Mamma gjorde mig arvslös

Varför sätter du "testamentet" inom citationstecken? För att det var handskrivet? Det är fullt lagligt att skriva sitt testamente för hand. Det är till och med bättre skulle jag säga (så länge som man har en läslig handstil såklart), för då är det svårare att förfalska än ett maskinskrivet dokument, där endast namnteckningen behöver förfalskas i så fall.

Förlåt! Det var inte du som skrev det, det var Xenia:Klart att det är moraliskt fel. Alla 6 barnbarnen är lika mycket barnbarn. Och det är inte som att 17-åringen tagit hand om sin mormor så att hon skulle ha någon moralisk rätt till pengarna. Tvärtom hade ju de tre systrarna alla tre tagit hand om mormor, men det brydde sig inte mormor om.

Att föräldrar har skyldgheter mot alla sina barn (de har inte bett att bli födda) är just lagen om laglott ett bevis på.

Dessutom hade inte mormor "slitit ihop" några pengar utan ärvt stugan från sina föräldrar.

Om jag minns rätt nu var testamentet åtta år gammalt redan när TS' mamma gick bort. Under de åtta åren skulle det ha märkts om hon hade demens, och det skrev TS inget om. 

Jo, det finns ju de som försöker få testamenten ogiltigförklarade, genom att ta in vittnen på att testatorn skulle ha varit dement när han/hon skrev det. För att gå til Tyskland igen, så är det så där, att man vanligen går till en notarie för att upprätta sitt testamente - det är alltså notarien som skriver testamentet. Som en del i detta bildar han sig en uppfattning om testatorn äger juridisk handlingsförmåga. Om han uppfattar att testatorn är dement så upprättar han inte testamentet åt honom. Men uppfattar han, efter en stunds samtal, att testatorn är vid sina sinnens fulla bruk, så skriver han det i testamentet, och sedan gäller det. Då kan ingen förfördelad släkting komma och påstå något annat. 

Kanske kan man få denna värdering av en advokat här i Sverige, om han får upprätta testamentet? Det verkar säkrast, som vissa giriga typer håller på...

I så fall borde föräldern även ha en skyldighet att spara ihop ett visst belopp, så att det ska finnas något för barnen att ärva. Vad är skillnaden mellan att leva upp alla sina pengar medan man lever, och att testamentera dem till någon annan än sina barn när man är död? Resultatet för barnen blir ju samma ändå: noll kronor i arv.

Så DET argumentet ("SKYLDIGHET mot sina barn") tycker jag inte håller. Man har bara skyldighet att ge sina barn av sina pengar tills de fyller 18, eller allra senast tills de fyller 21 under vissa omständigheter. 

Åtta år före sin död är inte "på slutet".

Ja klart att det förekommer att gamla människor utsätts för påverkan när det gäller arv och testamente, liksom att skänka bort pengar i livet. Men vad ska man göra åt det då? Ta bort hela testament-grejen helt, och låta statens arvsregler gälla rakt av? Finns det inga släktingar inom de arvsklasser som räknas i Sverige, så går hela förmögenheten till Allmänna arvsfonden, och får finansiera diverse tossiga vänsterliberala PK-projekt? Skulle det vara bättre?

Jo, jag förstår ju det argumentet för laglottsrätten. I TS' fall så handlade det dock inte om någon karismatisk pastor som hade lurat en dement åldring att testamentera all sin kvarlåtenskap till församlingen.

Ja, det råder begreppsförvirring här i tråden. Det är alltså inte OLAGLIGT att testamentera bort barnens laglott till någon annan - varken till en annan bröstarvinge, eller till någon helt obesläktad person eller en organisation. Det är inte så att samhället ingriper för att "ställa till rätta" om en testator gör så, utan testamentet går igenom om ingen begär jämkning (som är behörig att göra det) inom sex månader efter delgivandet.

Jag skulle dock tro att det allra vanligaste är att de anhöriga respekterar den avlidnes sista vilja, och låter det bli som han eller hon har bestämt. Eller finns det någon som har någon uppgift som tyder på motsatsen? Jag kan bara säga, att jag skulle ha skämts ihjäl om jag hade begärt jämkning, om min mamma t.ex. hade testamenterat sin kvarlåtenskap till mina kusiner i stället för mig, eller ett katthem eller en kvinnojour eller en religiös församling. Jag skulle ha blivit ledsen, absolut, men jag skulle ha respekterat det. Jag är ju vuxen nu och kan försörja mig själv, jag behöver inte hennes pengar. 

Vilka är "vi"? Eller du kanske talar i kunglig plural..? 

Nej det är inte "lagvidrigt", det går igenom om ingen bestrider testamentet. Och ingen behöver aktivt avsäga sig någonting heller.

I och med att testamentet måste bestridas för att utfallet ska ändras, så är det inget som sker "automatiskt". Du pratar emot dig själv.

Så du menar att det hade varit OK bara INGET av barnen eller barnbarnen fått något? Jantelagen, eller? Det är så främmande för mig att tänka så.