag rekommenderar dig återigen att återgå till trådens ämne.

Jag tycker att det skulle vara en klok handling av dig.

Mycket klokare än att tro att du ska lyckas nå någon typ av framgång genom din strävan att försöka finna fel hos mig och driva någon typ av personlig vendetta mot mig.

Jag förstår att du inte gillar det jag skriver och du gillar inte att jag faktiskt kan visa att det finns grund för det jag skriver,
medan du själv knappast har kunnat visa någon grund för ditt tyckande. 

Men vad du gillar eller inte gillar har väl knappast något med trådens ämne att göra?

Även om du själv anser att du lyckas finna något fel hos mig så har du ju ändå inte lyckats med någonting som skulle ha någon anknytning till ämnet. Det hoppas jag att du klarar att inse?

Det framgår av innebörden att du inte gillar det jag skriver.
Men du har inte kunnat visa något stöd eller någon substans, annat än att du tycker detta.
Det är uppenbart att du fortsatt har något märkligt behov av att fortsätta försöka finna fel på mig och på det jag skriver.
Du visar också att ditt ogillande gör att du medvetet (eller omedvetet) feltolkar mig, du gör egna starkt färgade tolkningar, i viss fall fullkomligt grundlösa, av det jag skriver, och du verkar uppenbarligen känna ett personligt behov av att försöka lyckas med att misskreditera mig som person.

Men rent sakligt har du inte kunnat framföra något som har någon grund.
Inget annat än ditt eget tyckande.

Det är fullkomligt självklart och uppenbart att du inte känner min sambo, du känner inte till vår relation, du känner inte till vår ömsesidiga kärlek och du har ingen aning om vår livssituation.
Rent sakligt är det givetvis inte möjligt för dig att känna till något annat än det jag har skrivit och berättat.

Men när det jag faktiskt har skrivit uppenbarligen inte räcker för dig när du låter dig styras av dina egna känslor, då har du uppenbarligen ett behov av att försöka hitta på egna tolkningar, i stället för att se och diskutera det jag faktiskt har skrivit.

Och som tidigare säger jag att jag respekterar din egen personliga åsikt och att du inte gillar det jag skriver.
Jag, min sambo och vår familj påverkas givetvis inte det minsta, vi bryr oss överhuvudtaget inte om vad du gillar eller inte gillar, för du har självfallet ingen som helst påverkan på våra liv.

Men jag accepterar inte att du verkar lyckas inbilla dig själv att du skulle känna min sambo, och/eller att du inbillar dig att du känner mig, eller att du försöker inbilla dig själv att du vet allt detta bättre än jag.

Det du gillar eller inte gillar har väl knappast något med trådens ämne att göra?

Även om du själv anser att du lyckas finna något fel hos mig så har du ju ändå inte lyckats med någonting som skulle ha någon anknytning till ämnet.
Det hoppas jag att du klarar att inse?

Det du gillar eller inte gillar har väl knappast något med trådens ämne att göra?

Även om du själv anser att du lyckas finna något fel hos mig så har du ju ändå inte lyckats med någonting som skulle ha någon anknytning till ämnet.
Det hoppas jag att du klarar att inse?

Vad har jag tolkat fel?
T ex att jag skulle slå mig för bröstet är bara ett exempel på din egen tolkning.

Du skriver att jag inget vet.
Nej, du har fel. Jag skriver ju exakt det som du själv skriver på nästa rad.
Jo, jag vet det du skrivit,
Ja. Jag skriver att detta är det enda du kan veta. Till skillnad då mot att du verkar försöka inbilla dig själv att du skulle kunna veta något annat.

-att din sambo skulle må dåligt om hon visste om din otrohet.
.-Hon skulle fyllas av negativa känslor
- Det skulle enbart innebär nackdelar och problem för henne och alla inblandade. 
Ja, detta är ju den självklara och uppenbara anledningen, vilket jag varit tydlig med i allt jag har skrivit, till varför jag har gjort valet att inte berätta och att sköta det på ett sådant sätt så att hon slipper få veta.
Det är ju fullkomligt självklart att det hon inte vet mår hon inte dåligt av.
Eller försöker du påstå att en människa kan må sämre, ha mer dåliga känslor, av något den inte vet än av något som den vet?

-Du vet att hon absolut inte vill detta.( Ja, det är dina egna ord)
Oklart för mig vad du avser och vad du försöker tolka med detta? Förklara och precisera så kan jag svara också på detta.

I allt du skriver så väljer du att endast läsa det du själv vill medan du sorterar bort allt annat som jag har skrivit.
Om du har ett ärligt syfte så borde du självfallet också beakta, och även diskutera, det övriga som jag har skrivit.
T ex:
- jag skulle acceptera, uppskatta och uppmuntra, om hon på motsvarande sätt skulle ha lust att ha en egen älskare, om detta skulle medföra något positivt för henne gällande närhet och sex och att det skulle leda till en förbättring i vår egen relation avseende närhet och sex.

