"Ung och dum" är det återkommande mantrat i tråden. När jag läser det TS skriver, till exempel att hon betraktar mammans högst rimliga krav som "tjat", får jag en annan bild. Att dessutom hoppa i säng med svågern och på allvar tro att ett "förlåt" skulle ställa allt tillrätta är inte bara dumhet utan tyder på något annat, diagnos av något slag. Om nu TS lider av en lindrigare funktionsnedsättning är det ju väldigt illa att svågern utnyttjat den, den största skulden här vilar på honom. Han ska inte dricka sprit med någon som uppenbarligen inte har fullt förstånd, det borde han hålla sig för god för. Nu har han fått ta konsekvenserna av sitt handlade och blev utkastad med huvudet före. Nu är systerns äktenskap i spillror och TS hemlös i det närmaste. Hon får väl böna och be "morsan" om husrum mot att hon utfäster sig att storstäda och fortsättningsvis dela hushållsarbetet, såsom en myndig person förväntas klara av, det vill säga om inte en diagnos är ett faktum. I så fall behöver TS boendestöd och en bostad genom kommunens försorg. Ponera att TS är normalbegåvad och just lämnat gymnasiet, förhoppningsvis med godkända betyg i alla ämnen. Hon ska då börja plugga på högskola och där handlar det om eget ansvar för studierna, det är inte som på gymnasiet. Att sköta sig i fortsättningen i alla avseenden är ett sätt att bli tagen till nåder i släkten, om inte en diagnos kräver andra åtgärder förstås.
Det jag ville ha sagt, är att det upplägget du pratar om är inte gemensam ekonomi, för det bygger på ett helt annat tankesätt
Men jag har ju ingen bättre ursäkt så då får det bli så.
vadå tacka henne för att hon skickar ut mig.
jag har tagit mitt straff
Förra gången TS startade en tråd så handlade den om att hon hade varit otrogen (surprise!) och därför var osäker på om det var hennes egen killes barn hon nu var på smällen med.
Retoriken och bristen på självinsikt i övrigt identisk.
