Ingen av oss vågar ta steget, vad göra?

Bra beskrivet och förtydligande av vad jag uttryckte som extrem angelägenhet (som översätts till desperation). Det är ett fenomen som vi kan beskriva som "knapphetseffekten" - en resurs som vi har obegränsat av kommer inte kännas eftertraktad; den finns alltid där och vi kan alltid ta av den närhelst vi vill utan att behöva uppoffra något tillbaka - när resursen däremot är "knapp" och begränsad, och i dejtingvärden så får vi se det mer som något som man måste ge lite kraft, vilja och energi för att uppnå, ja då är det en eftertraktad resurs. Utöver det så skrämmer desperation tjejer, men det gäller också till högsta grad för killar. Men det kan skilja sig i hur man är som person, en romantiker (som du tycks vara) som är helt nerkärad i en tjej kommer naturligtvis välkomna all bekräftelse på hängivenhet och kärlek som du nu kan ta emot - men bli inte förvånad om du själv vid någon tidpunkt skulle börja ifrågasätta dina egna känslor för en tjej om hon är allt för på och vilkorslöst springer efter dig oavsett hur mycket eller lite uppmärksamhet du än ger henne - det är en social och psykologisk reaktion på att det som är lätt att få är också något vi tenderar att ifrågasätta dess värde i - dvs knapphetseffekten. Den kommer ju gratis utan uppoffring, i slutändan kan det leda även den bästa av oss till att resonera kring "hur mycket är den här resursen egentligen värd om den kommer gratis?" och intresset för att upprätthålla närheten och relationen mot resursen (relationen med och intresset för tjejen) kommer stagnera. Det är tyvärr så vi är programerade att tänka, därav att det mest avskräckande i dejting är när någon är för klängig och efterhängsen.

Men tillbaka till ditt projekt för veckan - hur har det gått? Har du frågat ut henne ännu, eller haft en mer betydelsefull (djupare) konversation med henne åtminstone?

Håller tummarna för dig ska du veta, men du måste också våga ta chansen oavsett vad för risker det innebär (dvs att bli nobbad)!

Jag har inte frågat ut henne än. Imorgon tänker jag försöka ta steget.
Funderar lite vad som är bäst, att gå fram och vara tydlig och fråga om en dejt, eller att börja ha fler konversationer med henne (ungefär som med vem som helst där jag pratar om allt möjligt som med en kompis)?

 
Tack jag hoppas det kommer gå bra. 

Hej igen ts! 
Nu har det gått ett tag. Ingenting har hänt, mer än att du tycker att hon har sänt ut signaler som du TOLKAR som att hon är intresserad av dig. Du beskriver hur hon tittar mot dig, men även hur du själv blir blyg och inte vågar prata. Ts jag vill utmana och uppmuntra dig igen.

Kan du, innan den här veckan är slut, bestämma dig för att nu måste det bli gjort? Att dy går fram till henne och frågar om hon har lust att ta en kaffe med dig en dag? Att det vore trevligt? Jag känner så för dig i det här och vill hålla tummarna för dig att den här tjejen tycker om dig tillbaks och att hon vill träffa dig. Men ts,, ju mer du skriver om henne här, ju mer höjs tankar och fantasier. Tror jag.  Jag vet det inte är lätt. Ganska nyss var jag där själv i nåt liknande. Men vad jag vill komma till är att du nu måste försöka. Jag skickar mod till dig! Carch :) för om du låter henne bara få finnas såsom nu skadar du dig själv. Du måste få veta nu.

Jag utmanar dig nu att ta mod till dig och gä fram och fråga. Gör det innan veckan är slut.  Antar du utmaningen ts? Hoppas det! Berätta för oss sen hur det gick om du vill. Jag och många med mig här lyssnar och vi vill alla ingjuta lite mod i dig kram!

Givetvis ska du börja prata med henne mer regelbundet innan du kan bjuda ut henne. Det är ju så man känner av om det faktiskt finns intresse från båda parter.  Hur många gånger har ni pratat egentligen?

Vi pratar väl inte så mycket mer än när det gäller själva kursen. 

Men då är det ju där du ska börja. Ni behöver lära känna varandra innan du kan bjuda ut henne.

Varför? 
Bjuder jag ut henne på dejt så är det för att lära känna varann, men inte som kompisar.

Nu vet jag inte hur gamla ni är. Men jag hade tyckt det varit lite obehagligt om någon jag knappt kände bad om en dejt. Ser hellre att man lär känna varandra försiktigt och småflörtar lite först så jag hinner bli lite intresserad innan en dejtfråga kommer. 

om hon inte alls tänkt på dig som en möjlig partner så kan det bli ett reflex-nej. Men om ni lär känna varandra lite så hinner hon ju bli nyfiken o trygg med vem du är, ni får dessutom saker att prata om.

Jo, men eftersom att jag tror hon är intresserad. Och hon vet nog att jag är det. Så är tanken mer att jag vill veta om det faktisk finns något intresse från hennes sida nu. 

Är hon inte nyfiken och har tänkt på mig som möjlig redan, så går jag vidare. Jag är inte desperat bara för att jag inte vågar ta initiativ med henne. Men tänker inte springa efter henne om hon inte har något intresse.