Frun tar inga initiativ

Kan du hålla dig till sexuella kompromisser.
Du skrev att det var en uppoffring att ha sex i en ställning som främst kvinnan njöt av. 
Har du alltid känt så? Även i början av relationen? 

Om det nu är så att allt som inte optimerar din njutning främst är en uppoffring, är det optimala sexet det som bara gynnar din njutning och kåthet?

Är drömmen en kvinna som bara har din njutning i fokus, så slipper du alla uppoffringar och kompromisser? 
Eller hade du velat ha en kvinna som bara njöt av exakt det som råkar vara det som ger dig mest hela tiden? 

Jag frågade efter ett exempel.
Det jag ser som svårigheten är själva uppgörelsen. Låt säga att det är mannen som tycker att det blir för lite sex och att kvinnan tar för få initiativ.
Ska hon då börja ta initiativ till sex utan att själv ha lust? Jag tror nämligen att det oftast är så det är. Hon kan ju gå med på att prova ha sex oftare, men fortfarande, om hon inte har lust. Kommer det då att funka? Kan hon avbryta försöket. Ska hon då runka av honom, och är det något som kommer att fungera. Är det verkligen det mannen saknar? 

Jag tror, att för ett fungerande sexliv ska fungera, måste det finnas en sann vilja. Så fort det känns som att någon bara ställer upp, särskilt om det sker ofta, tror jag att båda känner att kvaliteten på sexet sjunker, och det riskerar att försämra den generella sexlivet. 
I min förra relation var vi ibland för trötta och det hände att mitt ex försökte ställa upp, men det gick inte. Jag kände att han var för oengagerad. Jag tappade all lust.

Ibland händer det nu att det inte funkar för någon av oss, och ibland väljer den med lust att vänta. Ibland ger vi varandra njutning. Vad är en kompromiss, att den som har mest lust väntar, eller att den som inte kan/vill ger njutning? Vi tänker inte så. För vad är i så fall att inte kompromissa? 

När det gäller sex har man inte alltid lust exakt samtidigt, så någonstans måste man hantera detta, men det jag är ute efter är att det måste finnas en äkta och vilja och lust. 
Att min man gör det skönt för mig är inte någon kompromiss i hans huvud. Ibland funkar det för honom efter, och då kan väl ingen tycka att det är en kompromiss. Eller är allt oralsex en kompromiss? ( Enl Tom Araya måste man ju njuta själv för att det inte ska kallas så) Att jag senare ger honom njutning är ingen kompromiss för mig. Det har liksom inte med det att göra. 

Jag förstår inte i vilka situationer ni upplever att det handlar om en kompromiss i sexlivet. 

Tycker ni (och andra här i tråden) att Tom Arayas beskrivning av kompromisser var bra exempel. Dvs att det kan vara en kompromiss, eller till och med en uppoffring, att ha sex i andra ställningar än de som ger er mest njutning för er själva. Kompromissen och/eller uppoffringen är alltså att ha sex i ställningar som den andre njuter mycket av. 

Så tänker inte vi eftersom det, för oss, är lika viktigt att båda njuter,  Att liksom se allt som inte har med min direkta fysiska njutning som kompromiss är väldigt främmande.
Sex är inte bara en fysik aktivitet för att njuta. Det finns mycket andra viktiga faktorer som närhet, och det finns även mentala delar, tex att det är upphetsande att se den andre njuta, det ger glädje att veta att den andre blir tillfredsställd. Sex innefattar även mycket andra delar som bekräftelse och emotionella närhet.

Nåväl. Ni (och andra här ska få svara på en fråga)nämligen om ni anser att följande exempel är en kompromiss eller inte. (Det här är sanna exempel för övrigt) 

1A: Min man smeker min rumpa för att han gillar den. Jag blir kåt, och visar det, kanske tom säger det. Jag börjar ta på honom men han säger att han inte vet om det funkar. Han börjar hursomhelst tillfredsställa mig.  Under tiden blir han kåt, får stånd och  jag suger av honom... 

2A: Jag sätter mig i hans knä och kysser honom, efter en stund blir han kåt och jag suger direkt av honom. Han vill också tillfredsställa mig, men jag säger att jag inte känner mig riktigt redo. "Jag kan prova" säger han, och så vaknar min lust och  går det för mig också.... 

1B Allt är lika som 1A, förutom att jag tillfredsställer honom morgonen efter när jag känner hans stånd, när vi ligger och myser. 

2B Allt lika som 2A förutom att jag inte känner mig redo och inte heller vill prova, men morgonen efter blir jag sugen och min man tillfredsställer mig. 

Jag känner aldrig att något av detta handlar kompromisser eftersom att vi alltid utgår från att det är viktigt att båda njuter, och båda VILL ge lika mycket som att ta emot, men det måste inte ske vid samma tillfälle, och vi vet inte heller vad en smekning ska leda till. Vi vet ju inte ens själva ibland. 
Om ni, som vi, inte tycker att det här handlar om kompromisser, så berätta då hur det skulle se ut om vi hade kompromissat, eller ge något exempel.

Ett sista alternativ vore ju att vi inte skulle ha sex alls för än dagen efter. Är vi i så fall lika genomruttna som TS fru?

Precis så! 

Jag antar att det sista stycket är dina egna ord. 
Det är helt obegripligt att det verkar handla så mycket om egna behov hela tiden . Att de länkade texterna är fyllda med ord som "positioner, eftergifter, krav, konflikt, lämna bud, förhandling, beslut, i gengäld få igenom krav", känns både motbjudande, avtändande och sorgligt hårda. 

För mig låter det bara deprimerande. Det måste vara helt omöjligt att få ett tillfredsställande sexliv om man ser allt som politik. 

Delar av min vilja, min önskan och mina  behov är ju att min man ska njuta och känna sig tillfredsställd. Några av hans behov, viljor och önskemål är att se, känna och veta att jag njuter så mycket och att han gör min kåt. 

Hade vi haft väldigt olika preferenser, eller syn på sex, hade det dock inte funkat. Varken med eller utan kompromisser. Då hade vi inte varit ett par ens. 

Det klart att det inte är en kompromiss för oss . Tror du, på fullaste allvar att min man tycker det är en kompromiss att göra mig kåt, se och känna att jag njuter himmelsk mycket av det han gör med mig. Du har fel. Han blir lycklig av det. Och detsamma gäller mig. 

Att du anser att det är en kompromiss att ge din kvinna njutning får stå för dig. Du får nog ändå acceptera att vi inte känner så. 

Att inte bry sig om vad den andre vill, och känner, kan visa sig på flera sätt. Både från den med mer lust, och från den med  mindre lust  Att kräva kompromiss, kan vara ett sätt. Att ignorera den andres sexuella behov och vad sex betyder för honom/henne kan vara  ett annat. 

Men Tom, det är väl ändå en annan sak. Jag kan absolut "ställa upp" och äta mat som inte är så jättegod. (Jag själv kan, till mig själv, ignorera mina behov och i stället äta något som finns i kylen), men att ha sex är lite annat. Sex ska man ju vara sugen på, annars kan det kvitta. Jag vill inte heller ta emot något halvegagerat sex, för min skull heller. Det faller då. 

Men tänk på att jag vill suga min man. Jag älskar att se honom njuta. Jag väljer att göra det. Jag väcker hans lust. Hur kan det vara en kompromiss? 

Så sant 

Fast nu tänker du fel. När jag suger min man vill jag inte göra något annat. Hur kan det då vara en kompromiss?