Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Det har det visst det. Så länge dottern bor hemma så kan TS och mannen inte flytta ihop. Och eftersom dottern bor gratis så vill hon inte flytta. (Att hennes far inte kan flytta ihop med TS då är säkert en bonus.)

Säg till särbon att han gör henne en björntjänst. Hon blir aldrig vuxen på riktigt om han behandlar henne som ett litet barn som får bo gratis.

Det verkar inte heller som den mannen är så angelägen om att flytta ihop med TS när han inte vågar ställa några krav på dottern. 

Min dotter flyttade hemfrån när hon var 18 år. Först till studentboende, sedan i olika tillfälliga lägenheter där flera andra ungdomar bodde.

Men så behövde hon inte stanna hemma för att hindra sin fars särbo att flytta in... Hon ville ut i världen och uppleva saker.

Han har ju helt förstört dottern med sitt curlande, så hon vägrar att bli vuxen.

Om hon ska ha ett eget rum i er framtida lägenhet, så blir det ju ingen skillnad, hon är fortfarande hans prio nr 1 och du slipper henne inte. Det vore i så fall bättre att ni alla bodde i huset, mera plats.

Ska ni ha två gästrum i er nya lägenhet, ett för när dina barn hälsar på, och ett där dottern bor mer el mindre permanent? För inte kommer hennes far att tillåta att hon körs bort för att dina barn ska hälsa på.

Så du hade velat ha en pappa som daltade med dig, lät dig bo i huset utan att betala och t o m lät dig sova i hans säng? En pappa som gick miste om att få bo ihop med en partner för att ta hand om dig trots att du var vuxen och tjänade egna pengar?

"Bry sig om" betyder inte att offra sitt eget liv och inte låta barnet bli vuxet.

Så du hade velat ha en pappa som daltade med dig, lät dig bo i huset utan att betala och t o m lät dig sova i hans säng? En pappa som gick miste om att få bo ihop med en partner för att ta hand om dig trots att du var vuxen och tjänade egna pengar?

"Bry sig om" betyder inte att offra sitt eget liv och inte låta barnet bli vuxet.

Jag tycker alla tre gör konstiga val, tvärtemot sina egna intressen.

1. Dottern som klamrar sig fast vid sin pappa för att hon inte vill bo ensam. Ska hon bo med papsen (helt eller delvis) hela hans liv? Vad gör hon den dag pappa dör?

Med reservation för att dottern kan vara psykiskt sjuk eller funktionshindrad. Men då borde hon konsultera en terapeut. Kanske bo på något slags kollektvboende.

2. Pappan som inte vill låta dottern bli vuxen. Det minsta han borde gjort är att kräva att hon betalar för sig i stället för att låta henne leva på honom som en parasit eller ett litet barn. Hur ska hon någonsin bli vuxen och kunna få ett normalt förhållande? Ingen sambo kommer någonsin att skämma bort henne som pappan gör.

Samtidigt saboterar han sitt eget förhållande. Men hittills har han lyckats hålla kvar sin särbo med tomma löften.

3. TS som egentligen inser att hennes särbo aldrig kommer att prioritera deras förhållande. Även om mannen och hon flyttar ihop i en trea, så flyttar dottern med, antagligen behöver hon inte betala för hyra och mat då heller. Och då har TS ingen chans att fly till sitt eget; hon har inget eget.

Varför hänger TS kvar vid mannen, likt en älskarinna till en gift man som alltid lovar att lämna sin fru men aldrig gör det? Om 10 år så kommer inget att ha förändrats förutom att alla har blivit ännu äldre.

Jag vet inte vad denne man har för fantastiska egenskaper som får TS att hålla fast vid honom. Berätta att du hädanefter ser honom som en KK, och en KK behöver man inte vara trogen mot. Ut och dejta! Eller bor ni på en väldigt liten ort så urvalet av män är väldgt begränsat?

Den här frågan har TS redan fått svar på:

Är det normalt att vuxna barn bor hemma så länge nuförtiden?

Ja, det är normalt om man bor i en storstad där det är svårt att få bostad, om man studerar eller är arbetslös. Nej, det är inte normalt om man har jobb och det är lätt att få bostad.

Nej, det står iofs inte att hon sover i pappans säng. Men hon vill hursomhelst inte sova ensam. Antingen sover de i samma säng, i samma rum eller i samma hus. Vilket betyder att om pappan flyttar ihop med TS, så flyttar dottern med eftersom hon vill sova i samma hus/lägenhet som pappan. Det är inte bara att hon är rädd att sova ensam i ett hus/lägenhet, det är absolut pappan som måste dela hus/lägenhet med henne. Hon vägrade att flytta ihop med sin pojkvän. Hon offrade alltså ett vuxet förhållande för att få fortsätta leva som ett barn.

"Hon vägrar sova ensam, så han kan aldrig sova över hos mig heller" 

Det låter som du är svartsjuk/avundsjuk på din efterträdare som får "det bästa" med denne man. (Jag undrar jag, vad som är så bra med honom som kan uppväga att han inte förmår behandla sin dotter som vuxen).

Han kommer att köpa en trea och han och dottern flyttar in. I bästa fall köper han en egen lägenhet till dottern också, men hon är alltid välkommen till hans lägenhet när hon vill. Vilket betyder att hon mestadels är hemma hos pappsen.

Så hans sambo tvingas bo ihop med den vuxna dottern, är det något att avundas?

Har ni någonsin rest bort tillsammans, du och din särbo? Nej, det går väl inte, då måste ju dottern tillbringa natten ensam. 

Även om du kastat bort tio år på att vänta på denne man, behöver du inte kasta bort resten av livet.

Vad väntar du på, att ni bägge ska bli så gamla att ni kan flytta in på ett äldreboende tillsammans? Dit kan iaf inte dottern följa med. Såvida hon inte blir förtidspensionär pga diverse psykiska problem.

Det var ju DU som fick flytta, det är poängen. Hon stannade kvar i huset med sin pappa, även efter att blivit myndig och fått jobb.

Det kommer att bli likadant i lägenheten. Det blir DU som får flytta när det blir outhärdligt. Han kommer inte att kasta ut sin dotter.

Alltså bör du inte släppa din lägenhet, då riskerar du att bli bostadslös.