Han gör inget om jag inte sätter hårt mot hårt

Jag och min sambo har barn ihop och jag är så fruktansvärt less på att alltid behöva tjata och tvinga honom till saker. Jag måste vara extremt hård och sätta hårt mot hårt för att han ska göra saker som gäller barnen, och oftast när han har gjort något så är det under protester och klagomål. 

Jag vägrar göra allting själv, tycker gott och väl att han kan ställa upp på sina barn eftersom vi är två föräldrar. Jag har testat att säga till snällt, men då hamnar allting på mig, så då ändrade jag strategi och säger numera till på skarpen. Säger till honom att om han inte går på föräldramötet så mejlar jag till läraren och säger att ingen av oss kan komma. Då blir han tvingad att gå och när han kommer hem fräser han åt mig, säger att det bara var en massa mammor där och att jag borde ställa upp för mina barn på samma sätt som andra mammor. (Jag lagar all mat, städar, tvättar och sköter så gott som allt annat hemma, men enligt honom är det uppenbarligen inte något värt.) Han anser numera att han gör allt eftersom jag tvingar iväg honom på föräldramöten, att hjälpa barnen med läxor, gå på läkarbesök, följa med på fritidsaktiviteter osv. Om barnen ska ha kalas så måste jag säga till honom att vara delaktig och fixa med förberedelser han också, annars blir det inget. Och anledningen till att jag inte ställer upp på lika mycket längre är att jag helt enkelt inte räcker till sedan jag började arbeta heltid. Jag har varken orken eller tiden. 

Jag orkar inte hålla på såhär! Det är så otroligt uttröttande att behöva kräva saker och bli elak för att han ska ställa upp på sånt som egentligen ska vara självklart. 

Är det fler som har det såhär? Hur är andra män, ställer de upp frivilligt eller är det också lata och vill helst av allt bara slippa undan till varje pris?