1 åring gråter mot främlingar hela tiden
Jag har en dotter på snart 1 år. De första månaderna spelade det ingen roll om hon var hos främlingar eller familjen. hon Har alltid varit blyg o lite försiktig i främmande miljöer. Hemma är hon en riktig pajas o gapar för fullt, men är på tex på mitt jobb, öppna förskolan eller andra ställen blir hon väldigt blyg o försiktigt. minns inte helt, men skulle tippa att sen hon var 8 månader har det märkts tydligt vilka hon känner sig trygg med. Det är de hon träffar ofta, dvs mamma, pappa, sen mormor o morfar. Alla dessa kan hon vara hos utan problem o hon busar o stojar. Om tex en främling går fram o kollar på henne o pratar börjar hon gråta. däremot om vi kanske får besök blir hon rädd första minutrarna, för att sedan kunna börja buss lite smått när hon känt av situationen. på öppna förskolan finns Det flera barn som aldrig någonsin separerat på föräldrar o främlingar. De beter sig på samma sätt i alla situationer o alla personer. Många för påtalar att barnen är trygga när de gör så o att de är så trygga i sig själva när de kan vara hos vem som helst. Jag blir lite ledsen då det känns som de tycker jag har ett otryggt barn? jag Har Alltid fattar det som att det är exakt såhär anknytningen fubgerar att man lyckats om de väljer ut vissa att vara trygga hos eller vad är egentligen rätt? Sen fattar jag att alla är olika o min dotter är ju ett blygt barn. Men är det extremt ?