• Anonym (Gravid förskollärare)

    Hopplöst? Gravid förskollärare graviditetspenning

    Hej! Vi har en väldig svår situation på arbetsplatsen med många sjukskrivna och många barn som är i behov av stöd (som skulle behöva ha egna resurser men får klara sig med den personalen som finns). Jag är gravid och redan nu (ungefär halvvägs i min graviditet) upplever att det är svårt och jobbigt, att jag ofta hamnar i riskfyllda situationer och tvingas ofta att fysiskt ingripa i olika situationer.

    När jag försöker prata om det med min chef säger hon att jag inte alls behöver göra alla de där sakerna (som lyfta upp  och ner, byta blöjor, gå in i fysiska konflikter, stoppa barn som försöker rymma o.s.v.) Hon säger att mina kollegor kan göra allt det här istället för mig. I praktiken stämmer det inte! Varje dag hamnar jag i dessa situationer ändå, vi har helt enkelt inte tillräckligt med personal och ofta står jag där själv ändå.

    Nu senast diskuterade vi graviditetspenning och hon sa direkt att jag inte ska förvänta mig att få gravidpenningen godkänt och att hon ska inte "hitta på" i ansökningen utan ska berätta "sanningen" (enligt henne) om att jag inte alls har det jobbigt och att arbetsplatsen är anpassat efter mina behov. Känns helt hopplöst att kunna få det när chefen uttrycker sig så. 

    Har någon varit i liknande situation? Är det helt kört för mig att få igenom graviditetspenning?

  • Svar på tråden Hopplöst? Gravid förskollärare graviditetspenning
  • Anonym (Casanova)

    Nix, är kille och har fördelen att kunna byta telefonnummer när en tjej ringer och säger att hon är gravid.

    Du har provat chefen, förstår ditt dilemma. Det är svårt att ignorera en brand om du ser att det brinner och ingen annan finns där att släcka den. Och gör du det ändå så kommer dina arbetskamrater att ogilla dig.

    Du kommer ju inte kunna få stöd från chefen. Det enda du kan göra är att prata med läkaren ändå, förklara läget och hoppas att läkaren förstår det din chef inte förstår. Du kan ju inte få mer än ett nej. Värt att försöka med andra ord.

  • Anonym (Mamma och idrottsledare)

    Först alla graviditeter är olika och vi har olika möjligheter på arbetsplatsen.
    Men barn som rymmer, du får använda ögon, öron och rösten istället.
    Att lyfta blöjbarn? Det brukade finnas en liten stege vid blöjbytestationen så barnet själv klättrade upp och ner.
    Underbemanning kan ju inte vara ett skäl till att du ska få en statlig peng och indirekt låta dina kollegor jobba ännu mer.
    Vad säger skyddsombudet/facket?

  • Tow2Mater

    Kan kan som gravid inte lyfta upp och ner, byta blöjor, gå in i fysiska konflikter, stoppa barn som försöker rymma o.s.v. kan man ju aldrig skaffa syskon.

  • Anonym (Pia)
    Tow2Mater skrev 2024-05-16 18:34:16 följande:

    Kan kan som gravid inte lyfta upp och ner, byta blöjor, gå in i fysiska konflikter, stoppa barn som försöker rymma o.s.v. kan man ju aldrig skaffa syskon.


    Ja, exakt så är det för oss med jobbiga graviditeter. :( 
    Ett syskon funkar ju om man är två föräldrar, men ett barn numner tre får ju vänta tills syskonen är stora nog, eller så blir det inga fler. 


    Du skriver om detta som om det vore underförstått att alla vi som får begränsa antalet syskon pga graviditetskomplikationer inte fanns. Tvärtom tror jag att vi är ganska många. Vet folk som adopterat småsyskon för att kunna få fler barn utan att behöva vara gravida igen. 