- Om hon skulle ha en älskare så skulle jag önska att hon sköter det på så sätt att jag inte behöver få veta något om det.

Det borde vara uppenbart för dig att du kan inte veta om hon vill att jag berättar, eller om hon på jämlikt och rättvist sätt, ser lika som jag på den saken, alltså att hon inte vill veta.
Det är fullkomligt självklart att du kan inte veta om min sambo, på jämlikt och rättvist sätt, tycker lika som jag, att om jag har en älskarinna så önskar min sambo att jag sköter det på så sätt att hon inte behöver få veta något om det.

Du borde klara förstå att jag inte kan fråga henne om dessa saker. För om hon önskar samma som jag så skulle jag medvetet skada henne genom att fråga och därmed tvinga henne att få reda på det, trots att hon i så fall, på jämlikt och rättvist sätt, lika som jag, inte vill veta något om det.

Därför är det min bedömning att det är mitt bästa val att inte berätta, att inte fråga, och att sköta det på så sätt att min sambo slipper få reda på det.

Jag förstår att du inte gillar detta.
Men vet du varför och på djupet varför du inte gillar det?
Är du rädd för att råka ut för otrohet?
Hur känner du för avundsjuka och svartsjuka? Hur drabbar dessa känslor dig?
Har du på djupet förstått och accepterat att du aldrig kan hindra din partner från att vara otrogen?
Förstår du att missunnsamhet, avundsjuka och svartsjuka är sådana saker som kan vara drivande eller uppmuntrande till otrohet?

Det är din sakliga bedömning av situationen. 
Ja. Och???

Det är inte min åsikt.
Jo, det är min uppfattning att det du ger uttryck för endast är din åsikt.

Det är verkligheten. Din verklighet. 
Som du blundar för.
Det där klarar jag inte förstå? Förklara gärna.

Du skriver på ett öppet forum, om otrohet som lösning på ett bristfälligt sexliv,   
Nej, jag har inte skrivit att otrohet är lösningen. Tvärtom har jag beskrivit att jag har gjort massor för att finna andra lösningar.

och du slår dig verkligen på bröstet
Nej. Detta är bara din egen tolkning, utifrån dina egna känslor. Jag slår mig inte för bröstet.
och använder ord och beskrivningar så att du ska få otroheten att framstå som både klok och en del i  "ömsesidig kärlek".
Nej, fel av dig. Något sådant som att otrohet skulle kunna vara en del i ömsesidig kärlek, det har jag verkligen inte skrivit! Återigen är detta endast dina känsloyttringar och dina egna behov av att hitta på egna tolkningar.
Bullshit.
Ja, rätt av dig. Gällande dina egna påhittade tolkningar och att du låter dig vara så känslostyrd, gällande detta är ditt ordval korrekt.

Det själv redan skrivit om sanningen... den exakta motsatsen.
Återigen så förstår jag inte detta. Förklara gärna.

Jag rekommenderar dig återigen att återgå till trådens ämne.

Nej, detta stämmer givetvis inte i mitt fall.

Du har åtminstone delvis rätt gällande trygghet och det andra.

Men om det du skriver ska kunna vara relevant så måste du förhålla dig till och acceptera fakta att otrohet kan bli känd och den kan också för alltid förbli okänd.
Eller hur?

Om otrohet är okänd så kan den inte på något sätt påverka t ex trygghet, ömsesidig respekt och förtroende i relationen.
I så fall bygger relationen självfallet INTE på motsatsen.

Gällande förljugenhet eller lögner så har jag redan skrivit om detta. Du, jag och alla vet innerst inne att alla människor ljuger. Det är en mänsklig egenskap att ljuga.
Den som inte klarar att förhålla sig till att detta är en erkänd allmänmänsklig egenskap, den har ett behov av att ljuga för sig själv, och sannolikt ett behov av att tro på sina egna lögner.
Detta går inte bortförklara på något sätt och det saknar mening att börja diskutera olika lögners värde, storlek eller betydelse.
Ja, det finns olika grader också i helvetet.
Allt detta är redan känt.

Och i mitt första inlägg, som har direkt anknytning till trådens ämne, har jag tydligt beskrivit att trygghet, ömsesidig respekt och förtroende finns i vårt förhållande. Och att ömsesidig lust till närhet, som ofta leder vidare till sex, finns, men fanns i mycket högre utsträckning hos henne innan barnen kom.

Sedan är det någon annan, eller flera andra, som i stället för att hålla sig till ämnet har valt att omvandla tråden till en otrohetstråd.

Du väljer att tro och inbilla dig saker, utan att veta.

Det är fullkomligt självklart att det är väldigt avgörande för vilka känslor det skapar om det blir känt eller inte känt.
Visst klarar även du förstå detta självklara om du vågar vara ärlig?
Och i verkligheten har du tyvärr inget annat val än att acceptera det självklara.

