Seriöst nu! Ni som blivit singlar efter en relation, hur brukar ni ta era kommande initiativ för att hitta en ny partner? Letar ni efter personer som tillhör era kompis nätverk eller har ni prövat på att försöka lära känna okända personer med?

Det är svårt att avgöra ålder på många. Jag kan se flera gamla klasskompisar som ser ut som gubbar och gummor nu. Andra är mer "välbehållna". Jag påstår inte att en tjej på 25 inte ser att jag är äldre än henne. Men jag vet att många tror att jag är 10 år yngre än jag är.

Jag skrev fel, jag menade att du skulle bli så tänd på mig så att allt annat bleknar i jämförelse.

Skämt åsido, du har ju träffat din man och jag förstår att han är helrätt för dig 

Tack. Jag förstår de som klagar på mig, jag är för tjatig många gånger. Ska försöka lugna mig ett tag nu.
Jag är positiv innerst inne, måste försöka vara det lite oftare bara.

Många och många, uppfattar du det så? Jag vet inte om de är många...? Men ja, jag kan varken säga bu eller bä om det, om antalet du varit med om. Jag håller med dig att det finns de som dras till upptagna, absolut, ser det precis som du beskriver att de har högre status. Jag blev bara så paff när det började hända mig. För jag tänkte att alla tänker som jag, att har någon ring på sig så är det hands off, ingen jag vill gå efter. 

Jag har själv råkat på bitchiga tjejer som flörtat skamlöst med "min karl", och gett mig attityd ovan på det. Jag var helt oförberedd på det, mådde dåligt av det. De tjejerna kommer alltid finnas, men de är få. Det beror också på i vilken omgivning man rör sig i, och vad för slags vibbar man själv som par sänder ut. Pga hur han först och främst uppträtt på fattar jag att man missat att vi är där som par. Han har inte velat visa upp oss, vill inte ha uppmärksamhet på oss, tänkt på alla andra, inte fattat att det blir ju tvärtom effekt då, man måste ändå visa att man är ett par. Jag har låtit honom hållas då jag velat att han själv skulle visa att vi är ett par. Det här fundamentala som 99,9% skulle jag tro och hoppas på fattar, att man måste visa man är ett par, annars blir det fel mot respektive, mot en själv, och mot andra, där tyckte han tvärtom, då han själv som singel hatade hur andra par bara bredde på det, att så skulle inte han göra, jag har sagt att man behöver ju inte överdriva, men man behöver visa på något sätt.  Istället blev det så att vi uppträtt mer som kompisar och varit långt från varandra. Öppet fält. Han har inte kommit till mig per automatik då andra män återvänder till sin partner. Jag har vägrat springa runt efter honom. Idag är han tvärtom, han visar att vi är ett par, äntligen trillade polletten ner. Innan var det bara snack om att jag var svartsjuk, att jag ägde problemet. Innan visade han det bara om vi skulle ut på något uteställe att jag var hans tjej, då han där var rädd för att någon annan skulle försöka haffa mig, lite överdrivet till och med. Blev konstigt när det blev såna kontraster, för min del. Han har alltid sagt att han litade fullt ut på mig, men han var med och skapade något så att jag inte kunde känna mig lika trygg i retur. Så tycker jag inte man gör mot sin partner. Man vill väl inte utsätta den andre för det? 

Han är konflikträdd kom jag på varför han valde en strategi som han gjorde. Bara det att dominanta personligheter (män som kvinnor) fattar inte om man inte är mer tydlig än så. Man leder dem annars med en. Jag vet hur såna funkar. Lever på att man ska bli smickrad och övertalad. Det var så ett ex fick mig (men då var jag singel), för jag fick till slut dåligt samvete för att jag ratade honom i ett, att jag aldrig gav honom en chans, blev manipulerad. Jag blev kär i kärleken, i hans sk kärlek till mig, men kom på att jag inte själv var kär i honom.

