• molly50

    Han vågar inte

    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-28 20:24:18 följande:
    Förtjänar inget. Känns inte som det i alla fall.

    Menar verkligen inte att ha offerkoftan på, försöker bara se nyktert på det. 
    Är egentligen inte ens ledsen nu. Jo jag började gråta när jag skrev här, men jag känner mig mer tom än ledsen. Är bara som att ögonen svämmar över. Det gör inte ont eller så. 
    Jo,det gör du.
    Du har blivit lurad av ett praktarsle till karl,och det är inte ditt fel.
    Du behöver kanske gå och prata med en professionell som kan ge dig verktyg för hur du ska hantera dina känslor och komma vidare.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-29 16:26:33 följande:
    Nja, det är ju det jag inte gjort riktigt.
    När vi började träffas så sa jag att jag inte var intresserad av upptagna män, men han var otroligt på. Pratade om att han träffat någon han ville vara med, skulle lämna sin fru. Tiden gick och det var inte rätt tillfälle (det kommer inte  det vet jag) och jag blev mer och mer fast. Och sen bara försvann han. 
    Vi hade en jättefin tid och jag var så glad, var verkligen jättekär och utan att förklara sig från en dag till en annan så ville han inte ha kontakt. Krossade mig fullständigt. 
    Sen tog han upp kontakten igen och ville ses, frågade om jag ville bo med honom. För att sen försvinna igen.

    Jag har inte satt något ultimatum mot honom, men JAG mår så fruktansvärt dåligt av att han håller mig på halster, velar fram och tillbaka. Jag måste sätta ett ultimatum för mig själv, ska jag fortsätta dansa efter hans pipa och vara lycklig när vi ses och förkrossad när han försvinner eller ska jag gå vidare med mitt liv och förhoppningsvis träffa någon annan? 
    Jag FÖRSTÅR om han väljer sin familj framför mig, det är hans fru. Mamman till hans barn. De har älskat varandra en gång i tiden. Men som det är nu har han inte valt, han leker med mina känslor och jag är för rädd för att förstöra för att säga ifrån.
    Du förstör inget genom att säga ifrån.
    Däremot så förstör du för dig själv om du fortsätter låta honom styra ditt liv.
    Som du själv skriver så sätt ett ultimatum för dig själv.
    Ska du fortsätta dansa efter hans pipa eller gå vidare och kanske träffa någon annan.
    Jag föreslår det sistnämnda.
    Fortsätter du dansa efter hans pipa så kanske du missar fler chanser att träffa en bra man.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-05 17:50:54 följande:
    Kanske. Men när jag från början ville hålla det casual var han tydlig med att något sånt inte var aktuellt att göra någon mer gång.
    Men ändå så hör han inte av sig mer än när det passar honom.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-05 18:53:15 följande:
    Nej precis 
    Alltså visar han ju med all önskvärd tydlighet att han bara vill ha något casual när det passar honom.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-05 19:14:38 följande:
    Ja, visst är det så. Vi får se om han hör av sig igen. Han vet vad jag vill, det har jag ju sagt åt honom - om han förstod vet jag inte. Men jag försökte i alla fall.
    Sen får han ta ställning till om det är värt det eller ej. Och jag får ta ställning till om jag verkligen vill det om vi hamnar där (borde inte vilja, det vet jag). 
    Ja,jag tycker verkligen att du ska fundera på om det är värt det att satsa på en man du förmodligen kommer att ha problem med tilliten med.
    En man du inte kommer kunna lita på att han inte gör samma sak mot dig som han gör mot sin fru så fort han börjar må dåligt.
    Du förtjänar bättre. Försök tänka så.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-05 20:16:18 följande:
    Ja, jag håller med dig. Men jag tror ändå inte att vi kommer komma dit så att jag behöver ta ett beslut i den frågan. Det kommer inte  bli mer än så här, han är inte villig för den förändringen ändå vilket gör att jag inte kommer behöva ta ett beslut. Kanske han kommer vilja ha lite kontakt, kanske han inte hör av sig igen. Jag vet faktiskt inte. Kan inte och har aldrig kunnat ta mig in i hans huvud. 
    Jag tycker att om han hör av sig igen och vill ses så säger du bara att det inte käns bra för dig då du vet att det aldrig kommer att kunna bli något mer,önska honom allt gott och sen försöka gå vidare.
    För ditt eget bästa.
    För du förtjänar bättre än att bli hållen på halster av en man som bara velar och inte kan ge dig klara besked.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-12 23:37:19 följande:

    Vi har i alla fall brutit kontakten nu.
    Tyvärr på hans initiativ och inte mitt, önskar att jag sagt det först.

