Pratar ni öppet om att ni har svårt att bli gravida?

Nu vet jag inte om jag är rätt person att uttala mig då vi är inne på tredje försöket med första barnet, men jag har alltid trott att jag kommer lyckas bli gravid på första försöket. Så var ju visst inte fallet. Ingen vet såklart hur många försök till det kommer att bli, men jag personligen håller på att bli galen av att se negativt på stickan trots att man vet att man prickat in allt i rätt tid. 

Jag har folk runt omkring mig i både min och min mans släkt som tjatar på att vi ska skaffa barn och som samtidigt hela tiden skryter om hur de blev gravida på första försöket. Det är därför jag och min man vägrar berätta till folk runt omkring oss eftersom vi inte vill att det ska skvallras om hur vi försöker? De enda som vet är mina två närmsta tjejkompisar och ingen annan, jag känner att det kan vara sunt att ha åtminstone någon man kan prata med om det. 

Det spelar ingen roll vilket försök i ordningen det är. Jag tror att man som tjej redan har påbörjat denna process för länge sen. Man känner sig så sjukt misslyckad när det inte fungerar som det är tänkt. och när det funkar för alllla andra. Kanske just därför man borde vara ärlig med att det inte är alla det funkar så lätt för. 

Efter att ha varit i den processen ganska länge så blev i alla fall jag väldigt öppen till slut. Då hade jag lyssnat mycket på IVF-podden, Ruvarpodden och en podd som heter Jag vill ha barn och fått med mig mycket hur man kan tänka. Bra kommentarer att säga när någon frågade just om det inte "är dags snart" och så.
För jag kände att jag inte pallade att gå runt och må dåligt och inte säga något. De flesta som står en nära vet ju att det är någonting som skaver men de vet inte vad. 

Folk som tjatar och går in på personliga saker har jag inga problem att avspisa idag. Även nu när jag och min man har fått de barn vi önskar och jag sitter på en fika på jobbet tex och nån nyfiken person 50+ börjar ställa frågor till en yngre kollega som skruvar på sig så kan jag säga att vet du, det där är inte en okej fråga att ställa. Oavsett om kollegan är i en fas i livet där hon aktivt försöker bli gravid eller inte så vill jag att folk förstår hur ofint det är och att det inte är okej.

Samma sak när vi fått nya kollegor som absolut skulle kunna ha barn redan men som inte tagit upp det själva. Där vi inte kan veta om de har barn, om de håller på att försöka få barn, om det är så att de försökt och sen gett upp och lever i den sorgen eller om de valt att leva barnfritt - är det meningen att vi ska veta så kommer vi förr eller senare att få den informationen. Det är inte för oss övriga att spekulera i eller tycka något om.

Din man och du är inte i samma situation. Det är mer press på kvinnan med graviditet. Kvinnor får höra det mer på jobb ja nästan överallt. Du ska inte behöva bli påmind om detta och inte kunna slappna av. Din man måste backa här och låta det beslutet vara upp till dig. Många kvinnor blir inte gravida pga det psykiska blir för stressigt då heter det att de jagat upp sig själva, det har de inte (bara) utan omgivningen gör sitt. 

hade jag varit dig så hade jag sagt att vet du vad nu kör vi med en vit lögn, "det är inte aktuellt" kan man säga, man kan säga "Jag känner inte för att diskutera det, det måste väl finnas något annat du och jag kan prata om?". Folk måste lära sig att inte ställa så dumma frågor, det kan vara känsligt. En jag känner sa sen till mig att det var så skönt med mig för alla de åren frågade jag inte, för mig var det självklart att jag väntar på om nån vill berätta för mig eller inte. Jag tror tyvärr en del klumpighet blivit norm i vårt samhälle bl a det här då att man frågar om barn. 

stå på dig och säg till honom att du inte är bekväm med det även om han är det, vill han du ska bli gravid gör han det här på ditt sätt. 

Jag har valt att inte berätta till någon om att vi försöker bli med barn. Dels för att min familj nog skulle tycka det var lite .. jag  vet inte.. konstigt, för ingen av mina syskon vill ha barn och det är bara jag som redan har två med mitt ex. Min sambo älskar barn och alla barn. Han är öppen med att han vill ha barn och kan säga till vänner och kollegor att han är i fasen om att skaffa barn. Han har även berättat för sina syskon om att vi försöker skaffa barn och de är väldigt förstående. De båda har gått igenom IVF så de vet liksom vad man frågar och inte. 

Jag vill heller inte berätta för någon på jobbet för jag tänker att det kan påverka min karriärsutveckling. Det ska ju inte göra det men jag vet att folk automatiskt tänker "varför ska vi satsa på henne, hon kommer ju snart försvinna på ledighet".  

Den enda på min sida som vet att vi försöker skaffa barn är min tonårsdotter men hon är å andra sidan inte så insatt hehe. 
Det kan bli ensamt emellanåt.. Den jobbigaste frågan är också "ska inte ni skaffa barn"... man ba jo.. vi försöker.. 
En fråga som jag tycker är ok är om vi skulle vilja ha barn. 

Jag har precis plussat för tredje gången (båda gångerna innan fick jag missfall), vi har försökt i ca ett år. Jag är bara i ÄL+10 så har inte tillåtit mig att bli glad ännu, pga tidigare erfarenheter.

Vi har varit öppna med våra närmaste vänner, samt våra båda familjer om att vi försöker bli gravida, men fått missfall. Jag upplever det som väldigt skönt att de vet, jag slipper trista "är det inte dags snart"-frågor, och alla är väldigt stöttande och hoppas så mycket för vår skull. Jag har känt att det varit bra för mig att de vet om vår kamp, det finns alltid någon jag kan prata med om det känns jobbigt, och jag tycker även det känns bra att de alla vet att alla inte har lika lätt att bli gravida (alla mina vänner har blivit gravida på första försöket typ med alla sina barn). Plus att om man är nedstämd när man ses så vet de varför.

Med andra ord rekommenderar jag att berätta för några, samt även familjen om ni har den relationen. Jag ser inget negativt alls med att några vet. Sen skulle jag inte berätta för "kreti och pleti", men det är skönt att berätta så att man inte känner sig ensam i det.

Kram till dig! 

Så länge ni inte uttryckligen säger att ni inte vill ha barn eller vänta, så fattar ju folk att ni försöker. 

Det märks på folk att de är ofrivilligt barnlösa. Sättet de bemöter andra som blir gravida t ex. De tror att det inte märks med det gör det.