Utgå från vad som är bäst för dina barn, kompromissa inte bort det. Har du och barnen bra veckor tillsammans som funkar så fortsätt med det. Var då tydlig mot henne att sambo inom överskådlig framtid inte är aktuellt.
Vill du sen ha kvar henne får du kanske spendera mer tid tillsammans de veckor du inte har barn.
Duger det inte för henne är det bara att ge upp och inte dra ut på pinan.
Tack för era råd...
Hon är en underbar tjej men jag får nog stå på mig lite i min egen magkänsla. Jag kan ha lite svårt att göra det... Men när gäller barnen så måste jag göra det.
Hon är väldigt logisk "varför betala två hyror när man kan betala en" och så vidare. Men såna saker är inte ens en faktor för mig. Dvs om det blir billigare eller dyrare.
Mina barn har fram tills nyligen frågat om jag och deras mamma "ska bli kära igen" och om dom kunde gjort något så att vi inte skulle ha skiljt oss...
Jag och mitt ex har en fin kommunikation med varandra och med barnen om det här så det blir långsamt bättre. Nu har vi även börjat fira födelsedagar tillsammans.
Känns som att jag bygger upp min egen relation till barnen nu och allt runt omkring. Då kan jag inte samtidigt bygga upp ett familjeliv med en annan person.
Särskilt som jag är en person som har väldigt svårt att stå på mig... Och Lisa är en väldigt driven tjej (alltså pepp och full av ideer osv, fina egenskaper , men jag har svårt att hävda det jag vill. Och den dynamiken kan jag inte få in med barnen...).
Och ni som sa att jag kan "ge mer på andra sätt". Det kan ju vara sant förstås... Samtidigt har det känts lite speciellt att på heltid vara med andra barn varannan vecka... Och hennes barn är underbara, men det har känts svårt att vara med dom sju dagar och sen mina barn i sju dagar....
Jodå, jag hade ju också tänkt tanken på gemensamma semestrar osv.
Det är bara att det känns som att det går snabbt för mig, och långsamt för henne, att börja prata om dom här grejerna. Och då blir hon frustrerad (mycket temperament) och jag blir grubblande och fundersam (vilket provocerar henne såklart men en seg kille som säger "hmm det här får vi nog tänka på"... hela tiden)...
Hon brukar ju skoja att jag ska "köpa ett stort hus till oss"... Jag förstår aldrig helt om det är på skoj eller på riktigt...
Jag har ett jobb där jag kan tjäna mycket pengar, eller lite, det beror på hur mycket jag satsar på karriären. Men att sådana saker ens skulle komma upp på tal med en ny kvinna, så snabbt, det tänkte jag inte...