  • Anonym (Gravid förskollärare)
    Anonym (Mamma och idrottsledare) skrev 2024-05-16 17:53:56 följande:

    Först alla graviditeter är olika och vi har olika möjligheter på arbetsplatsen.
    Men barn som rymmer, du får använda ögon, öron och rösten istället.
    Att lyfta blöjbarn? Det brukade finnas en liten stege vid blöjbytestationen så barnet själv klättrade upp och ner.
    Underbemanning kan ju inte vara ett skäl till att du ska få en statlig peng och indirekt låta dina kollegor jobba ännu mer.
    Vad säger skyddsombudet/facket?


    Vi har rekordmånga (jämfört med alla förskolor jag jobbat på) barn med olika diagnoser (och även de som inte har färdigställda diagnoser än men behöver ha en vuxen med sig hela tiden). Det räcker inte att bara säga till... Mina ögon, öron och rösten hjälper inte till när en fem-sexåring har bestämt sig att klättra över staketet (barnet skiter i vad jag säger, det är bara extra spännande att göra tvärtom). Eller när (ovanligt stor för sin ålder) sexåring jagar personal med en stor sax. Eller när en autistisk fyraåring som inte vill byta blöja måste bytas med tvång (dessutom sparkar hn ifrån sig väldigt hårt). Utåtagerande femåringar som kastar stenar och hårda leksaker på varandra i en konflikt. Ja, listan är lång. 

    Jag kan ju inte vara ansvarig för att min chef låter (medvetet eller omedvetet) det vara så? Vem ska ha ansvar för det då? Fokus för mig är ju att jag som höggravid ska undvika allt sånt. Chefen säger just det, att mina kollegor ska göra allt istället för mig, fast vi hade fullt upp redan innan jag blev gravid. Chefen tycker inte alls att det blir problem med det och om vi t.ex. känner oss svimfärdiga efter att ha klätt på ca 8 barn per person så är det vi som gör något fel och måste fundera på vad vi ska göra annorlunda (hennes ord).

    Vi har inget skyddsombud. Den vi hade fick sparken och efter det har ingen vågat ta den rollen. Jag vågar inte heller kontakta facket för de sista två personerna som kontaktat facket blev tvungna att säga upp sig strax efter.
  • Anonym (Pia)

    Har chefen pratat med dina kollegor och formellt beslutat att den här typen av arbetsuppgifter ska ligga på enbart dem och inte dig? Vad sa i så fall kollegorna då? Jag tänker att kollegorna kan vara till din hjälp och intyga att situationen på avdelningen blir ohållbar om du inte gör sånt här. 

  • Anonym (Pia)

    Du söker väl andra jobb? 

  • Anonym (Gravid förskollärare)
    Anonym (Pia) skrev 2024-05-16 18:51:11 följande:

    Har chefen pratat med dina kollegor och formellt beslutat att den här typen av arbetsuppgifter ska ligga på enbart dem och inte dig? Vad sa i så fall kollegorna då? Jag tänker att kollegorna kan vara till din hjälp och intyga att situationen på avdelningen blir ohållbar om du inte gör sånt här. 


    De sa ingenting. Situationen har varit ohållbar långt innan jag blivit gravid och chefen slår ifrån sig varje försök att ta upp det. Det är just nu 30-40% av personalen som är långtidssjukskrivna på min arbetsplats (jag överdriver inte)!
    Anonym (Pia) skrev 2024-05-16 18:56:03 följande:

    Du söker väl andra jobb? 


    Jag söker inte andra jobb. Det är i princip omöjligt att få ett annat jobb som höggravid. Efter alla intervjuer om tremånaders uppsägningstid är det ju dags att föda barnet...
  • Anonym (Pia)
    Anonym (Gravid förskollärare) skrev 2024-05-16 19:03:40 följande:
    De sa ingenting. Situationen har varit ohållbar långt innan jag blivit gravid och chefen slår ifrån sig varje försök att ta upp det. Det är just nu 30-40% av personalen som är långtidssjukskrivna på min arbetsplats (jag överdriver inte)!
    Anonym (Pia) skrev 2024-05-16 18:56:03 följande:

    Du söker väl andra jobb? 