Du har uppenbarligen missat, eller gjort ditt eget val att strunta i, allt det jag har skrivit om närhet (= kramar).

Det du vill försöka inbilla dig själv har inget samband med det som jag har skrivit, så det får stå för dig.

Inget nytt i sak, så vitt jag kan se?
Du ger återigen uttryck för och du upprepar dina egna åsikter och dina egna tolkningar, som du på fantasifullt sätt omvandlar till dina egna sanningar, och du ger uttryck för vad du personligen gillar eller inte gillar vilket då är baserat mest bara på dina egna känslor som du har lyckats att skapa inom dig själv.
Men du lyckas inte ens i någon enda detalj visa någon grund som skulle kunna bekräfta riktigheten i ditt tyckande.

Jag har skummat igenom ditt inlägg men kan inte finna något nytt och tyvärr ingenting i inlägget som i sak stödjer ditt tyckande och dina känsloyttringar.

Det du uttrycker i detta inlägget innehåller ingenting som ger mig anledning att reflektera över någon särskild del, ompröva eller ändra ens någon detalj, i allt jag har skrivit.

Du är självfallet fri att tycka vad du vill, att var känslostyrd och inbilla dig vad du vill och göra vilka egna tolkningar precis som du vill.

För mig är det självklart att två människor kan känna ömsesidig kärlek till varandra oavsett vilka yttre omständigheter som råder. Särskilt naturligt är det självfallet att känslorna av kärlek är helt opåverkade när man inte känner till de yttre omständigheterna.
Det viktigt att förstå och acceptera, och det är fullkomligt naturligt, att människan i allmänhet och till sin natur har god förmåga att känna kärlek till fler än bara en annan människa. Det borde även du klara att förstå och acceptera.

Har du ännu inte nått punkten där det är dags för dig att återgå till trådens ämne?

Och om du vill fortsätta diskutera ditt ämne med mig och andra, när inser du att du borde starta en egen tråd om detta?

Och återigen försöker du starta ett nytt ämne,
som absolut inte har någon som helst anknytning till trådstarten och trådens ämne.

Jag har svarat på alla dina frågor, åtminstone alla som har någon relevans.
Hoppas du fortfarande på att du ska lyckas öppna något nytt ämne, hitta på någon ny fråga, till vilken jag skulle bli svarslös?
Jag vågar lova dig att det kommer inte att ske.

Jag tycker, det är min åsikt att, du liksom vi alla borde återgå till trådens ämne.

Om du vill fortsätta diskutera ditt ämne, eller något nytt ämne, så bör du starta en ny tråd om det ämnet.

Om jag skulle ha uttryckt mig exakt så som du skriver så har jag i så fall uttryckt mig fel.

Mera korrekt är nog:
Vi hade närhet som då ofta ledde till sex.
Men det var innan barnen kom, vilket jag är ganska säker att jag tidigare också har uttryckt i tråden.

Likväl som att det fortfarande gäller att i de fall jag förmår och tar ansvar för att enskilt göra allt det som jag tidigare har beskrivit, och lyckas göra det i tillräcklig omfattning och under tillräckligt lång tid, så leder detta ofta till närhet och sex. Alltså i dessa relativt få fall så leder det oftare till närhet och sex än att det inte leder till detta.
Men i detta sammanhang måste man ju självfallet klara förstå och beakta att totalt sett är det numera inte alls lika ofta som jag har tillräcklig förmåga och/eller motivation att jag under ensamt ansvar verkligen lyckas göra ALLT.

Ordet ofta kan alltså vara mycket relativt i detta sammanhang.

T ex så har jag numera oftare närhet som leder till sex med min älskarinna än med min sambo.
Den främsta orsaken till detta är den ömsesidighet, det gemensamma ansvar vi båda tar för att sätta sig själv i rätt sinnesstämning, också att ömsesidigt uppmuntra den andra för att den ska komma i rätt sinnesstämning, den ömsesidiga och naturliga lust, som min älskarinna delar med mig på jämställt sätt, när det gäller just närhet och sex.

Till skillnad då mot min sambo där ansvaret oftast och till 99% faller på mig ensam och där det nästan alltid är bara jag som själv ser till att komma i rätt sinnesstämning för att lust till närhet naturligt ska uppstå, men där det också faller nästan helt på mitt ansvar att också se till att min sambo kommer i rätt sinnesstämning. Men när (dock jämförelsevis sällan) jag lyckas ordna allt detta så leder det, i dessa fall, ofta till närhet och sex.

Jag kan också svara ja på att mycket har blivit bättre, också i relationen med min sambo, sedan jag träffade älskarinnan.
Jag är en mera harmonisk person och jag är säker på att min sambo upplever att jag är en bättre partner nu än vad jag var innan.