Morfar är inte biologisk morfar, berätta eller inte?

Spelar väl ingen roll egentligen? Han är väl morfar för grabben och kan få förbli så?

Jag tycker att man måste berätta sådant, för det handlar ju om barnets identitet (det är viktigt att veta varifrån man härstammar), arv (både pengar, prylar och arvsanlag), släkttavla o.s.v.. Tänk om barnet vill släktforska i framtiden! Detta har inget med mannens morfarsroll i praktiken att göra.

Dock är det frågan NÄR man ni ska berätta. När ni har väntat så här länge, kanske ni lika gärna kan vänta tills barnet fyllet 18. Det blir en naturlig gräns så att säga.

Finns ingen anledning att vänta med att berätta. Risken finns att han blir besviken ju äldre han blir. Vi berättade tidigt för våra barn att deras morfar och farfar inte var våra pappor men att det ändå var deras morfar och farfar. När de var kanske 3 och 5 år. Har alltid vart naturligt för dem och relationen har varit djup och innerlig. Tror iaf att mina barn hade blivit besvikna att få veta i vuxen ålder. Som nån skrev, tänk om han vill släktforska. DÅ lär han bli arg och besviken på er. 

Ja det borde ni ha berättat för länge sedan. Jag är snarare förvånad att ni inte berättat för flera år sedan! Förutom att jag anser att det har en moralisk aspekt att faktiskt veta sanningen om sin släkt så har det också rättsliga följder med arv mm. Har ni aldrig tänkt på att han kanske vill släktforska i framtiden, eller bara en sån sak som att träffa "släktingar" från morfars sida? Innan du säger att det finns noll levande personer där så finns det som sagt ändå att hitta via släktforskning. Snacka om chocken om några decennier liksom... Kul att veta att hela ens familj ljugit om en så viktig sak!

Men varför har ni inte berättat det tidigare?

Jag berättade för mitt barn att hennes morfar inte var min biologiska pappa när hen var ca 7-8 år i samband med att vi pratade om olika familjekonstellatione, det var ett så bra tillfälle och allt föll sig så bra, odramatiskt och naturligt.
Blev ingen som helst skillnad i hens känslor eller bemötande, en morfar är alltid en morfar ändå.

Tycker inte att du ska vänta med att berätta, du har redan börjat att lufta detta här då känns som att du är redo nu.

Fast det är ju jäkligt konstigt, fattar inte barnet iom att du inte kallar morfar för pappa?

Gissar att du säger Mamma till din mamma, och kallar hennes man för det namn han heter.

Ja. Såklart 

Kul den dagen annars när barnet släktforskar och ingenting stämmer. Eller då han bara vill veta. Förstår inte varför man ska följa sådant. Han lär inte bli mindre omtyckt för det. 

Morfar innebär Mors Far. 

Är det inte Mors Far blir det fel