Han gör inget om jag inte sätter hårt mot hårt

Ursäkta men vad f*n håller du på med? Ditt beteende skadar er båda två, skit i idioten och separera så klart!

Självklart tar min man ansvar för SITT hem och SINA barn. Det är inte bara mitt hem och mina barn, utan hans också.

Vi delar inte allt 50/50, men båda gör ungefär lika mycket totalt sett, om man räknar ihop arbete och fritid.

De flesta andra män jag känner tar också ansvar, vad jag vet. De som inte gör det är numera ex.

Vad hittade du ditt stolpskott till man? Märkte du inget innan du skaffade barn med honom? Delade ni på hushållssysslor och annat innan barnen kom, men sen slutade han plötsligt?

Till våra barns föräldramöten kommer både mammor och pappor. Men visst, det är fler mammor. Men det är ju inte relevant i sig, utan helheten.

Hur menar du att mitt beteende skadar oss båda? 

Känns det som att du är särskilt lycklig av att behöva vara en tjatkärring...? Tror du att han är särskilt glad av att vara i en relation med en sådan person...? Tror du öht att detta kommer att 1) förändra hans beteende och 2) ge er en fin relation...?

Tyvärr märktes inte det då nej. Vi hade dock endast varit ihop 1,5 år innan jag blev gravid och under den tiden skötte han sig exemplariskt och tog mycket ansvar för husdjur, hem osv. Sen slutade han. 

Det var tråkigt att höra. Då kunde du omöjligt ha förutsett hur det skulle bli.

Frågan är varför han har förändrats så drastiskt. Det är en sak att bli lite bekväm, eller att man har olika åsikter om hur saker ska göras eller hur noga det är osv. Men din man verkar inte ta ansvar alls. Inte för sina barn heller? Han verkar ha abdikerat både som förälder och partner.

Kan han ha fått någon form av depression, eller att livsomställningen med familj och barn blev för mycket för honom? Det är absolut ingen ursäkt för hans beteende, men det kan vara en förklaring. I så fall kan han behöva söka hjälp.

Eller kan det vara så illa att han först efter att barnen kom visade sitt rätta jag? Att hans mogna och ansvarsfulla sida innan, bara var en fasad, ett spel för gallerierna?

Något har ju uppenbarligen hänt. Antingen är han inte sig själv längre, eller så är han just det. 

Vilken idiot!! Beklagar din situation. Hur är hans familj, föräldrar, syskon? Funderar på hur man växt upp om man bara skiter i allt ansvar?

Oavsett. Tycker också du ska lämna faktiskt. Alternativ familjeterapi om ni inte redan testat det.

Din man är en mebis, lämna honom och lev lycklig. Säg konsekvent till förskola och skola att de får ta det med pappan på hans veckor, stäng av din mobil på arbetstid under hans veckor, de kommer att fatta i sinom tid.

Och säg sen till hans föräldrar att de gjorde ett dåligt jobb och borde skämmas för den lata oengagerade avkomma de släppte ut i världen.

Och du plockade bara upp där han slutade, och så skaffade ni fler barn??

Varfor borjar ni inte dela lite mera på allt, så han slipper ta allt med barnen och du slipper ta allt med hemmet?

Det hände inte pang bom. Man kan säga att han avvecklade sig själv mer och mer allt eftersom kraven ökade och det blev mer att göra. Det är de tre senaste åren det mer och mer har gått utför. Jag hade aldrig skaffat barn med en som betedde sig som han gör i dagsläget. 

Vem påstår att han tar allt med barnen? Han tar bara en bråkdel. Jag tar fortfarande ALLT med dusch, hårtvätt, tandborstning, toabesök (all omvårdnad alltså) samt en hel del annat. Han tar läxläsning med ett barn, föräldramöten (pga att det krockar med matlagning och diverse bestyr med barnen). Går jag iväg på ett föräldramöte och lämnar honom med barnen så har de varken ätit middag eller gjorts iordning för natten när jag kommer hem. Dessutom rivit fram allt eftersom han låter dem härja loss då han sätter sig framför datorn och vänder ryggen till bara. Jag har försökt dela upp på annat sätt, men han är inte villig till det. Han gömmer sig också mycket bakom att han inte kan. Barnen gillar t ex inte alls hans mat då han har så starka kryddor i och vägrar anpassa. 

Han har en bror som lever ett ganska bekymmersfritt liv med välbetalt jobb, ung flickvän som han mest reser tillsammans med och städhjälp, så det inte riktigt att jämföra. 

Hans föräldrar är dock väldigt bakåtsträvande, ett svenskt par i 60-årsåldern. Där mamman tar hand om en förvuxen bebis till man och slår knut på sig själv. Mannen kan inte ens koka pasta själv och när hon åker på konferens på jobbet måste hon frysa in matlådor åt gubben. Bilen och gräsmattan är dock hans ansvarsområden. 

Haha hellt Otroligt. Bra att du sätter ner foten. Kanske ska bara ändra tonen eller sätta dig ner och berätta hur det känns. Lägga upp en gemensam överenskommelse om hur ni vill ha det. Det är ju  tur att just föräldramöte är 1 gång per år så då kan han ta ett och sen tar du nästa gång. 

Jag har en väldigt trött man just nu (enligt honom själv) men han somnar i fåtöljen och sen sitter uppe sent för han kan ju inte somna sen. Klagar sen på att jag är helt slut när han vaknar efter sin ?vila på 2h? när allt är fixat och barn sover. Men jag är ärlig och går och lägger mig och om han frågar så ja man är ju rätt trött efter en dag på jobbet och vila det vill jag göra nu imorgon kanske när det är din tur att ta mat och barn så ska jag lägga mig i soffan och villa lite så jag orkar se på film tillsammans det skulle va jätte mysigt?.inte sant?

Här om dagen slängde han ut sig att, om jag orkade kunde jag ju slå in paketet till ett av våra barn (har 3 st) För han var sååå trött, han fick till svar. Ja älskling om jag orkar så ska jag göra det?
Han fattade inte först utan slängde ur sig då?ja jag har ju faktist fixat presenten (beställt på nätet och hämtat ut det på arbetstid) men då svarar jag ?Jag slog in alla paketen som jag hade fixat igår så jag är rätt trött nu så jag kommer inte att orka slå in något mer.? Han låg i soffan helt tyst?och slog in paketet dagen där på?

 

värst vad många som hackar på ts här. 

killen är en mansbebis. separera och må bättre. Alternativt parpterapi OM han genuint vill det.