Glädjen med djur och sorgen när dom dör.

Jag har valt att för nu avstå fler djur. Fick ta bort min älskade katt för ett antal år sedan och den sorgen var så stark att jag inte känner att jag vill möta en liknande igen. Innan jag känner att längtan är så stark att jag är beredd till det avstår jag egna djur.

Jag har valt att för nu avstå fler djur. Fick ta bort min älskade katt för ett antal år sedan och den sorgen var så stark att jag inte känner att jag vill möta en liknande igen. Innan jag känner att längtan är så stark att jag är beredd till det avstår jag egna djur.

Känner igen det där, sorgen är lika stark som efter en anhörig, men sorgen är annorlunda. Det jobbigaste är om omgivningen inte riktigt förstår att man sörjer. När de förminskar ens känslor.
Men man går vidare och tänker oftare på de trevliga minnen man har av sitt djur. Någonstans där börjar man att fundera på att skaffa ett nytt, inte en ersättning, för det går inte, utan ett nytt.

Jag brukar tänka att jag fasar för den dagen min hund kommer dö. Jag älskar den som mitt barn, den är en del av familjen. 
Den är gammal nu men fortfarande frisk och pigg men dagen kommer ju närmre och närmre såklart. 
Tror inte jag kommer ha någon mer hund efter det.

Vi har alltid haft djur i familjen och det är alltid en stor sorg när de lämnar oss. Men på något sätt läker såren och nya individer kommer in i vårt liv och hjälper oss vidare.

Ja. Sorgen är jättetuff, men för mig ?värt det? dvs det förtar inte att jag fortfarande vill ha djur. 

Jättejobbigt när djur dör. Många är personligheter och jag minns speciellt katterna vi hade. Det känns vemodigt att tänka på dom, samtidigt som jag ler när jag minns många roliga ögonblick. Hur knäppa och gosiga de var.