Anonym (Camilla) skrev 2024-05-02 17:15:42 följande:
Halloj Toker!
Det beror på. Handlar det om att du skadat eller nyttjat minderåriga blir det rätt svårt om brottet har en straffskala. Mycket blir förebyggande snack så det inte händer igen. Om någon farit illa blir det genast svårare än om du ställt till något som inte utgjort direkt fara för mer än dig själv. Om terapeuten starkt misstänker att du är på väg att skada dig själv eller annan är denne ålagd att bryta sin tystnadsplikt. Bäst är om du fattar själv att du begått brott. Det vårdande i samtalet är att du ska få insikt om varför du går igång på det, att det är skadligt och måste få ett slut. Är finkan rätt väg att gå då? Hur mycket riskerar du inte då för ditt guilty pleasure? Kan tänka mig att jobb, vänner, familj och div sociala sammanhang går åt pipan.
Brottet jag erkände har en straffskala som är kännbar. Lite oklart hur mycket. Insåg inte att det var ett brott när jag gjorde det förrän efteråt. Men det är preskriberat nu. Däremot vet hon att det finns mer saker. Både som hon vet om, sen även sådant jag inte berättat. En del saker jag inte berättat har hon antytt ett flertal gånger.
Vet att jag inte borde gå dit, har försökt avbryta behandlingen en gång men blev övertalad att komma tillbaka. Det är roligt, jag har svårt att låta bli.
Jag riskerar en hel del. Men fungerar inte så.