Tonåring, hur hantera?

Hur gärna du än inte vill så är det så att vill hon ha sex och har bestämt sig för det så kommer hon ha det ändå fast med sämre förutsättningar och större risker... bättre då att vända på det och ha samtal om samtycke och preventivmedel och vikten av att vara rädd om sig . Risken är ju annars att OM det händer något även om så bara något litet  är du den sista hon vill anförtro sig åt .
Gör hon slut med denna kille kommer det raskt en ny kille.. det går inte heller att ha nån form av regel kring. 

Jag tänker att ni nånstans måste välja era strider. Vissa strider kommer ni inte vinna och då måste ni nånstans förbereda er på olika konsekvenser och stå för dom. I vissa fall spelar vinsten inte så stor roll och då släpper man det bara. 

När jag hade liknande diskussioner med mina föräldrar och även mina egna barn  så ökade istället insatsen och resultatet blev värre val som eskalerade snabbt. Och den spiralen måste man bryta. Vad kan man gå med på. Vad är inte förhandlingsbart och vad har blivit en fråga om principer och prestige. 

Det bästa du kan göra är att säga till henne att du respekterar hennes val och tryck på vikten av att använda kondomer, ge henne ett paket och säg att du gärna hjälper till att köpa fler om hon behöver.

Jaha tänker nog en del, ska vi nu uppmuntra 14-åringar att ha sex?!? Nej, men i det här fallet kommer hon revoltera otroligt mycket mer om du försöker sätta käppar i hjulet och "begränsa" henne ännu mer. Det kan få katastrofala följder. Dessutom är hon väl snart 15 år och då bestämmer hon själv ändå, så varför skapa större problem än ni redan har?

Telefonen brukar vara en bra grej att börja med. 

Hon får ha den så länge hon sköter skolan och de tider ni har bestämt. Annars får hon inte ha den och kan inte heller kontakta sin kille. 

Bjud även in killen och förklara för honom att dottern måste sköta skolan och komma hem i tid annars blir det begränsningar i kommunikationen. Jag skulle även kontakta killens föräldrar och upprepa samma sak så att alla är införstådda med vad som gäller.

Det gäller nog att hålla kraven till ett minimum och släppa på annat så att det inte blir överväldigande och för mycket bråk. Din dotter håller just nu på att frigöra sig från er och vissa barn gör det med mer emfas än andra. Det är tufft och man känner sig ofta otillräcklig. 

Detta med sex är viktigt att prata om, att se till att hon har skydd och att hon tar ansvar. Ska man leka vuxen så får man också se till att vara ansvarsfull. Det är endast ett år tills hon är på rätt sida om lagen, men såklart finns det många som startar ett sexliv innan dess. Vi utvecklas i olika takt. Förstår att du har panik. 

Jag skulle nog börja i andra ändan och fundera ett tag på varför denna revolt blivit så stor, har eskalerat så fort och vad som egentligen ligger i grunden för beteendet.  
Ingen tonåring revolterar utan anledning.  

Hur mår hon? Hur har ni det som familj? Hur är skolsituationen? 

Det är ju rätt meningslöst att börja stolpa upp regler och principer om man ändå nånstans inte tar in eller inte förstår orsaken till ett beteende.  

Om jag ska vara uppriktig så tror jag hennes beteende och revolt beror på min man (pappan) som är väldigt hård/sträng och väldigt kritisk och har ett kränkande sätt på hur han tala och är mot barnen och mig. 

Då är hennes beteende en direkt konsekvens av hur ni har det hemma. 
Det måste du lyssna på . Hon ropar på hjälp. 

Då är det ju egentligen inte er dotter som är problemet. Men jag förstår att det är en tuff sak att ta itu med. 

Det är ju så att ju hårdare vi hålls, desto mer måste vi ta i för att frigöra oss. 

Det har varit turbulent med bråk och tjafs hemma. Diskussioner om separation fram och tillbaka. Hans förståelse för en tonårings beteende har varit bristande och det var alltid han som skulle sätta sista ordet och vara den som bestämmer. Få en att känna skuldkänslor och att det alltid är någon annan som orsakar bråk och osämja. Kommer med negativa kommentarer, kritiserar och ifrågasätter allt från klädval, var, när, hur men vem. Helt enkelt vill ha kontroll. Han klandrar mig som förälder att jag ställer upp för mycket för barnen, skjutsar Och skämmer bort dem. Jag har funnits för mina barn 100% dygnet runt om det behövts. Varit utbränd tidigare och tror att det beror på hans beteende men enligt honom beror det främst på att jag ställer upp för mycket. Jag har försökt hålla familjen ihop då han oftast var frånvarande pga renoveringar och investeringar i projekt hemma. Hans förklaring är oftast hur mycket han offrar sig för att vi ska ha det bra, hur mycket han ger med inte får uppskattning för det, att barnen är bortskämda mm. Utmålar sig som ett offer och lägger skulden på antingen barnen eller mig. Emellanåt är han jättesnäll och go men det kan svänga väldigt snabbt om man gör nåt som inte passar honom. Jag har pendlat under ett decennium på att lämna och stanna. Lyckats aldrig bryta mig loss då han till slut fått mig att tro att det han säger är så. Ångesten att jag orsakat mina barns dåliga beteende och hälsa äter upp mig, att jag som mamma borde satt ner foten. 😢 Men har varit så förstörd psykiskt många gånger. 

Du rekommenderar att hon ska förberedas på att bli våldtagen?

Skämt å sido men det är så lagstiftningen ser ut. Om inte annat är det taskigt att sätta killen i situationen att riskera att dömas för våldtäkt på barn. Som det kommer stå i hans papper om de har sex och det kryper fram.

Har de sex ändå är det en sak. Men jag tycker inte att man ska uppmuntra saken eller ge ett indirekt godkännande.

Om en 16åring visade intresse för något av mina barn när det var 14 hade jag satt stopp så fort jag hörde om det. 
Om 16åringen har sex med 14åringen så begår han en våldtäkt.
Om inte 14åringen hade lyssnat hade jag talat om för 16åringen att om han inte låter 14åringen vara ifred så polisanmäler jag för grooming.