Ingen av oss vågar ta steget, vad göra?

Det enda du kan styra över är att du isf tar initiativ. Du kan ju inte tvinga någon annan att göra det. Du vet dessutom inte heller hur hon känner, faktiskt.

Testa att ha ögonkontakt med henne, om du får respons t.ex om hon tittar tillbaka och typ ler, så kan du fråga henne om fika eller sådant. Annars får du släppa. Ibland när två attraherade till varandra men inget händer beror det på en av parterna inte är redo för nån anledning. Minns när jag pluggade var jag förtjust i en kursare, det var ömsesidigt men på den tiden var jag inte redo för honom och tyckte inte att de kommer att leda till något heller därför var jag passiv. Sedan frågade han om vi kunde fika(uppfattade mig dom blyg säkert) det blev inte förtjust. 

Någon annan hade jag en likadan situation men det var jag som tog steget sedan blev det inget, den där gången var han passiv.  Då började jag inse att det är verkligen inte menar ibland. Det kan bero på att den andra person har känslor eller attraherad men inte tillräckligt mycket för att inleda en relation. 

Om du nu väldigt attraherad att det gör ont fråga ut henne, men tänk på att det finns en stor chans att fet inte blir något så att du inte får ditt hjärta krossat. Det är farligt när man håller på med attraktion och blickar långt för att hjärnan börjar uppfatta det som en äkta relation, blir det inte av kommer det att föra svin ont i hjärtat och man håller på att bli knäpp för att man inte förstår varför man ens ledsen och besviken på någon som man inte ens känner.

Lycka till!

Det är ju din förlust isf. Jag förstår inte varför du är intresserad av en tjej som inte ens pratar med dig. Obegripligt.

Men alltså den här Janne Max, vad är det för filur här? Har du reflekterat över att i ALLA trådar där du medverkat i och skrivit om PRECIS DESSA åsikter (så som att män ska ta initiativet, men att de inte vill det samtidigt, att de säger dittan och dattan fram och tillbaka) så möts du ALLTID av kommentarer från i princip alla andra som motsäger dig? Varför är det så tror du? Vad för erfarenhet har du egentligen, om du säger att du "kunde blivit av med oskulden vid 26 års ålder", säger inte det dig något om att du är helt ute och cyklar i dina egna resonemang? Nej, du fortsätter om och om och om igen på samma hjulspår som ett trasigt kasettband som spelar samma låt på repeat.

Utifrån min erfarenhet så har jag stött på många tjejer som tagit initiativet, men inte för att jag varit passiv utan snarare i situationer där de velat ta för sig och visa sitt intresse. I flera fall har deras initiativ blivit grunden till mitt intresse för dem. 

Till TS: Du måste våga för att vinna! Fortune favors the brave, svårare än så är det inte. Jag säger inte att du måste ta initiativet för att du är man, nej. Jag säger att du måste ta initiativet för att du uppenbarligen tycker väldigt mycket om (eller är attraherad av) denna tjejen, och du vet inte vart hon står och hon har inte tagit initiativet själv. Ekvationen är enkel - antingen så gör du ingenting och fortsätter undra och tänka på henne, eller så tar du makten över ditt liv och faktiskt gör något åt saken! Man måste lära sig att ta för sig, och man måste lära sig att hantera att det inte alltid går så som man vill när känslorna inte är besvarade. Men om du inte frågar kommer du alltid undra. Är det värt det? Du har en potentiell möjlighet att uppleva ett äventyr med en ny person - det händer inte varje dag i livet att man hittar någon som man blir så magnetiskt dragen till.

Uppmuntrar dig till att försöka, du har inget att förlora. Oavsett vad hon säger, så är det värt det!

Hej Ts! 
Det är jobbigt att sväva i ovisshet. Eller när det finns en spänning och en attraktion i luften men ingetbgörs. Vet själv exakt hur det känns. Hur lång tid har det gått?  Du skriver att ni båda är blyga samt att det gått för länge nu och att ni hamnat i nåt "konstigt läge" hur menar du då? Jag tycker du ska ta initiativet. Skickar lite mod till dig :) fråga henne om en kaffe eller glass eller ett glas på stan. Sen säger du till henne öga mot öga att du känner dig attraherad av henne. Om DU tar första steget, så kan det bli så att allt blir mycket lättare för er. Sen  Då vet båda. Och hon kan också svara dig på hur hon ser både på det du säger och på vad som händer. 

Så kom igen nu ts! Ta steget!  Berätta för henne att du gillar henne och att du attraheras. Berätta sen för oss hur det gick. Om du vill. Jag lyssnar. Jag tänker även, med anledning av ditt inlägg, att liver är kort. Det vore synd om ni två gick miste om varandra på grund av att ingen av er sa som det var. Att det finns något mellan e

Seså ts - berättta för henne nu :) lycka till! :).

Tycker det är uppenbart att du får "lägga ner" jag vet inte vad du menar med det egentligen. Du har ju inte gjort något, så vad ska du "lägga ner" då?

Då tycker jag att du ska fråga henne ut, hon kommer nog att tacka ja. Men var förberedd på att det kanske inte blir något av det. 

Jag känner inte dig , men jag har varit med den känslan och sits du har nu och antar att ?vi? som kan blir så förtjusta i någon och tänker på personenen hela tiden och vänta så länge är ganska extra romantiker. Det jag vill komma fram till är att du kanske känner så starkt för henne men när ni ska nu gå ut kommer du märka att hon ?kanske? inte känner lika starkt. Du kanske har jättestora romantiska förväntningar när hon säger ja, men i verkligheten finns det inget emellan er och det blir ett krock.
Det har hänt mig tidigare men har lärt mig att inte vänta länge och inte ha några förväntningar förutom att se vad det kan leda till. Och naturligtvis att komma ihåg vad som är viktigt för mig i en relation/partner.
Att bara falla för en person och låta känslorna måla en bild på den perfekta kille/tjej istället för att ta reda på vem den personen egentligen, gör dejtandet helt omöjligt.
Det tog mig flera år för att fatta varför jag ofta hamnar med fel killar.

lycka till

Tycker inte du ska sluta kursen bara p g a henne. Inte ens om du tar initiativ och får nej. Jag har ju själv gjort det flera gånger med tjejer jag fortsatte jobba med sen. Det var lite genant och spänt ett tag, men gick över. Då har du i alla fall försökt, och vet.

Inte säkert. Jag har varit på dejtsidor trots att jag haft känslor för kvinnor. Vi var ju singlar och då håller man dörrarna öppna. Även om hon skulle känna nåt för dig, så kanske hon tänker som dig. Att hon inte vet. 

Jag var kär för några år sen och jag tänkte på henne hela tiden, jag var ändå med på dejtstidor och öppen för att träffa andra. Men man är ju olika. Jag visste ju inte om hon kände nåt, och jag vågade inte försöka. Inte förrän vi inte längre jobbade tillsammans.
Ja, det är jobbigt, man vill veta.