1 åring gråter mot främlingar hela tiden

Det finns många barn som är så och det är en känslig ålder. För mitt barn slog det till vid sex månader och höll i sig rätt länge.

Det här är från 1177 om barnets utveckling mellan 6-12 månader: 

Det är mycket vanligt att barn är lite blyga eller känner oro för det de inte känner till. Barn kan också ta tid på sig att vänja sig vid nya saker.

Någon gång under barnets andra halvår är det vanligt att nyfikenheten för omvärlden minskar lite. Barnet blir mer beroende och söker mer närhet med dig och andra vuxna som hen står nära. Det är vanligt att barn visar rädsla för det som är obekant och börjar gråta när människor som de inte känner kommer för nära. Barn kan även vara blyga för personer som de har träffat mycket. Att barn är rädda och blyga brukar vara tillfälligt.

Rädslan hänger ihop med att hen håller på att lära sig att just du är en av de viktigaste personerna som ger trygghet och skydd när det behövs. Barnet kan därför protestera om hen skiljs från dig. Barnet har också svårare att lugnas och tröstas av personer hen känner mindre väl. Barnet behöver få närma sig olika personer och situationer i sin egen takt. 

Ja, det är helt normalt men såklart lite jobbigt för en som förälder också. Det är dessutom vanligt för barn vid ett och ett halvt år också. Så det kommer vara många olika faser med känslor. Jag hade ett barn där det började runt halvåret och höll i sig rätt länge. Men i gengäld hade vi inga direkta trotsperioder istället. Så olika steg i utvecklingen visar sig olika tydligt per barn.

Sen låter det inte som fröken där kan så mycket om barns utveckling och det är ju inte alla som är utbildade eller kommer ihåg vad de läst. Eller inser att barn kan vara olika utan att det är något fel. Precis som för äldre barn och oss vuxna.