1 åring gråter mot främlingar hela tiden

Jag har en dotter på snart 1 år. De första månaderna spelade det ingen roll om hon var hos främlingar eller familjen. hon Har alltid varit blyg o lite försiktig i främmande miljöer. Hemma är hon en riktig pajas o gapar för fullt, men är på tex på mitt jobb, öppna förskolan eller andra ställen blir hon väldigt blyg o försiktigt. minns inte helt, men skulle tippa att sen hon var 8 månader har det märkts tydligt vilka hon känner sig trygg med. Det är de hon träffar ofta, dvs mamma, pappa, sen mormor o morfar. Alla dessa kan hon vara hos utan problem o hon busar o stojar. Om tex en främling går fram o kollar på henne o pratar börjar hon gråta. däremot om vi kanske får besök blir hon rädd första minutrarna, för att sedan kunna börja buss lite smått när hon känt av situationen. på öppna förskolan finns Det flera barn som aldrig någonsin separerat på föräldrar o främlingar. De beter sig på samma sätt i alla situationer o alla personer. Många för påtalar att barnen är trygga när de gör så o att de är så trygga i sig själva när de kan vara hos vem som helst. Jag blir lite ledsen då det känns som de tycker jag har ett otryggt barn? jag Har Alltid fattar det som att det är exakt såhär anknytningen fubgerar att man lyckats om de väljer ut vissa att vara trygga hos eller vad är egentligen rätt? Sen fattar jag att alla är olika o min dotter är ju ett blygt barn. Men är det extremt ?

Anonym (ME) skrev 2024-05-14 16:54:07 följande:

Det finns många barn som är så och det är en känslig ålder. För mitt barn slog det till vid sex månader och höll i sig rätt länge.

Det här är från 1177 om barnets utveckling mellan 6-12 månader:

Det är mycket vanligt att barn är lite blyga eller känner oro för det de inte känner till. Barn kan också ta tid på sig att vänja sig vid nya saker.

Någon gång under barnets andra halvår är det vanligt att nyfikenheten för omvärlden minskar lite. Barnet blir mer beroende och söker mer närhet med dig och andra vuxna som hen står nära. Det är vanligt att barn visar rädsla för det som är obekant och börjar gråta när människor som de inte känner kommer för nära. Barn kan även vara blyga för personer som de har träffat mycket. Att barn är rädda och blyga brukar vara tillfälligt.

Rädslan hänger ihop med att hen håller på att lära sig att just du är en av de viktigaste personerna som ger trygghet och skydd när det behövs. Barnet kan därför protestera om hen skiljs från dig. Barnet har också svårare att lugnas och tröstas av personer hen känner mindre väl. Barnet behöver få närma sig olika personer och situationer i sin egen takt.

Då låter ju mitt barns beteende mer normalt? oftast är det värst om en främmande person börjar pilla på henne o det kan jag ju förstå med inte är roligt? känns dock konstigt att fröken på förskolan började söga att ett barn hon vet var så tryggt med sig själv o kunde va hos vem som helst. Det handlar ju inte om att barnet är så tryggt med sig själv o accepterar vem som helst. o att de hela tiden förespråkar att det är viktigt att vara framåt o träffa människor

1 åring gråter mot främlingar hela tiden

INNEHÅLL