Mamma gjorde mig arvslös

Förstår din frustration och att det känns orättvist. Jag trodde att man som barn alltid hade rätt till sin laglott oavsett vad ett testamente säger. Kanske ska kolla upp det med en jurist?

Förstår din frustration och att det känns orättvist. Jag trodde att man som barn alltid hade rätt till sin laglott oavsett vad ett testamente säger. Kanske ska kolla upp det med en jurist?

Det är bara jag som uttrycker att jag vill ha ut min del och det tycker övriga är egoistiskt, att jag är avundsjuk, inte unnar henne arvet, aldrig har brytt mig om stugan mm Det är nere på pajkastningsnivå. 

Ja, kontakten mellan mamma och detta barnbarn har alltid varit mycket bra. Sedan start så att säga. Hon har varit 100% delaktig i hela hennes liv. De andra barnbarnen har hon blandat ihop namnen och åldrarna på etc Jag är alltså inte förvånad. 
Mina barn har dock uttryckt ilska, att de kommer utesluta sin kusin. 

Har aldrig förstått sånt här. Varför VILL man ha något som din mamma inte ville ge dig?

Som jag skrev tidigare så hade jag behållit den och köpt ut mina syskon. Min systerdotter kommer sälja. 
Hon har ingen relation till stugan, min mamma har hyrt ut den de senaste 10-12 åren. Vi var där en del och hälsade på då mina och mina syskons barn var små och mamma bodde där på somrarna. 
Känner en känsla av sorg att den går förlorad och det är mer affektvärde men eftersom jag inte varit där på många år mer än tittat till den/städat så kommer jag överleva. 

Fast det är ingen självklarhet, i de allra flesta länder på jorden testamenterar folk de pengar som de själva slitit ihop till vem de vill. Jag ser inte självklarheten i att barnen måste få mera av föräldrarna när de (barnen) är vuxna och bör kunna försörja sig själva. Nu när vi är med i EU finns också möjligheten att bosätta sig i ett annat EU-land, som inte har laglottsrätt, t.ex. Spanien eller Storbritannien, och skriva i sitt testamente att spansk, brittisk, whatever lag ska gälla. Då kommer man runt laglottsrätten. 

Tänk t.ex. ett fall där det vuxna barnet är missbrukare, och föräldrarna vet att barnet kommer att köpa droger för hela slanten när han eller hon kommer åt arvet, och förmodligen ha ihjäl sig. Eller om ett av barnen varit grovt otacksamt mot sina föräldrar, medan de andra syskonen hjälpt föräldrarna jättemycket på deras ålderdom.  

Sedan kan det finnas andra paragrafer, även i andra länder, som handlar om t.ex. ett gods som har gått från far till son i många generationer, att det inte får testamenteras bort ur släkten. DET är en annan sak, för då är det ju inte fadern som själv har slitit ihop till godset, utan han har enbart förvaltat det, enligt de regler som hans anfader, eller kungen denne förlänades egendomen av, en gång i tiden satte upp. Men nu är vi långt ifrån TS' fall.

Eller så släpper du detta? Din mor ville uppenbarligen ge detta till din systerdotter? Så varför bråka om det? Är 312 500kr värt att skymfa sin bortgågne mor & släkt? Typiskt kvinnor att bli upprörda & inte vilja acceptera en död persons sista önskan. Är sin ekonomi verkligen så ansträngd att du måste kräva din rätt här?  Live & let go. Fan ska man bråka om sånt här strunt för? Släpp det bara & gläd dig att hon kanske får många fina minnen i hennes mormors stuga framöver. Det kanske var därför hon ville ge den till henne eftersom övriga syskon inte hade något intresse att bevara den utan direkt tänkte på kalla pengar. Bedrövligt!

Jag hade det som förslag under bouppteckningen och det var då de andra blev arga på mig. 

Konstig fråga. Alla fyra syskon är lika mycket barn till sin mamma. Varför ska en del (och deras barn) bli utan och bara ett barnbarn få allt? Jätteorättvist tycker jag.

Varifrån kommer mammans pengar? Har hon ärft en del av sin make? Ville han också favorisera ett enda barnbarn på de andra bekostnad?

Mamman var orättvis när hon levde och nu fortsätter orättvisan efter hennes död.

Å nej! Varför startade du tråden om du redan bestämt dig?

Var inte en typisk konflikträdd svensk!

Då är inte det inte din mamma som gjort dig arvlös (hon försökte) utan du som inte kräver din rätt och därmed gör både dig själv och dina barn arvlösa.

Fråga dina barn vad de tycker. Slår vad om att de heller vill att du kräver din laglott (som du ju kan ge dem om du inte behöver den själv) än att du viker dig för dina syskon, som du ändå tror att du inte kommer att ha så mycket kontakt med i framtiden.

Vadå krig förresten? Det är ju bara att kräva din laglott. Kommer din syskon att skälla på dig? Klarar du inte av att uthärda det för dina barns (och rättvisans) skull? Är det var du vill föra vidare till dina barn, om någon är irrationell och bråkig så ska man låta den vinna? De oresonligaste får sin vilja fram.