Glädjen med djur och sorgen när dom dör.

Känner igen det där, sorgen är lika stark som efter en anhörig, men sorgen är annorlunda. Det jobbigaste är om omgivningen inte riktigt förstår att man sörjer. När de förminskar ens känslor.
Men man går vidare och tänker oftare på de trevliga minnen man har av sitt djur. Någonstans där börjar man att fundera på att skaffa ett nytt, inte en ersättning, för det går inte, utan ett nytt.