Nu kommer jag generalisera här men jag tror allmänt att män är mer dåliga på att markera än vad deras då respektive önskar de hade gjort, och där de själva (tjejerna) markerar tidigare och tydligare, mer upplärda hur vi ska agera, och männen fattar det språket så då backar de.  Männen blir nog mer uppfostrade i att vara snälla mot tjejer, även om de då går över gränser som jag anser att de bitchiga tjejerna gjort.

Hans kommentar var alltid att inget kommer bli av det om han inte agerar på det, att det är mannen som ska göra det, då händer något, inte innan. Jag har försökt säga till honom att jag tycker redan något har hänt här, och det här kommer bara fortsätta, bli värre, om du inte väljer en annan strategi, eftersom jag ser hur hon trappar upp, pissar in sitt revir runt dig, och du bara finner dig i det, man kan läsa av det som att du gillar det.  Hon vill att jag ska känna mig förödmjukad, att du inte bryr dig om mig. Jag vill ha en man som har tillräckligt mycket pondus, självrespekt, och respekt för sitt förhållande, sin tjej, än någon som väljer din sk (mesiga) strategi, du är inte ensam nu, du har mig att tänka på också, det här påverkar mig också. Ditt gamla sätt funkar inte. 

Jag kan bara hoppas på att om TS bjuder ut tjejen han spanat in (utan att hon faktiskt ens flörtat med honom - så jag tror tyvärr det blir ett nej där från henne, förlåt TS, hoppas jag har fel) att hon inte har sin respektive där någonstans, att hon som jag vet hur man avleder det, och inte säger något om det. Det är väl också det som kan gå fel annars, varför människor tycker det är klokast att fråga om dejter med de som de vet är singlar, och som vill dejta, så de inte riskerar hamna i nåt drama. De vet inte hur den andres partner är. Vad som pågår i deras förhållande. Handlar om respekt.

Jag tror också att det är så att män oftare är uppfostrade att vara snälla mot kvinnor, coh att man inte säger vad som helst till en kvinna.

Jag tror att många upptagna män inte har nåt emot att kvinnor visar intresse.

Jag tror också det är mest troligt att han får nej. Tycker ändå man kan chansa, även om man inte vet om hon är singel. Får man nej så respekterar man det, och är schysst mot henne. Bli inte sur och kalla henne inte för saker.

Verkligen inte!
Om jag tittar mig runt omkring bland vänner och släktingar där de är par så är det på sin höjd max 1 karl som jag tycker ändå verkar vettig på de flesta plan, men eftersom jag inte lever eller dejtar honom så vet jag inte helt 100.
Annars tycker jag mest att det verkar vara diverse bekymmer från sambos/fruar om de män de har.

Som en killkompis till mig sa.
Han har inga som helst problem med att vara singel och leva ensam för det finns ingen relation i hans närhet som han är ett dugg avundsjuk på och känner att han själv skulle vilja leva i en relation. 
Bättre singel och obitter.

Så är det. Jag vet många par som inte har det så bra som det verkar. Många man träffat, där blev man förvånad att de lyckats bli gifta. 

Ändå så ser attityderna ofta ut såhär. Är man singel så innebär det att man är ratad, den som blev över, andrasorteringen, man har inte lyckats.

bara för jag är singel så ser jag mig inte som ratad, ser inte singelmän som ratade heller.

jag har ju haft relationer innan och fått det till att fungera. Jag har dessutom flera djupa och stabila vänskaper. Hade jag inte haft det eller inte lyckats skapa djupare kontakter med andra så är det nog något jag behövt ändra på Istället för att gnälla på att andra ska ändra sig.

Jag säger bara att många ser på singlar så. Det är en varningssignal, nåt måste vara fel om man inte träffat nån. De bra är redan tagna.

Jag har läst intressanta bloggar t ex som ifrågasätter den här synen på singlar. Varför är man automatiskt bättre för att man är i ett förhållande? Varför måste det betyda att ens liv är sämre, man är mindre lycklig?