    Men han skickade i alla fall ett meddelande att vi inte kan ses något mer utan någon mer förklaring. 

    Jag är jätteledsen, självklart, men på något sätt så är jag ändå glad att han hörde av sig. Vet inte om jag hellre velat att det rann ut i sanden (eftersom jag nu inte klarar av att bryta kontakten själv) så att jag inte behövt känna det här slaget i magen. 

    Hoppas att det löser sig för han och hans fru, att de kan fixa det som är trasigt mellan dem. 


    Det kanske är därför han inte gav dig någon förklaring.
    Hans fru kanske har fått veta eller fattat misstankar.
    Oavsett så ska du vara glad att vara av med honom.
    Han har bara sårat dig och betett sig rövigt.
    Fokusera på att ta hand om dig själv nu.
  • molly50
    Anonym (Ursäkter) skrev 2024-05-14 13:32:13 följande:
    Tyvärr kommer det ju aldrig att gå över så länge ni fortsätter att höras. Och det kommer ni ju att göra, så länge du inte stoppar det. Och det verkar du inte kunna göra. Så tror tyvärr inte att det kommer att gå över. Du är inte hård nog mot dig själv. Du måste sätta stopp. På riktigt. Att du "hatar på dig själv" är ju bara menlöst. Mycket mer effektivt att sluta att återuppta kontakten.
    Fast nu har han väl hört av sig och sagt till TS att de inte kan ses mer.
    Så det är bara att hoppas att han håller sitt löfte och inte hör av sig mer.
    För TS skull.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-13 23:10:21 följande:
    Jag blir bara elakare och elakare mot mig själv i huvudet. Intalar mig själv att jag var så dum som trodde på honom. 
    Vi har pratat lite nu, och jag har fått säga hur jag känner.  Och grejen är verkligen att jag respekterar att det inte går, jag förstår det. Men jag är också innerst inne helt säker på att han sveptes med av stunden och faktiskt menade vad han sa då. 
    Men det är så mycket lättare att hata på mig själv, intala mig att han ljög och jag var för dum för att förstå det. 

    Jag vet att den här tråden har svängt fram och tillbaka, jag har pendlat mellan att försvara honom, att försvara mig. Till att hata på mig själv.

    Jag tror att jag alltid kommer komma ihåg honom som en fin människa, någon som jag faktiskt älskade utan att jag sa det. Men visst förstod han, det är jag ändå säker på.
    Jag skulle vilja säga att jag ångrar att jag någonsin träffade honom men det skulle inte vara sant. Jag är jätteglad att jag fick känna så som jag gjorde. Det är bara så fruktansvärt tungt och gör så otroligt ont att inte kunna göra det längre. 

    Jag hoppas det går över snart. 
    Det kommer att gå över.
    Men du måste sluta vara så elak mot dig själv. Var snäll mot dig själv.
    Inse att han är boven i dramat som har lurat dig och varit ett praktarsle.
    Inte en fin man. En fin man behandlar inte kvinnor så som han har behandlat dig och sin fru.
    Kanske ska du fundera på att söka professionell hjälp så att du får verktyg att hantera dina känslor?
    Det kan kanske hjälpa dig på vägen mot ett bättre mående.
  • molly50
    Anonym (o) skrev 2024-05-14 13:48:40 följande:
    Ja, det skrev hon ju, men efter det så skriver TS i inlägg 539 att de har pratat lite nu, så verkar ju som att de hörts igen?
    Ja,jag såg det sen när jag redan hade skickat mitt inlägg.
    Men man får ju hoppas att han inte hör av sig mer nu.
Svar på tråden Han vågar inte