    Jag söker inte andra jobb. Det är i princip omöjligt att få ett annat jobb som höggravid. Efter alla intervjuer om tremånaders uppsägningstid är det ju dags att föda barnet...

    Ånej! Så alla har gett upp att nå fram till chefen? 


    Vad säger facket? 


    Och så klart om att söka jobb! Jag tänkte inte på det. Men sök som tusan mot slutet av föräldraledigheten!

  • Tow2Mater
    Anonym (Gravid förskollärare) skrev 2024-05-16 18:49:44 följande:
    Vi har rekordmånga (jämfört med alla förskolor jag jobbat på) barn med olika diagnoser (och även de som inte har färdigställda diagnoser än men behöver ha en vuxen med sig hela tiden). Det räcker inte att bara säga till... Mina ögon, öron och rösten hjälper inte till när en fem-sexåring har bestämt sig att klättra över staketet (barnet skiter i vad jag säger, det är bara extra spännande att göra tvärtom). Eller när (ovanligt stor för sin ålder) sexåring jagar personal med en stor sax. Eller när en autistisk fyraåring som inte vill byta blöja måste bytas med tvång (dessutom sparkar hn ifrån sig väldigt hårt). Utåtagerande femåringar som kastar stenar och hårda leksaker på varandra i en konflikt. Ja, listan är lång. 

    Jag kan ju inte vara ansvarig för att min chef låter (medvetet eller omedvetet) det vara så? Vem ska ha ansvar för det då? Fokus för mig är ju att jag som höggravid ska undvika allt sånt. Chefen säger just det, att mina kollegor ska göra allt istället för mig, fast vi hade fullt upp redan innan jag blev gravid. Chefen tycker inte alls att det blir problem med det och om vi t.ex. känner oss svimfärdiga efter att ha klätt på ca 8 barn per person så är det vi som gör något fel och måste fundera på vad vi ska göra annorlunda (hennes ord).

    Vi har inget skyddsombud. Den vi hade fick sparken och efter det har ingen vågat ta den rollen. Jag vågar inte heller kontakta facket för de sista två personerna som kontaktat facket blev tvungna att säga upp sig strax efter.
    Ett tips: Flytta över till småbarnsgrupp under graviditeten då.
  • Anonym (Dålig chef)

    Fy, vilken trist chef. Lider med dig, jobbar själv som brevbärare o aldrig haft problem med att få chefen att fylla i pappret om graviditetspenning, 2 olika chefer t.o.m. Med hög arbetslöshet borde det inte vara några problem att hitta en vikarie till dig, både under tiden du går på graviditetspenning och när du är föräldraledig. Det kostar ju inte direkt chefen något, tror inte din vikarie kommer få högre lön än vad du har. Varför inte vara schysst mot sin anställda och inse att du har ett ganska fysiskt och tungt jobb, särskilt som gravid. Hoppas verkligen för din skull att du får igenom graviditetspenning. 

  • Anonym (Gravfskl)

    Men oj, min chef ?tjatade? om gravidpenning redan från första början när jag berättade att jag var gravid och det är jag nu väldigt tacksam för. Jobbar med 1-3 åringar och vi har också väldigt tufft precis som du beskriver det, men skillnaden är att min chef är fullt medveten om hur fysiskt och tufft arbetet är och hon vill inte riskera att något allvarligt händer med mig nu under graviditeten. Nu är jag iofs sjukskriven deltid pga foglossning och högt blodtryck så får vila varje eftermiddag så känns ändå helt okej nu att gå till jobbet. Är ju trots allt snart semester också. Läkaren som sjukskrev mig sa också att förskollärare (och barnskötare också såklart) är ett riskyrke som gravid, har din chef gjort någon riskbedömning?


