Är det bara jag som hatar svenska arbetsmarknaden? Det räcker inte bara med att skicka in ett cv. Arbetsgivaren vill ha pb, varför man passar till jobbet, göra massa olika tester och en massa annan skit. Samtidigt som arbetsgivaren aldrig skriver lön och utan skriver en massa irrelevant skit i annonsen. Som typ "vi är ett familjekärt företag som söker en person som är positiv och har ett leende på läpparna." vad tycker ni?
Och hur tycker du det skulle funka istället?
Hur ska arbetsgivaren välja bland 300 ansökningar vem som ska anställas?
Erfarenhet uppnås med ålder. Endast så blir man erfaren.
ja arbetsmarknaden är skit. Även om man får ett jobb mår man dåligt. Låg lön höga krav dåliga villkor.
kvottering mångfald bla bla.
Vad är det ni menar med "jobb" då? Vilka är det som är så dåliga och så svåra att få?
Jag är nog bortskämd med jobb, tror jag. Känner inte igen någonting av trådens innehåll.
Jag är väldigt tacksam att de flesta ag vill ha personligt brev. Tackvare mina brev har jag fått komma på intervju varje gång. Hade allt hängt på cv hade jag försvunnit i mängden direkt och aldrig fått chansen att visa vad jag går för. Jag har dessutom blivit erbjuden tjänsten efter varje intervju.
Förvänta dig inget annat än massa PK svar. Svenskar är fega, konflikträdda och tycker att ALLT är bra. Även om så inte är fallet. Ingen sa ett skit, när pensionerna skulle försämras. Lönerna släpar efter, men allt blir i princip dyrare. Titta i andra länder så som Tyskland och Frankrike. Där de strejkar och protesterar.
Vi är ett hjärntvättat folk , som är levande begravda. "Det sovande folket" .
Svenska arbetsmarknaden har blivit mycket sämre. De enda som tycker det är bra, är folk som har höga positioner i princip. Tester är inte alltid bra. Eftersom de oftast letar efter en specifik sorts person. Så då faller ju hela snacket om att de ska vara mångfald, och hur bra det är med olik tänkande och kompetenser på en arbetsplats. Om alla ska vara precis likadana. Vilket också visas sig vara dåligt för en arbetsplats.
Dessutom har vi en väldigt sjuk ålders och utseendesfixering I detta land. Enligt undersökningen bedöms du som gammal, redan vid 40 på svensk arbetsmarknad.
Och där man helst vill ha de yngsta personalen, med den absolut längsta erfarenheten. Hur det nu går ihop. Man vill helst inte betala för kompetens. Håll löner nere, med yngre personal.
Alternativt folk som inte har haft det svårt, glidit in på kontakter och rövslickare. De kommer säga att den är underbar.
Allt är ett jävla hyckleri, och spel för galleriorna. Vanligaste anställningsformerna är genom nepotism och kontakter. Utan det, är du I princip körd. Är du kvinna? Då kan du räkna med att de kommer anställa den snyggare, även yngre. Ser massa jobb dagligen. Där man ser att de verkligen valt tjejerna pga av sitt utseende. Då heter det så käckt "Men det säljer" sexistiskt, är det. Om man ska vara rakt på sak. Jag går inte till en butik för att glo på tjejer. Jag ska köpa en produkt. Jag struntar i, om det är Märta 55 som står där. Märta kanske verkligen kan sin sak dessutom.
Är det bara jag som hatar svenska arbetsmarknaden? Det räcker inte bara med att skicka in ett cv. Arbetsgivaren vill ha pb, varför man passar till jobbet, göra massa olika tester och en massa annan skit. Samtidigt som arbetsgivaren aldrig skriver lön och utan skriver en massa irrelevant skit i annonsen. Som typ "vi är ett familjekärt företag som söker en person som är positiv och har ett leende på läpparna." vad tycker ni?
Om du inte ens orkar anstränga dig att gå igenom hela rekryteringsprocessen så kommer du nog inte leverera på jobbet sen heller.
Jag hatar också svenska arbetsmarknaden. Här sitter jag med en 4årig utbildning, magisterexamen, +10års erfarenhet och får ändå inga andra jobb än sådana jag är överkvalificerad för. Så mycket hänger på kontakter och hur väl man urskiljer sig i personligt brev och hur bra man presterar på en intervju. Jag är inte bra på intervjuer och att överdriva eller spexa i personliga brev är inte min grej. Så många sociala kontakter har jag inte heller. MEN jag är jävligt bra på mitt jobb och har mycket kunskaper, förmågor och erfarenheter. Det spelar dock mindre roll tyvärr.
Jag också.
Tog examen från YH förra våren, en tvåårig utbildning, med högsta betyg i alla kurser.
En av anledningarna till att jag valde den utbildningen var att det skulle finnas så stora möjligheter till jobb.
Jo, tjena...
Jag har sökt så många jobb, om jag haft tur så har jag fått göra olika tester online innan ev intervju.
En intervju har jag varit på, och allt gick bra och arbetsgivaren var positiv och enligt honom var det så gott som klappat och klart, vi skulle höras av i slutet av veckan för att skriva avtal etc.
Han hörde aldrig av sig och svarade inte heller på mina meddelanden.
Jag är så uppgiven nu och jag blir utförsäkrad från A-kassan inom kort.
Två års utbildning och studielån åt helvete.