Glädjen med djur och sorgen när dom dör.

Jag har valt att för nu avstå fler djur. Fick ta bort min älskade katt för ett antal år sedan och den sorgen var så stark att jag inte känner att jag vill möta en liknande igen. Innan jag känner att längtan är så stark att jag är beredd till det avstår jag egna djur.

Känner igen det där, sorgen är lika stark som efter en anhörig, men sorgen är annorlunda. Det jobbigaste är om omgivningen inte riktigt förstår att man sörjer. När de förminskar ens känslor.
Men man går vidare och tänker oftare på de trevliga minnen man har av sitt djur. Någonstans där börjar man att fundera på att skaffa ett nytt, inte en ersättning, för det går inte, utan ett nytt.

Så tråkigt! Men jag kan förstå det. Var själv djurllös i flera år. Man kan umgås med andras djur, vara vakt och så. Det blir mer light när man inte har ansvaret. 

Så tråkigt! Men jag kan förstå det. Var själv djurllös i flera år. Man kan umgås med andras djur, vara vakt och så. Det blir mer light när man inte har ansvaret. 

Ja, man får ju på något sätt förstå att omgivningen inte förstår? mänga gillar ju inte djur. 

Jag tittar mycket på bilder och filmer nu, det är så många fina minnen. Blir en bearbetning. Men en så total chock, så ledsen. Alldeles för ung häst. Tror det verkligen bidrar till att det känns så otroligt tungt, att det kom så totalt oväntat.

Jag brukar tänka att jag fasar för den dagen min hund kommer dö. Jag älskar den som mitt barn, den är en del av familjen. 
Den är gammal nu men fortfarande frisk och pigg men dagen kommer ju närmre och närmre såklart. 
Tror inte jag kommer ha någon mer hund efter det.

Vi har alltid haft djur i familjen och det är alltid en stor sorg när de lämnar oss. Men på något sätt läker såren och nya individer kommer in i vårt liv och hjälper oss vidare.

Ja. Sorgen är jättetuff, men för mig ?värt det? dvs det förtar inte att jag fortfarande vill ha djur. 

Hundar kommer ju väldigt nära en eftersom de bor med oss människor och blir så beroende av oss på något sätt. Det blir en mycket närmare relation än med tex häst, kanin eller katt (beroende kanske på hur man har katt, jag har bara egen erfarenhet av utekatt /stallkatt, dom är ju väldigt självständiga).

En av våra familjehundar dog när jag var 15. Minns sorgen som fullkomligt förlamande. 

Jag hoppas din hund får vara pigg och frisk ett tag till. ❤️

Jättejobbigt när djur dör. Många är personligheter och jag minns speciellt katterna vi hade. Det känns vemodigt att tänka på dom, samtidigt som jag ler när jag minns många roliga ögonblick. Hur knäppa och gosiga de var.

Jag var utan egna djur i över 5 år. Men vi hade åtaganden med andras hästar. Lite lättare, några dagar i veckan, inte fullt ansvar, inte lika tungt ekonomiskt. Så jag har aldrig släppt djuren.

Just nu har vi bara kaniner. Många kanske tycker att det är fåniga djur? Men dom är pigga, busiga, sociala, nyfikna och samtidigt självständiga.

Hund och katt kan jag inte ha då jag tyvärr blivit allergisk i vuxen ålder. Men är helt övertygad om att jag kommer ha häst igen. Trots att det var så otroligt tufft med hästen som nyligen blev tvunget att tas bort. Så ung, så oväntat.

Ja. Det blir en sorts vemodig glädje, förstår precis vad du menar. När vår hund dog när jag var 15 var jag helt förkrossad 💔 men över tid tar ljusa minnen över.