    Var rädd om dig, din och ditt barns hälsa är sååå mycket viktigare än jobbet Hjärta

  • Anonym (qwerty)

    Du ringer kommunen och förklarar att ni har personalbrist och att det innebär risk för barnen. Är det friskolaform ringer du skolinspektionen.

  • Anonym (qwerty)
    Anonym (Gravid förskollärare) skrev 2024-05-16 18:49:44 följande:
    Vi har rekordmånga (jämfört med alla förskolor jag jobbat på) barn med olika diagnoser (och även de som inte har färdigställda diagnoser än men behöver ha en vuxen med sig hela tiden). Det räcker inte att bara säga till... Mina ögon, öron och rösten hjälper inte till när en fem-sexåring har bestämt sig att klättra över staketet (barnet skiter i vad jag säger, det är bara extra spännande att göra tvärtom). Eller när (ovanligt stor för sin ålder) sexåring jagar personal med en stor sax. Eller när en autistisk fyraåring som inte vill byta blöja måste bytas med tvång (dessutom sparkar hn ifrån sig väldigt hårt). Utåtagerande femåringar som kastar stenar och hårda leksaker på varandra i en konflikt. Ja, listan är lång. 

    Jag kan ju inte vara ansvarig för att min chef låter (medvetet eller omedvetet) det vara så? Vem ska ha ansvar för det då? Fokus för mig är ju att jag som höggravid ska undvika allt sånt. Chefen säger just det, att mina kollegor ska göra allt istället för mig, fast vi hade fullt upp redan innan jag blev gravid. Chefen tycker inte alls att det blir problem med det och om vi t.ex. känner oss svimfärdiga efter att ha klätt på ca 8 barn per person så är det vi som gör något fel och måste fundera på vad vi ska göra annorlunda (hennes ord).

    Vi har inget skyddsombud. Den vi hade fick sparken och efter det har ingen vågat ta den rollen. Jag vågar inte heller kontakta facket för de sista två personerna som kontaktat facket blev tvungna att säga upp sig strax efter.
    BYT JOBB! Denna arbetsplats låter som grogrunden för Shottaz och Dödspatrllen.
  • Tow2Mater
    Anonym (Gravfskl) skrev 2024-05-19 13:59:20 följande:

    Men oj, min chef ?tjatade? om gravidpenning redan från första början när jag berättade att jag var gravid och det är jag nu väldigt tacksam för. Jobbar med 1-3 åringar och vi har också väldigt tufft precis som du beskriver det, men skillnaden är att min chef är fullt medveten om hur fysiskt och tufft arbetet är och hon vill inte riskera att något allvarligt händer med mig nu under graviditeten. Nu är jag iofs sjukskriven deltid pga foglossning och högt blodtryck så får vila varje eftermiddag så känns ändå helt okej nu att gå till jobbet. Är ju trots allt snart semester också. Läkaren som sjukskrev mig sa också att förskollärare (och barnskötare också såklart) är ett riskyrke som gravid, har din chef gjort någon riskbedömning?


    Var rädd om dig, din och ditt barns hälsa är sååå mycket viktigare än jobbet Hjärta


    Jagar era ettåringar och treåringar er med saxar och kastar stenar på varandra?? Kanske du också borde hitta ny arbetsplats.
  • Anonym (Gravfskl)
    Tow2Mater skrev 2024-05-19 14:13:49 följande:
    Jagar era ettåringar och treåringar er med saxar och kastar stenar på varandra?? Kanske du också borde hitta ny arbetsplats.
    Närapå ;) nej men det är en fruktansvärd arbetsmiljö på många förskolor så planen är självklart att fly direkt efter föräldraledigheten
  • Jemp

    Du måste vända dig till facket, och jag antar att det finns ett antal tillbudsrapporter att hänvisa till? 


    Är det Hr eller chefen som brukar skriva ansökan hos er?Ev fråga försäkringskassan om det kan hjälpa att en kollega också skriver något, eftersom du och chefen har olika bilder. 

Svar på tråden Hopplöst? Gravid förskollärare graviditetspenning