Tom Araya skrev 2024-08-19 06:55:53 följande:
Det mesta eller i alla fall mycket i en relation uppfyller kriterierna för kompromiss, d.v.s. att det finns olikheter som behöver någon grad av anpassning och det finns en form av överenskommelse (behöver inte vara uttalad) i syfte att göra alla parter nöjda.
Den grundläggande principen för vad kompromiss innebär eller kan innebära finns där, men ser och känns annorlunda än när du sitter och förhandlar i möten på jobbet eller i föreningen.
Att det inte känns som att man kompromissar betyder att man passar väldigt bra ihop.
Att privatlivets kompromisser skulle omfatta något av organisationens/politikens formalia för att räknas är bara löjligt. Formalia hör till sammanhanget, inte till den princip ordet innebär.
Kompromisslöshet (vilket är motsatsen) är ingen bra grund för någon form av relation. Därmed inte sagt att man ska kompromissa på ett sätt som får en att må dåligt. Även där man säger att "det här kompromissar jag inte om", så gör man sannolikt ändå en form av kompromiss, eftersom man då ofta tillåteter att partnern tillämpar samma princip i motsvarande omfattning..
Men det verkar som att ordet är otroligt känsligt att använda när det kommer till kärlek, för man vill inte se något annat än just kärleken (och lusten) som grund för hur man löser saker som dyker upp i ett förhållande. Men kompromisser kan finnas även där det finns lust och glädje. De är inte nödvändigtvis motsatsförhållanden.
Det jag inte håller med dig om är dels att du tycker att alla möjliga beslut under dagen kan betraktas som kompromisser. Du gav exempel på att du behövde tvätta. Allt vi gör, är inte en kompromiss bara för att det alltid finns något annat att använda tiden till.
Det andra jag inte håller med dig om är att du skrev att vi hade kompromissat när jag beskrev vårat oralsex. Vad har vi kompromissat om?!? Berätta det. När vi båda vill ha oralsex. Hur kan det då vara en kompromiss?
Det tredje jag inte håller med om är att du påstår att det inte betyder något vad man känner. Du skrivet att "
det inte behöver kännas som en kompromiss, men det är det". På vilja grunder då? Det är helt fel. Om jag vill suga min man , eller gå på en restaurang, och jag sedan gör dessa saker har jag så klart inte kompromissat. Saker man vill göra och sedan gör, är inga kompromisser. Det är så konstig tanke du har där.
Det fjärde är det som gör sex speciellt. För oss är det lika viktigt att båda njuter, och det är vår vilja.
Du skrev att ställningar som var hennes favorit är en uppoffring eller en kompromiss, jämfört med att ha sex i dina favoriter.
Här finns en enorm skillnad, utifrån hur jag ser sex, eftersom att jag verkligen vill ge njutning. Jag gläds, blir kåt och nöjd av att han njuter, så de aktiviteterna som han njuter av är lika viktiga. Om vårat sexliv bara fokuserade på att optimera min njutning, skulle jag bli olycklig.
Andra saker kan man gå med på, kompromissa om, fast man inte tycker det är så jättekul, men ändå acceptabelt. Det krävs liksom inte samma engagemang och kroppslig reaktion som sex.