Inlägg från: Anonym (Eli) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Eli)

    Tonåring, hur hantera?

    Hej, är förälder till två tjejer Som är 18 respektive 14 år gamla. Vi är i en fas med vår yngre dotter som vi är i ständig fight om allt från telefonanvändning, mat, sovtider, skolansvar mm. strax innan hon fyllde 14 så blev hon ihop med en kille som är 16 och är nu superkär. I början tänkte vi att det är liten barnförälskelse som går över snart. Nu har det gått 6 månader oc jag märker att det blir seriöst och att temat om sex blir aktuell. Hon är det omogen och ganska naiv, vill gärna hävda sig, hamnar i konflikt med storasystern och  med oss som föräldrar. Tänjer på gränserna och tycker att vi begränsar henne med irrgångar trots av vi försöker hålla oss inom ramen för det som är rimligt för en 14 åring. Hon hamnar I konflikt med oss så fort hon inte får som hon vill, tjatet blir utan något stopp och vi känner oss helt maktlösa som föräldrar. Hon har släppt på skolansvaret och har inget engagemang i det. Vi har försökt begränsa umgänget med pojkvännen med tanke på hennes ålder med hon har inga planer på att göra slut. Jag är rädd att hon ska ha samlag innan hon är mogen för något sånt. Vill helst att hon ska bryta upp relationen då allt fallerat och kretsar kring det, kompisar och utegångar. Jag har börjat gå på samtal på Barn och ungdomsgängen med henne i hopp om att vi ska få hjälp för att hantera situationen med hennes utbrott och beteende. Desperat efter tips, tankar om hur man kan handskas med en 14 åring som tror att hon vet bäst. Hjälp! 

  • Svar på tråden Tonåring, hur hantera?
  • Anonym (Eli)
    Fjäril kär skrev 2024-05-21 11:36:19 följande:

    Jag skulle nog börja i andra ändan och fundera ett tag på varför denna revolt blivit så stor, har eskalerat så fort och vad som egentligen ligger i grunden för beteendet.  
    Ingen tonåring revolterar utan anledning.  

    Hur mår hon? Hur har ni det som familj? Hur är skolsituationen? 

    Det är ju rätt meningslöst att börja stolpa upp regler och principer om man ändå nånstans inte tar in eller inte förstår orsaken till ett beteende.  


    Om jag ska vara uppriktig så tror jag hennes beteende och revolt beror på min man (pappan) som är väldigt hård/sträng och väldigt kritisk och har ett kränkande sätt på hur han tala och är mot barnen och mig. 
  • Anonym (Eli)
    Fjäril kär skrev 2024-05-21 15:06:58 följande:
    Då är hennes beteende en direkt konsekvens av hur ni har det hemma. 
    Det måste du lyssna på . Hon ropar på hjälp. 
    Det har varit turbulent med bråk och tjafs hemma. Diskussioner om separation fram och tillbaka. Hans förståelse för en tonårings beteende har varit bristande och det var alltid han som skulle sätta sista ordet och vara den som bestämmer. Få en att känna skuldkänslor och att det alltid är någon annan som orsakar bråk och osämja. Kommer med negativa kommentarer, kritiserar och ifrågasätter allt från klädval, var, när, hur men vem. Helt enkelt vill ha kontroll. Han klandrar mig som förälder att jag ställer upp för mycket för barnen, skjutsar Och skämmer bort dem. Jag har funnits för mina barn 100% dygnet runt om det behövts. Varit utbränd tidigare och tror att det beror på hans beteende men enligt honom beror det främst på att jag ställer upp för mycket. Jag har försökt hålla familjen ihop då han oftast var frånvarande pga renoveringar och investeringar i projekt hemma. Hans förklaring är oftast hur mycket han offrar sig för att vi ska ha det bra, hur mycket han ger med inte får uppskattning för det, att barnen är bortskämda mm. Utmålar sig som ett offer och lägger skulden på antingen barnen eller mig. Emellanåt är han jättesnäll och go men det kan svänga väldigt snabbt om man gör nåt som inte passar honom. Jag har pendlat under ett decennium på att lämna och stanna. Lyckats aldrig bryta mig loss då han till slut fått mig att tro att det han säger är så. Ångesten att jag orsakat mina barns dåliga beteende och hälsa äter upp mig, att jag som mamma borde satt ner foten. 😢 Men har varit så förstörd psykiskt många gånger. 
Svar på tråden Tonåring, hur hantera?