Slängde jag bort min kärlek
Hej!
Jag är en 37-årig man bosatt i Stockholm.
Jag har två barn sedan ett tidigare äktenskap. Jag och min ex-fru skiljde oss för snart ett och ett halvt år sedan, efter 10 års äktenskap.
Det har känt ganska okej, jag är över henne. Jag och mitt ex bygger långsamt upp en respektfull och bra relation som "medföräldrar" och hjälps åt runt barnen och att de ska vänja sig vid det nya.
Varannan vecka ger jag allt för att vara pappa till min barn och ha kul med dom, och varannan vecka gör jag... annat. Mest jobbar. Har börjat hitta på grejer med gamla vänner lite mer än innan.
Efter precis ett år träffade jag en tjej. Vi kan kalla henne "Lisa". Hon är jättefin, smart, rolig osv och det kändes väldigt spännande.
Efter några dejter blev det väldigt himlastormande och intensivt. Lisa har två barn, som hon är ensamstående mamma till på heltid (men har barnvakt nån fång per månad).
Efter hand blev det svårt, Lisa vill att vi ska prata om att flytta ihop i närtid och dela småbarnslivet tillsammans. Något sådant har jag inte ens föreställt mig. Jag är inte redo att ens tänka på att flytta ihop med någon och dela mina barns liv med någon annan.
Lisa kände att hon blir frustrerad när jag inte är redo att att prata om gemensamma framtidsplaner i närtid. Hon har även tyckt att jag hälsar på för lite (några kvällar per vecka när jag inte har barnen) och att jag behöver "steppa up". Själv har jag känt att det är fint att gå och längta och har inte riktigt känt att jag vill dela hela vardagen varje dag.
Jag känner mig pressad och stressad när saker som gemensamma semestrar med barnen kommer på tal, vill att detta ska gå långsamt...
Nu pratar vi, efter ett halvår, om att göra slut, i och med de olika förväntningarna och behoven. Vi har typ gjort slut men ska tänka några dar till.
Har någon annan liknande erfarenheter?
Har jag tänkt fel / gjort fel? Samtidigt så är jag väldigt säker på mina känslor, att jag vill vara där för barnen i första hand och inte att deras tillvaro ska ändras.
Detta känner jag trots att jag är kär, förälskad och tycker Lisa är underbar - förutom de här mer frågorna om livsomständigheter...