Morfar är inte biologisk morfar, berätta eller inte?

Jag är för att berätta,  men det är ju hans mammas familj det handlar om, och vi är skilda sen många år.
Blir väl inte så bra om jag kör över henne och hennes familj genom att berätta.

Han vet inte.  De har alltid varit mormor och morfar och han har inte haft någon anledning att tvivla på det.
Är det min skyldighet att berätta trots att hans mamma inte vill? 

Hur har man ens lyckats hålla det hemligt med tanke på hur sent morfar kom in i bilden?? Är tråden seriös eller?

Vad menar du?   Mormorn och morfar flyttade ju ihop ett antal år innan pojken föddes.    De bodde redan tillsammans när jag och mitt ex träffades för många år sedan. 
Tråden är seriös. 

Har sonen aldrig fått se på bilder från sin mammas barndom/ungdomstid? Eller att hon har berättat om sin barndom? Eller att morfar berättat nåt ur sitt liv som vuxen?

Jag tycker du ska börja prata lite med din son, kan ju vara så att han uppfattat att det är tabu att prata om att morfar inte är biologisk morfar. 

Nej det tror jag inte att han har sett.   Om hon berättat om sin barndom vet jag inte.  
Jag har försökt lite försiktigt att fråga honom om han undrar varför morfar inte har samma efternamn som hans mamma och mormor?      Det har han inte undrat över alls, och det är väl inget konstigt,  fick jag till svar.

Jag är också förvånad att ni inte har berättat, och tycker ni bör göra det. Man kan ju lägga tonvikten på att även om han har morfarsrollen för barnet är han inte din/mammans biologiska far. 

Ja, då håller jag med om att det inte är din roll att berätta.

Min äldsta dotter adopterades bort när hon föddes av sin mamma som aldrig berättade för mig att hon var gravid (ons efter en studentskiva i mitten på 80talet). Vi lärde känna varandra för 4 år sen när hon var höggravid med sitt första barn. Hennes adoptivföräldrar har skillt sig och hennes adoptivmamma har en ny man. För barnbarnet har det resulterat i att han har 3 morfäder. Adoptivmammans nya, Adoptivpappan och jag som är den biologiska då. Barn har inga problem med sånt. Men för att skilja på oss är vi morfar Olle då i mitt fall...

Du ska inte berätta. Däremot tycker jag att du ska fortsätta uppmana mamman att göra det. 

Det är bara jättekonstigt att ingen sagt något. Vi har diverse styvföräldrar och även adoptioner i vår släkt och det har alltid varit helt öppet och en naturlig del av livet och samtalen inom familjen. Att aldrig ha pratat om mammans uppväxt, tittat på foton etc låter konstigt, men uppväxten kanske inte var så rolig? 

Mammans familj, hennes beslut. 

Jag fick reda på att min morfar inte var min biologiska morfar när jag var 12-13. Jag tyckte faktiskt att det var lite jobbigt, mest för att jag blev orolig att han inte egentligen gillade mig för att blodsband saknades. En onödig oro. Vår relation har alltid varit och är fortfarande nära, men som barn hade jag svårt att förstå att han alltid vetat och därför alltid bara varit underbar för att han kunde/ville. Mamma och mormor kände sig tvungna att berätta då min farmor propsade på detta och typ hintade om det till mig i samtal. 

I mitt fall var också den biologiska morfadern rätt värdelös och inte en del i min mammas liv sedan 10 års åldern typ. Dock så kallar hon faktiskt morfar för pappa då han kom in i hennes liv då hon var tonåring och axlat den rollen. Tror t o m de skrivit en adoption.

Men jag hade väntat tills barnet var stor nog för hela historien om den biologiska morfadern- för min del har den delen kommit pö om pö då det fanns både missbruk och misshandel i bilden. Så jag förstår om mamman vill avvakta och tycker hon ska få berätta. 

Här är det också styvföräldrar inblandat, då vi skilde oss när sonen var fyra år, och efter det har både jag och hans mamma gift om oss och fått halvsyskon till sonen.   Inget konstigt med det.    Jag håller med om att det är jättekonstigt att det hållts hemligt att morfar inte är biologisk. 

Jag misstänker att mamman aldrig kommer att berätta frivilligt.    Han är verkligen en fantastisk person,  ställer alltid upp för alla, väldigt sympatisk.   Alla barn (och vuxna) älskar honom och han har alltid varit morfar för sonen.   Jag har absolut inget emot det,  men jag anser  ändå att sonen ska veta sanningen.  Det påverkar ju inte att han har varit och är en jättebra morfar, om än inte biologisk. 

Vet du varför morfarn vill hålla detta hemligt?

Jag har aldrig hört att morfar vill hålla det hemligt.   När sonen föddes frågade han och mormorn om det var ok att kalla honom för morfar, och det var det ju.
Sen har det inte pratats mer om det.    Min sons mamma har fått två barn till i sitt nya äktenskap, och de tror också att det är biologisk morfar.    De är förvisso yngre än sonen, 5 och 7 år.